Saknaden och längtan, krossar mitt bröst, långt innan vi skiljs åt. Jag krackelerar. Går sönder. Frågorna om varför, tränger sig inåt…

Att skiljas åt. Återigen vara en.
Jag här och han, ”Mannen jag alltid ville hålla i handen”, där borta, bortanför natten och utanför mina dagar.

Det blev ett ögonblick, av kärleksfulla samtal, beröringar och ”jag saknar dig”. Ett kort intensivt möte, vid gryningen, precis, där dagen tar vid.
En omfamning, en kyss, när ingen annan såg, och där ingen annan vet.
Vi markerade varandra, med smekningar över handryggen. Lekte kurragömmalekar, i smyg, med fingrarna. Trasslade in oss…
Du och jag.

Saknaden och längtan, krossar mitt bröst, långt innan vi skiljs åt. Jag krackelerar. Går sönder.
Frågorna om varför, tränger sig inåt, mot mitten av livet, där ingen tydlighet finns…