Vaknade tidigt. Jag, katten och täcket i ett virrvarr i sängen. Ena kudden på golvet. Täcket i en stor hög vid fotändan…

20200301_092325Vilken kaffemugg i ordningen jag fått i mig så här långt, har ingen koll på längre…
Det har blivit några stycken!

Plötsligt tittar solen in genom mitt vardagsrumsfönster! Det ljusar upp lite, i sinnet, det gör det! Men jag ser också att jag har ett kommande projekt: Fönsterputs! Tänker inte ta fasta på det idag, det är någon månad kvar innan det förvandlas till ett måste, men jäklar vad smutsiga fönster! Någon måste ha kladdat på dem, emedan jag själv inte varit hemma! Det är den enda förklaringen!

Vaknade tidigt.
Jag, katten och täcket i ett virrvarr i sängen. Ena kudden på golvet. Täcket i en stor hög vid fotändan och katten på bröstet, över halsen, och med svansen och rumpan upp emot mitt höger öra. Tacksam att hennes rumpa, kattens, inte hade landat närmare näsan!
Olustig tanke!

20200301_092527Lite märklig natt.
Orolig sömn och konstiga drömmar om min numera döda pappa.
Tänker inte gå in så mycket i detalj kring min pappa, det behövs inte och han är död, så… Men låt säga så här; han hade oerhört svårt för mig när jag växte upp och försökte på det mest märkliga sätt att omforma mig till en karlakarl, tuffing och kraftkarl.
Det gick ju så där, kan jag berätta.
Hade man otur så kunde man få stryk för sådant, om det visade sig att man var mer oformlig, ohanterlig och omedgörlig, än vad stora, starka och hårdnackade fäder hade tänkt sig det.
Hans metoder gick över alla gränser och att drömma drömmar om honom är ingen jordgubbstårta på ett konditori direkt, om jag säger så…
I alla fulla fall…
Konstig natt. Konstig känsla i kroppen under morgonen. Lite skavande olustighet i tankebanorna. Oroligt, på något obeskrivligt sätt.
Svårt att komma till ro, under natten…
Svårt att ”släppa det”, under morgonen…
Minnet av honom, sitter i skallen som ett klistermärke! Svårt att peta bort! Kladdigt, när man väl försöker.

Vad vill jag ha sagt med detta, denna söndagsförmiddag i mars?
Jo, det är väl märkligt hur somligt, fyrtio år senare, gör sig påmint med sådan kraft, att det färgar resten av ens dag och lämnar olustiga känsloavtryck i kroppen!
Tänk att somliga skeenden i livet färgat och format en så pass mycket, att vissa händelser kan få en att tänka till, landa i tankeloopar och grubbla över; Varför och tänk om han inte hade..! Tänk om han hade varit mer uppmuntrande istället! Glad, nöjd, stolt och uppmuntrande!? Vem hade jag varit då? Spännande tanke!
Dock vågar jag påstå att jag, trots alla märkliga omständigheter, blivit till en bra, schysst och trygg man! Somligt går att förändra och kanske till och med dra nytta av!? Man måste se på livet från alla håll och vinklar!

20200301_093047Nåväl… Han är förlåten.
Jag har en fin relation till min pappa idag! Jag menar, han kan ju inte säga så mycket längre och kriga emot! Han är numer väldigt snäll och rar, min lilla pappa, i mina fantasier och dagdrömmar!
Det tog några år, men han är benådad! Jag tänker ibland, att han kanske bara gjorde vad han trodde var rätt, riktigt och det bästa för mig… Han visste kanske inte bättre, stackars pappa!
Om han bara visste hur fel han hade, farsan! Jä*ligt fel!

Ta hand om er därute i verklighetsdjungeln och cyberrymden, denna söndag!
Min dag består av promenad, träning och yoga, för han ska ut ur mitt huvud och mitt sinne, den hårdföra gamle mannen! Han ska inte få nagla sig fast i min skalle… Inte den elaka varianten i alla fall! Jag är mer tillfreds med Pappa 2.0

Tack för din uppmärksamhet och på återläsande! Ta hand om dig, därute i världsalltet!

Väl Mött / Arthur
(Bilder/foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s