Uppe tidigt. Jag, kaffe och katten.
Kort och effektiv yoga på köksgolvet! Stel och kall, innan kroppen kommer igång. Det är få effektivt och bra, för trötta kroppar…
På väg till psykiatrin. Träffa psykologen och samtala om… mig! Jag, jag och lite mer av mig själv! Det blir lite kläggigt och sörjigt, ibland. Ältande. Upprepningar. Samma, samma och ”vi tar det en gång till”!
Vi pratar om sorgerna, som aldrig lämnar mig. Vi pratar om min ilska och trötthet. Vi diskuterar rädslor och sådant jag behöver ” jobba med”! Vi samtalar om ensamhet, vänner och min familj och vi snackar om min ”OCD” och mina märkliga tvångshandlingar. De två sistnämnda är det absolut ingen större fara med! JAG kan leva med det! ”Ett litet pikant personlighetsdrag”, som psykologen säger! ”Positivt! Se det som en charmig detalj i din person”! Faktum är att det inte är ett större problem, dock behöver vi prata om det, finna vägar att kringgå det och försöka att utmana alla de där märkliga känslolägena och tankarna. Det är okej! Det gör inget! Men, det får INTE ta över tillvaron! Det får inte smeta ut och kladda ner hela min vardag! Det förvärras när jag befinner mig i ett nedstämt läge! Tanken är; Har man inte kontroll på det inre känslokaoset, så förlägger man kontrollen på alla yttre detaljer och omständigheter! NÅGOT behöver man kunna ha kontroll över! Ologiskt kanske? Dock en möjlig förklaring!
Jag tar alltid en promenad hemifrån mig själv och in till Södermalm, där psykologen huserar. En timmes promenad ungefär. Brukar se till att få upp flåset ordentligt. Det är skönt! Friskt! Just idag ser det ut att bli vackert väder. Behöver luft och nytt syre i kroppen. Behöver vår i sinnet och sol i humöret!
Köksfönstret står öppet.
Fåglarna kvittrar.
Blå himmel och katten har fått mat.
Idag är jag okej.
Idag är jag levande.
Liv, leva och leva lite till…
Ta hand om dig och de dina idag! Jag gör mitt bästa från min vrå av världen!
Väl mött /Arthur
Vardagliga Anteckningar... 