Just nu får jag inte ihop det. Livet. Det går bara inte! Jag är så inlåst i mig själv, fast och svårmodig…

20200412_091926Just nu får jag inte ihop det. Livet. Det går bara inte!
Jag är så inlåst i mig själv, fast och svårmodig, att jag blir smått illamående OCH jä*ligt frustrerad!
Trött, trött och trött! Sover mycket och i vardagen har prioriteringarna återuppstått! Skalar av, tar bort och prioriterar!
Jag kan inte göra allt just nu, men jag kan göra lite och någonting, för att hålla livet i rullning. Det är väl själva f*n, om inte det här också ska passera!

Det finns tacksamhet i att jag lever ensam, för jag behöver inte ta hänsyn till någon. Jag behöver inte anstränga mig det minsta, för att vara följsam och tillmötesgående emot en annan människa. Tacksamt! Det är skönt!
20200409_160429Jag gör som jag vill och jag gör det jag behöver göra, för att hålla ihop mig själv, min tillvaron och mitt livsrum.
Jag avskyr när det blir så här, att jag sjunker, tappar livsgnistan, och måste börja om på något sätt. Jag landar liksom på ruta ett, och alla mina jä*la ansträngningar känns som bortkastad tid och att det egentligen inte spelar någon roll vad jag gör eller hur jag gör det, för jag går på grund förr eller senare ändå! Jag vänder in och ut på mig själv, och ändå landar jag förr eller senare i en nedåtgående och kladdig spiral.
Dock tänker jag, att OM jag inte hade varit så ”på” och verkligen gjort allt det som ska vara så bra och livgivande, så kanske det hade varit bra mycket värre och bra mycket mörkare. Jag måste försöka att se på tillvaron med positiva ögon, för hur f*n ska man annars stå ut?

20200404_090059Jag tänker för mycket. Det är mitt ”problem”! Grubblar och tänker kring vad jag bör göra annorlunda och vad som måste korrigeras, för att nå livslusten igen! Vad blir fel? Och jag uppskattar inte när människor säger till mig att jag ska sluta grubbla. Det finns liksom ingen on-och-off-knapp på de där grottandet och de där filosofiska tankarna. Det är ständigt där, alltid närvarande, och det går inte att stänga av det när man så önskar.
Just nu är det bara att acceptera livssituationen, det finns en viss lättnad i det, och sedan verkligen försöka att ta hand om sig på bästa sätt…

Jag kommer igen, det gör jag alltid, men just nu är det lite tufft och svårmanövrerat… Ta hand om dig, därute i livet och verkligheten, jag gör mitt bästa från min del av världen! På återläsande!
/ Arthur

(Foto/bilder; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s