I min skalle försöker jag att lösa knutar och tanketrassel. I mitt huvud sker mer än vad jag själv hinner med. Tankekaos.

20200404_134400Jag grubblar lite.
Ja, eller… Det är ju faktiskt en underdrift! Det blir en del funderingar.
I min skalle försöker jag att lösa knutar och tanketrassel. I mitt huvud sker mer än vad jag själv hinner med. Tankekaos.

Det är en myrstack av tankeverksamhet och det mesta går inte att fånga upp och tänka klart. Det är tröttsamt. Jag blir trött! Hjärntrött!
Jag tror att jag kan bli ganska tröttsam för min omgivning också. Jag blir distraherad, lyssnar inte, tappar minnet och blir tankspridd. Lite virrig och förvirrad. Tappar lätt fokus och koncentrationen.

20200404_090032Det blir aldrig tyst.
Den ena tanken avlöser den andra som fångar upp en tredje och ingen av dessa tankar har med varann att göra. Ser jag inte upp och försöker att bara låta surret vara, som en radiostation i bakgrunden, kan jag dras ner i svarta håligheter och slutligen bli nedstämd och ledsen.

Det sker just nu. Jag orkar bara inte!
Jag berättar sällan om den känslan för min omgivning, att jag faller ner i mörkret, inte orkar mer, knappt orkar med att andas, eftersom det alltid är övergående! Det är så onödigt att skapa ängslor hos andra. Jag vill inte vill oroa någon, vill inte att andra ska se på mig med oro och rädsla. Det blir alltid bättre, jag vet ju det! Härda ut! Stå ut lite grann, så blir det bättre! Vila. Sov. Ta det lugnt!

20200404_085955Vad som är orsaken till sorgen och mörkret just nu, det vet jag inte! Har ingen aning!
Någonting som jag har lärt mig med tiden, och i olika terapisamtal, är att man inte alltid behöver ha orsaker till sitt mående. Om man inte vet varför, så är det ingen idé att gegga runt i det, eftersom många ”Varför-frågor” aldrig får några svar. Det finns inget konstruktivt med att fundera över sitt mående och fråga sig varför, om det inte finns några absoluta svar! Jag kan inte ”pinpointa” någonting som är orsaken till min formsvacka, för det är inte den nya livssituationen just nu heller, eftersom jag inte har förändrat mitt levnadssätt på något vis. Jag är ensam, lever ensam, umgås med mig själv, vilar och sover, och det är i stort sett så som jag alltid lever.

Det är som det är och så får man försöka att bara låta det vara, leva med det och inte lyssna så noga till surret i huvudet. Meditera. Utöva mindfulness. Träna, promenera och utföra yoga. Äta bra och näringsrik mat!
Som alltid, trots mående är jag bra på att ta hand om mig och få mina dagar att snurra på.

Jag är en bra människa och man!
Måste påminna mig om det ibland, oavsett…

Ta hand om dig, därute i tillvaron och livskaoset, jag gör mitt yttersta i min vrå av världen! / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s