Några inlägg och uppdateringar under de senaste dagarna, från Instagram… Väl Mött / Arthur

Det är så skruvat och märkligt… livet. Jag blir så lurad och snuvad på tillvaron, känner jag, när jag aldrig säkert vet från den ena dag till andra, hur jag ska må och om jag ens kommer ur sängen.

Ibland känner jag mig förbannat bitter och tänker; ”Varför just jag? Varför drabbades jag? Varför går det inte över”?
Och så vänder jag på det; ”Va’ f*n! Varför inte”? Kanske är just jag är satt på den här jorden, på den här platsen och i den här vrån i världen, för att inspirera, ge mod och ingjuta lite hopp, hos andra själar som lever med Dystymi och psykisk ohälsa?
Kanske är det så, att just jag finns till, för att visa och bevisa att livet fungerar ändå, med lite krydda av envishet och jävlar anamma?
Så, för att tydliggöra den här dagen: Jä*la sk*t! Vad är problemet? Varför och helv*te!? En oerhört kladdig och geggig dag! Trött, oerhört ledsen och genomträngande nedslagen! Men orka med sig själv!
Men, som alltid! Det finns två saker att göra! Antigen ligga kvar i sängen, räkna sprickorna i taket och tycka jä*ligt synd om sig själv och gråta hejdlöst!
Eller… Så accepterar man läget! Lyssnar till allt som surrar, brusar och stör, känner efter och bara är i känslorna och eländet, och gör sin dag ändå! På’t bara!
Låt aldrig känslorna och grubblerier ta över! De är oftast lögner och falskhet! Känslor ljuger ofta, men de får gärna vara där, acceptera och var mindfull i dem, och försök att göra din dag ändå!

Själv tog jag itu med läkaren på psykiatrin, tog en ilsken långpromenad och tränade några timmar.
Det blev inte bättre, det känns inte ens schysst! MEN, jag VET att jag har gjort vad jag har kunnat göra, för att finna ett bättre mående i en förbannat rörig vardag och tillvaro.
Det får vara gott nog! Det ÄR gott nog och det gör mig till en livssökande människa! Bejakande på något sätt, trots allt!
Jag försöker och jag gör så gott jag kan, även om Gud pissar på mig somliga dagar.

Ta hand om dig därute, i världsalltet och cyberspace! Jag gör mitt ytterst, från min vrå av världen! / Arthur

Inlägg och utlägg, från Instagram… Väl Mött / Arthur

Joggingrunda och träning är planen för dagen. Jag är trött och förbannat omotiverad, men ”gör ändå”! Skillnaden mellan mig och många andra med kronisk depression, är att jag ytterst sällan är ”passiv” i mitt mående! Jag lyssnar inte så noga på negativiteten, som idisslar i huvudet! Jag hör det, lägger märke till det, men låter det inte styra mig! Fullständigt medveten om att det finns där, det mindre bra tankarna, men låter det susa på och låter det bara vara.

Sover och vilar mycket igen. Vill veta varför? Jag gör det jag ska och jag tar bra hand om mig, det kan jag ärligt tillskriva mig, och ändå är det trögt och arbetsamt att ta sig igenom dagarna. Jag vill veta varför!

Trött på positiva tillrop! Oerhört sk*tnödigt, när människor ute i min vardagsmarginal serverar plattityder som ”Du gör aktiva val varje dag! Välj glädjen” eller ”Du är vad du tänker! Förändra ditt sätt att tänka till det mer positiva! Det gör skillnad”! Jag är oerhört proppmätt på livscoacher, böcker och livsrådgivare som serverar lösningar med underförstådda meningar som; ”Det är bara du som kan förändra ditt sätt att vara och tänka, således är det ditt eget fel att du mår som du gör”! De flesta vet att det inte är så enkelt! Och dessutom blir det ett skuldbeläggande av oss som inte kan göra så mycket mer, än att åka med i vardagen, och försöka att leva lite, oavsett psykiskt tillstånd! OM det vore så enkelt, så vore vi färre med psykisk ohälsa! Tro mig när jag skriver; Jag väljer varje dag, just nu, att strunta i var mina grubblerier vill ta mig! Jag tar itu med mina göranden ändå! Jag gör det jag ska, oberoende av vad jag egentligen vill!
Den stora skillnaden mellan mig och många andra med kronisk depression, är att jag sällan är passiv i mitt sämre mående, jag gör ändå! Jag är en jäkel på det! OCH jag inser; Det är INTE mitt fel att mitt huvud inte är ”normalt” konstruerad! Jag gör vad jag kan, och ändå… Får jag sova nu?

Ta hand om dig, därute i cyberspace, jag gör vad jag kan från min vrå av världen / Arthur

Dina ord och andetag… / Arthur