Min handduk är lika blå, som himlen ovanför…

IMG_20200620_141516_691Min handduk är lika blå, som himlen ovanför…

Tog en promenad.
Ryggsäck med kaffe, block, penna och vatten. Ville vila en stund i solen. Njuta. Vara njutbar. Ensam ensamhet.

Fann en död fågelunge på vägen.
Den låg död på trottoaren. Tog en servett ur Ryggsäcken och flyttade på den lilla kraken, till ett intilliggande buskage. Den lilla döda, ligger bättre där, tänkte jag.
Jag är en känslig människa. Den döda fågelungen sitter fast på min näthinna. Får inte bort bilden. Inbränd, på något vis.
Jag är hopplös.

Några barn skrattar vid vattnet, där jag funnit min plats att vila i solen.
Min kropp och jag, ligger på en handduk i blått. Frotté. Mjuk. Nytvättad.
En mamma springer runtomkring mig, där jag vilar och försöker att njuta av solen och värmen, för att fånga upp sitt flyende springande barn. Barnet är motsträvigt. Vill inte. Mamma är dum.
Jag ligger där, på min blå handduk, ser upp i himlen och funderar… tänker för mycket! Det är ingen ordning på mina grubblerier…
Det surrar i huvudet och tankarna avlöser varann. Ynglar av sig. Två blir fyra, som blir åtta och sexton… Det går aldrig att riktigt förklara det bisarra bruset i huvudet, för någon utomstående. Någon utanför mig själv, kommer aldrig att fullständigt kunna förstå, hur motorvägarna av funderingar i mitt huvud snurrar runt och runt och hur de förgrenar sig in i oändligheten…
Trött. Hjärntrött…
Och då, mitt i allt tankekaos, slår det mig… Min handduk är lika blå, som himlen ovanför.

Döda fågelungar till trots…
Det är en fin dag.

Väl mött / Arthur
(Foto/Bild; Arthur)

20200620_155822

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s