”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”… Min lärares egna ord, till min mamma, under ett föräldramöte.

20200612_193156”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”…
Min lärares egna ord, till min mamma, under ett föräldramöte.

Det fanns inga klara diagnoser på de besvärligare barnen i skolan, när jag växte upp.
De där barnen som var stökigare än andra. De där ungarna som aldrig kunde sitta still och som alltid skulle ”hålla på”. De som alltid bråkade, var överallt i klassrummet och hade energi som riktiga sockermonster. De som alltid retades, drog flickorna i håret och hade ”myror i byxorna”. Idag kallas det för ADHD.
De stökiga eleverna var bara besvärliga, jävligt jobbiga och omöjliga att få lugna och rofyllda. De sabbade bara, förstörde, för alla andra.
Ingen visste ju vad det handlade om, inte egentligen…
Skitungar, fick de heta. Min lärares egen benämning på dem, skitungarna, vid ett föräldramöte.

”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”…

IMG_20200522_130125_906När jag växte upp fanns det knappast några benämningar på de där ungarna som inte hängde med i skolan, de som inte kunde lösa eller förstå enkla arbetsuppgifter och som ägnade sig mer åt dagdrömmar och fantasier, än att vara uppmärksam och lyssna.
De där barnen som var mer kreativa och praktiska, än teoretiska och bokkunniga.
Det fanns inga etiketter på de där barnen som ständigt grubblade för mycket, analyserade varje ord, varje mening och som störde sig på små små ljud, som klockans tickande på väggen, pennuddens skrapande mot pappren och ventilationens ständiga surrande från taket.
De ungarna var lite tröga. Lite dumma i huvudet. Korkade rent ut sagt.
Min lärares egen benämning på dem, vid ett föräldramöte. ”Inte särskilt begåvade! Korkade”…

”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”…

20200522_123040Jag tillhörde den sista kategorin av ungar i skolan. Dumskallen. Korkad. Dum i huvudet. Trög.
Jag var en av dem som ingen förstod sig på. Jag var en av dem som aldrig lyssnade, utan var fullt upptagen med mig själv och allt det som hände i mitt huvud.
Som skitungarna med ADHD, sockermonstren, de utåtagerande barnen som aldrig kunde sitta still, så fanns de ungar som ägde exakt den där energin och livligheten, men introvert, fullständigt inåtvänt. Ett ständigt brus i huvudet och en evigt pågående tankeverksamhet som aldrig tystnade. Ouppmärksam. Fokus förlust. Djup försjunkenhet. Tankspridd och disträ. Dagdrömmande och någon helt annanstans. Analyserande. Eftertänksam. Oerhört sårbar.
Funderingarna var precis överallt, ut i rymden och tillbaka, aldrig riktigt närvarande och ständigt utanför skolans klassrum och bortanför lärarens förmaningar och vägledning.
”Han är lite trög, men det lossnar säkert med tiden! Han är faktiskt lite korkad”. Min lärares egna ord till min mamma, under ett föräldramöte.
”Han är faktiskt lite trög”…
Idag kallas det för ADD.

”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”…

Att inte hänga med i skolarbetet, att inte kunna behålla fokus och att ständigt fundera på väldigt mycket annat i tillvaron, har etiketter idag. Det finns diagnoser för sådant.
Att inte lyssna och vara uppmärksam på läraren och att ständigt grubbla och störas av ljud, ljus, färger och yttre intryck, benämns idag som ADD, det visste man inte när jag växte upp.
Jag var bara trög, korkad och dum i skallen.
”Du förstår”, sa läraren till min mamma under ett föräldramöte, ”han hänger liksom inte med, klarar inte enkla skoluppgifter, ja’ lite dum! Det är väl tur att han är så rar ändå? Söt på något sätt”…

IMG_20200517_093206_856Idag vet jag bättre.
Jag är en smart man, men med lite för mycket djuplodande analyser, tankar och frågeställningar.
Jag kan grubbla över ljudningen, nyanseringen, kring hur mina vänner och medmänniskor uttrycker ord, meningar och stavelser. Det landar fel hos mig emellanåt… Det blir missförstånd.
Jag missförstår ironi, ibland, och tonen människor använder sig av, när de talar, tolkas på många olika sätt hos mig.
Jag är inte dum i huvudet, bara lite disträ, eftertänksam och förlorar ofta fokus och koncentrationen, när tankarna tar för mycket plats… Analyserande. Ständigt tolkande.
Jag förstår inte alltid min omgivning, det blir gärna missförstånd, och jag förlorar omgående koncentration om somliga saker inte fångar mitt intresse på ett ögonblick.
Det gör inte mig särskilt korkad eller ens dum, bara lite mer ”egen” och kanske lite mer genuin.
Eller som min mormor alltid sa; ”Du är en äkta liten människa och antagligen från en helt annan värld, än den vi befinner oss i! Lite vilsen bara”…

”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”…
Min lärares egna ord, till min mamma, under ett föräldramöte.

Ta hand om dig, därute i livskaoset och cyberrymden…
Väl mött/ Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)

2 tankar på “”Det är tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”… Min lärares egna ord, till min mamma, under ett föräldramöte.

  1. Tur att du vet bättre idag för du är ena av de mest intelligenta jag känner🌟 ja en smart man verkligen både IQ och EQ🙏🏻💕 tack för en bra blogg.
    kramar

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s