Följande inlägg, publicerades först på Instagram… Jag vill gärna bjuda på dem här också! Väl Mött / Arthur

IMG_20191210_165735_385Instagram, den 10 december 2019:

Det blev en felbokning i förmiddags!
Det blev ingen Spirometriundersökning.
Jag har fortfarande ingen koll på huruvida min lungkapacitet försämrats eller är oförändrad!
Jag fick en tid klockan 10.00
Enligt den ovanligt otrevliga sjuksköterskan, skulle jag ha varit där 09.00.
Översittarattityd! En mobbare! En kvinna på fullständigt fel arbetsplats!
NÅGON HAR GJORT FEL!
Ja, förmodligen jag… sa jag.
Jag är ju så sjukt jävla vänlig, tillmötesgående och snäll.

Nu är det tyvärr så här med mig, att jag är så skruvat onaturligt känslig, att jag blir nedslagen och förbannat ledsen av otrevligheter, tråkigheter och översittare.
Jag blir så märkligt nedstämd, tyngd och nedslagen, att det förstör hela min dag!
Jag blir uppgiven. Känner att jag inte fungerar bland andra människor. Jag blir in i märgen sårad! Förvirrad och nästan förtvivlad!

Och jag hör alla positiva tillrop och påhejare därute i cyberspace: ”Inget att bry sig om! Det handlar inte om dig! Ta inte åt dig! Du är viktig! Tänk inte mer på det”!
Och jag VET allt det där! Jag är en smart kille, och med mitt sunda förnuft vet jag att sjuksköterskans agerande och otrevliga sätt inte, på något sätt, har med mig att göra, och ändå…
Det kladdar fast hos mig! Det blir ältande och tyngd! Det blir negativa tankeloopar och det ger energidränage…
Det är som om min inneboende nedstämdhet, negativitet och mitt missmod, kidnappar min hjärna, tar över och breder ut sig i hela min mentala värld!
Jag VET att jag är en schysst och bra man och människa, och jag vet att andras otrevligheter inte har med mig att göra, men det är som om det där depressionsmonstret får energi, storhet och gödning av andras tråkigheter gentemot mig, och kidnappar mig och mitt sätt att vara och tänka… Jag blir bara… ledsen…

Jag somnade när jag kom hem!
Utslagen och oförmögen att ta mig för någonting. Jävla skit! EN människa, en ENDA människas otrevlighet, fuckar upp resterna av min dag!
Jag är oerhört trött på mig själv!

Ta hand om dig därute i vardagen och cyberspace…
Väl mött / Arthur

IMG_20191213_091527_482På Instagram den 13:e december 2019:

Upp och hoppa, borsta av sig och ”på’t bara”!
Jag ska ut och jogga, träna bort all ilska och frustration!

Episoden häromdagen, åt upp mig lite grann. Otrevliga nedlåtande människor, har en förmåga att leta sig in i huvudet och bosätta sig där. Det gick naturligtvis över, men jag har även grannar som konstant grälar och jag frågar mig; Varför vara kvar i en relation när kärleken tycks ha ebbat ut? Det är ytterst otrevligt faktiskt! De är så ruttet nedlåtande mot varann! Otrevliga!
God jul?

Igår gjorde jag om proceduren med Astma/Kol-mottagningen. Jag hade laddat som f*n, för jag var övertygad om att det var samma sköterska jag skulle möta, hon som var så otroligt otrevlig häromdagen, men så blev det inte!
Sköterskan jag mötte igår var sin kollegas raka motsats och jag kunde andas ut! Eller, ja… nja? Kunde jag det?
Min lungsjukdom har försämrats, inte mycket, men dock. På mindre än ett år, har lungkapaciteten försämrats så pass ”mycket”, att det måste till mer medicin, lungröntgen och remiss till lungspecialist, för att mer exakt se över hur det ser ut. Det är tack vare att jag tränar så mycket, som gör att det är ganska ”okej” ändå! Dock har jag tappat för mycket i vikt! Det är en ”biverkning” av själva lungsjukdomen. Det är väldigt energikrävande för kroppen att hämta och få luft! En läkare tillkallades och rådfrågades; Hur gör vi?
Sköterskan frågade om jag var okej och jag, på mitt ogenomtänkta sätt, sa att det är lugnt! En halvtimme senare hade det sjunkit in.
Jag; Ledsen och arg! Arg för att jag själv orsakat det här och ledsen för att det tycks gå så fort, med försämringen. Exakt hur dum kan en människa vara? Att veta att någonting faktiskt är livsfarligt, att röka, och ändå fortsätta?

Jag bäddade ner mig i soffan, med katt, täcke och kudde, när jag kom hem. Det blev ganska mysigt. Chattade med en storasyster. Jag tröståt smågodis! Jag äter inte socker! Jag fick hjärtklappning. Jag sov på soffan i natt.

Ta hand om dig därute i vardagen och julkaoset!
/ Arthur
(Foto/Bilder; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s