Att vända de där dagarna är ibland övermäktigt svårt. Det finns risk att man bara ger upp, lägger sig ner och skiter i livet, varandet och tillvaron.

Jag faller samman ibland, går sönder, krackelerar, och förmår mig inte riktigt att samla samman mig själv, till ett mänskligt helt. Det är känslan!
Jag landar på golvet, i vardagsrummet, räknar alla sprickor, sammanfogningar, i parkettens mönster och utformning.
Inom mig rasar ett krig! Det klöser, river, sargas sönder och jag orkar bara inte! Vill inte! Kan inte! Jag klarar inte detta… Det är min känsla!
Men jag reser mig upp, andas, genomför min dag och då… då är jag en vinnare och triumfator!
Jag är en segrare över ett slagfält, av oro, skuld, själanöd och hjärtängslan…
Jag uppskattar mig själv!
Jag är en vinnare…

Att vända de där dagarna är ibland övermäktigt svårt. Det finns risk att man bara ger upp, lägger sig ner och skiter i livet, varandet och tillvaron. Det är enkelt att bara ge efter för det svarta och ältande tunga. Allra helst vill man bara få lägga sig i fosterställning och vagga sig själv till sömns.
Men jag vägrar att vara uppgiven, ge upp, och tillåter mig inte att bli handlingsförlamad! MEN, jag tar mig inte i kragen! Jag kammar inte till mig och jag tänker inte ”fånga dagen” och mata mig själv med positiva vardagscitat! Det fungerar inte!
Vi som lever i nedstämdhet och depression, vet att det där kladdet inte fungerar! Inte alls! Det är mest ”enjoying”, irriterande, och rapas upp av dem som inte har en aning om vad de pratar om…
Däremot är jag en jä*el på att vara i nuet, låta kriget pågå i själen och kroppen och tillåta mig att vara lite levande ändå. Meditation, mindfulness och ett stenhårt träningspass, oavsett hur det är i livet, får i alla fall mig att genomföra min dag…
Jag lyssnar inte så noga på vad hjärnan viskar och visslar om, jag är bara i svärtan, känner in och lyckas leva lite ändå! Det är ungefär som att ta sig fram i rusningstrafiken en måndagsmorgon; se, beskåda, ta in och betrakta allt och alla, men ändå veta var man ska och var målet finns…
Jag VET! Det är svårt! Det är jä*ligt tufft! Men om man så bara lyckas ta en dusch, så är man en guldmedaljör!

Det känns bättre idag! Jag är inte fullt så sorglig och ledsen. Lite mer levande.
Solen skiner.
Världen befinner sig i kaos.
Jag ska gå ut och njuta av våren, få luft, sträcka på benen och känna livet…
Jag uppskattar mig själv och jag tänker leva lite till idag, även om det skaver i själen…

Ta hand om dig, därute i kaoset och cyberspace, jag gör vad jag kan, i min vrå av världen…

Väl mött / Arthur
(Bilder/foto; Arthur)