Betraktelser, fantasier och ibland, rent påhitt… ”Han ville bli balettdansör”…

20200527_085310Utanför mitt fönster, står en stor björk. Ljust grön, så här på försommaren.
Det står ett grågrönt relativt nybyggt hyreshus, mittemot mot mitt eget brungula från fyrtiotalet.
Jag kan se rakt in i grannarnas vardagsrum. Ja, jag kan se hela lägenheten faktiskt.
Som de flesta nybyggda hyreshus, så består även detta grågröna av stora vida fönster och en öppen planlösning. Hela lägenheten flyter ihop i en enda stor yta och jag kan se dem som bor där inne, som i ett stort dockhus, när det avnjuter sin frukost och sena middag.
De är kärleksfulla mot varann. Pussar varann vid diskbänken. Stryker varann över ryggen, lite i förbifarten, vid köksbordet. Ibland smeker de varann över kinden, till frukosten. Då och då kramas de i hallen. Blir stående tätt, tätt, ihop och bara… kramar varann.
De tröstäter en hel del, framför teven. Båda är de storvuxna och båda två tycks uppskatta ljuset från kylskåpsdörren, när den öppnas och stängs. Det är förmodligen slitage på golvet, mellan soffan och köket.
Ibland ser jag mannen i förhållandet, sena kvällar och nätter, se på film, på den enorma teveapparaten, med en stor chipspåse på magen, av smaken grillchips. Han tycks inte längre njuta av de flottyrkokta tunna potatisskivorna. Han trycker in dem, nävvis, i munnen. Pressar in dem, som om det är någon som, när som helst, kommer att ta påsen ifrån honom. Som ett barn; Min påse! Mina chips! Fortsätt läsa

Jag vandrade i över en mil. Gick lite överallt och utan mål… Skönt att få vara mållös.

Tog en promenad i solen.
Tog med ryggsäcken med kaffe, pläd och vatten. En skrivbok och pennor. Musik och en kofta. Koftan, mest för ”utifall att”.
Jag vandrade i över en mil. Gick lite överallt och utan mål… Skönt att få vara mållös.
Fann ett träd i skuggan, att sitta under. Drack mitt kaffe, skrev lite grann och funderade. Grubblade över livet, jaget, tillvaron och den ständiga frågan; Varför?
Det sistnämnda, har inga svar…
Livet. Leva. Levande.
Lärande och… Jag!
Om man vill kan man grubbla vidare på livets alla varför, tänka tankar i banor som man aldrig kan ta sig ut ur, och skapa tanketrassel som inte ger en ett endast dyft… Man kan bli galen av sånt! Helt sant, har jag hört!
Somliga säger att man kan välja sina tankar och tänka mindre och på ett mer positivt och konstruktivt sätt.
Jag säger; Äh! Carpe-some-fucking-diem, på dig! Fortsätt läsa

På väg till psykiatrin. Träffa psykologen och samtala om… mig! Jag, jag och lite mer av mig själv! Det blir lite kläggigt och sörjigt, ibland.

IMG_20200518_092647_735Uppe tidigt. Jag, kaffe och katten.
Kort och effektiv yoga på köksgolvet! Stel och kall, innan kroppen kommer igång. Det är få effektivt och bra, för trötta kroppar…

På väg till psykiatrin. Träffa psykologen och samtala om… mig! Jag, jag och lite mer av mig själv! Det blir lite kläggigt och sörjigt, ibland. Ältande. Upprepningar. Samma, samma och ”vi tar det en gång till”!
Vi pratar om sorgerna, som aldrig lämnar mig. Vi pratar om min ilska och trötthet. Vi diskuterar rädslor och sådant jag behöver ” jobba med”! Vi samtalar om ensamhet, vänner och min familj och vi snackar om min ”OCD” och mina märkliga tvångshandlingar. De två sistnämnda är det absolut ingen större fara med! JAG kan leva med det! ”Ett litet pikant personlighetsdrag”, som psykologen säger! ”Positivt! Se det som en charmig detalj i din person”! Faktum är att det inte är ett större problem, dock behöver vi prata om det, finna vägar att kringgå det och försöka att utmana alla de där märkliga känslolägena och tankarna. Det är okej! Det gör inget! Men, det får INTE ta över tillvaron! Det får inte smeta ut och kladda ner hela min vardag! Det förvärras när jag befinner mig i ett nedstämt läge! Tanken är; Har man inte kontroll på det inre känslokaoset, så förlägger man kontrollen på alla yttre detaljer och omständigheter! NÅGOT behöver man kunna ha kontroll över! Ologiskt kanske? Dock en möjlig förklaring!

20200518_083808Jag tar alltid en promenad hemifrån mig själv och in till Södermalm, där psykologen huserar. En timmes promenad ungefär. Brukar se till att få upp flåset ordentligt. Det är skönt! Friskt! Just idag ser det ut att bli vackert väder. Behöver luft och nytt syre i kroppen. Behöver vår i sinnet och sol i humöret!

Köksfönstret står öppet.
Fåglarna kvittrar.
Blå himmel och katten har fått mat.
Idag är jag okej.
Idag är jag levande.
Liv, leva och leva lite till…

Ta hand om dig och de dina idag! Jag gör mitt bästa från min vrå av världen!
Väl mött /Arthur