Det är märkligt med trygghetspunkterna i tillvaron… Ibland ser jag att grannen mittemot, ser på samma teveprogram som jag…

IMG_20200406_191330_688Det är märkligt med trygghetspunkterna i tillvaron…

Ibland ser jag att grannen mittemot, ser på samma teveprogram som jag.
Jag ser rakt in i deras vardagsrum.
De har en stor teveapparat, uppsatt på ena väggen.
Det lyser upp därinne ibland, från teven, sent på kvällarna, när jag ska sova. Det fladdrar till, även i mitt sovrum, från teveapparatens ljus.
Mannen i relationen mittemot, uppskattar nattamat. Kylskåpsdörren öppnas och stängs, i ett. Jo, jag ser in i deras kök också.
Jag brukar gissa, när jag krupit ner i sängen, om det är teven eller kylskåpsdörren som kastar sitt ljus i mitt sovrumstak.
De har väldigt sena rutiner därborta, i huset mittemot.
Det är tryggt för mig. Det ger en viss rofylldhet att veta att någon annan är vaken, när jag ska sova.
Märkligt det där, med trygghetspunkterna i tillvaron. Fortsätt läsa

Just nu får jag inte ihop det. Livet. Det går bara inte! Jag är så inlåst i mig själv, fast och svårmodig…

20200412_091926Just nu får jag inte ihop det. Livet. Det går bara inte!
Jag är så inlåst i mig själv, fast och svårmodig, att jag blir smått illamående OCH jä*ligt frustrerad!
Trött, trött och trött! Sover mycket och i vardagen har prioriteringarna återuppstått! Skalar av, tar bort och prioriterar!
Jag kan inte göra allt just nu, men jag kan göra lite och någonting, för att hålla livet i rullning. Det är väl själva f*n, om inte det här också ska passera!

Det finns tacksamhet i att jag lever ensam, för jag behöver inte ta hänsyn till någon. Jag behöver inte anstränga mig det minsta, för att vara följsam och tillmötesgående emot en annan människa. Tacksamt! Det är skönt!
20200409_160429Jag gör som jag vill och jag gör det jag behöver göra, för att hålla ihop mig själv, min tillvaron och mitt livsrum.
Jag avskyr när det blir så här, att jag sjunker, tappar livsgnistan, och måste börja om på något sätt. Jag landar liksom på ruta ett, och alla mina jä*la ansträngningar känns som bortkastad tid och att det egentligen inte spelar någon roll vad jag gör eller hur jag gör det, för jag går på grund förr eller senare ändå! Jag vänder in och ut på mig själv, och ändå landar jag förr eller senare i en nedåtgående och kladdig spiral.
Dock tänker jag, att OM jag inte hade varit så ”på” och verkligen gjort allt det som ska vara så bra och livgivande, så kanske det hade varit bra mycket värre och bra mycket mörkare. Jag måste försöka att se på tillvaron med positiva ögon, för hur f*n ska man annars stå ut?

20200404_090059Jag tänker för mycket. Det är mitt ”problem”! Grubblar och tänker kring vad jag bör göra annorlunda och vad som måste korrigeras, för att nå livslusten igen! Vad blir fel? Och jag uppskattar inte när människor säger till mig att jag ska sluta grubbla. Det finns liksom ingen on-och-off-knapp på de där grottandet och de där filosofiska tankarna. Det är ständigt där, alltid närvarande, och det går inte att stänga av det när man så önskar.
Just nu är det bara att acceptera livssituationen, det finns en viss lättnad i det, och sedan verkligen försöka att ta hand om sig på bästa sätt…

Jag kommer igen, det gör jag alltid, men just nu är det lite tufft och svårmanövrerat… Ta hand om dig, därute i livet och verkligheten, jag gör mitt bästa från min del av världen! På återläsande!
/ Arthur

(Foto/bilder; Arthur)

Jag förlorar förmågan. Tappar mitt alfabet. Kan inte förmå mig. Ibland, skriver jag ändå.

20200407_194119Jag skriver mycket.
Orden och meningarna hamnar lite överallt. I block, på mobiltelefonen, i min almanacka och i datorn.

Ibland går orden på grund.
Jag förlorar förmågan.
Tappar mitt alfabet.
Kan inte förmå mig.
Ibland, skriver jag ändå. Ord och meningar som saknar större betydelse, landar likafullt på olika ställen. Sparar på dem lite överallt.
Det blir osammanhängande. Det blir ord i oordning och utan sammanhang, samband och förbindelser. Men, det är bra vård för sinnet och själen. Att skriva. Att betrakta omgivningen, skriva ner orden som beskriver omvärlden och det som finns i närheten, kan vara befriande. Ge meditation och stillhet. Ibland svävar det ut, broderas ut i märkligheter, som senare blir till lyrik, poesi eller bekräftelse på att livet fortgår.
Ett riktmärke för själens måendestatus.

Om de där osammanhängande meningarna får vila lite, marinera en tid, så kan möjligheten finnas att ens innersta inre visar sig tydligt i de skrivna orden. Det händer att man kan se och läsa av sig själv, i all den där ordröran, och lära känna sin person på ett nytt sätt. Se på sig själv, men nya ögon.
20200406_160243Ibland blundar jag. Lyssnar. Hör på tankarna och skriver ner dem. Det blir soppa. En oordnad blandning av fraser, vokaler och konsonanter. Men ibland, med tiden, så kan man finna glasklarheter och självklarheter i texterna och ordvändningarna.
Även om själen går på grund och livet blir mer djuplodande, så får orden och uttrycken vara med.
Det är bra för själen.
Själslig terapi.
Själens sätt att uttrycka sig i hemlighet, med ord, uttryck och meningar… Det gäller bara att vara öppen, läsa av och förstå dem…

Ta hand om dig, därute i vardagskaoset och cyberspace… Jag gör mitt bästa, från min vrå av världen… / Arthur

(Bilder/foto; Arthur)