Psykisk ohälsa upplevs som ett virus och bör undvikas. Människor är livrädda och blir undvikande…

Utanpåverket skvallrar sällan om vad som händer inombords.
Det yttre kan vara ganska schysst, relativt snyggt och städat, emedan det innanför är förvirrat, kaosartat och förbannat trassligt! Människors fasader, säger sällan någonting om insidans tillstånd.
Människor har en förmåga, inklusive jag själv, att försöka upprätthålla någon typ av vardagsliv och ordning, oavsett mående, och det finns alltid en rädsla att inte få vara med och bli lämnad utanför. Utkonkurrerad, ensam och över, på någotvis.
Människor är flockdjur, vill ha tillhörighet och har en ständig önskan om att få vara med och vara delaktig i livet. Skriver du, slaskar med ditt privatliv och din psykiska ohälsa, så bäddar det för utanförskap och ensamhet. Det fungerar ungefär som hos andra djurarter; de sjuka, de svaga och de som inte kan tillföra ”gruppen” något, lämnas ensam kvar och utanför, eftersom de ändå inte kan berika och ”försörja flocken” med någonting. Jag är förmodligen inte ensam om känslan, och jag är förmodligen inte den enda som anstränger sig för att ge sken av att allt är schysst, okej och helt i sin ordning, oavsett psykiskt tillstånd.
Dessutom har psykisk ohälsa en märklig förmåga att skapa rädsla och avståndstagande hos andra, som om det skulle kladda av sig och smitta ner andra i ens omgivning! Psykisk ohälsa upplevs som ett virus och bör undvikas. Människor är livrädda och blir undvikande.
Nå… Vad vill jag ha sagt? Har jag någon ”agenda” med mina tankar, ord och meningar?
Jo… Jag vill egentligen inte bli ett, med min mina diagnoser, för jag är så väldigt mycket mer än så! Jag är humor, glädje och skratt! Jag är öm, mjuk och genomtänkt. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra, känner jag, för jag är insiktsfull och livsmedveten, jag är en god och schysst människa och man, med bra och sunda åsikter och värderingar!
Jag är väldigt mycket mer än Dystymi och ADD!
Men, det är så här det är! Jag har ett svårhanterligt liv ibland, en omöjlig tillvaro, och även det behöver få plats, belysas och läsas om. Jag tycker att det måste synas, för jag är oerhört trött på tystnadskulturen och rädslorna, kring depressioner och psykisk ohälsa! Det ska tigas ihjäl, för ingen vill se och läsa om eländet och svärtan! Det skulle ju kunna grisa ner andra människor och skada resten av ”flocken”…

Just nu är jag ganska okej!
Om jag minutiöst och omsorgsfullt, sköter min kost, min träning och är i fysisk aktivitet, så är jag okej! Minsta lilla avstickare från mina rutiner och mitt ”sundare och hälsosammare” sätt att leva, så kraschar jag fullständigt!
Jag vill vara med och jag vill vara delaktig… oavsett!
Just nu upplever jag ensamheten och utanförskapet, som en andra hud. Det skaver och klöser sig inåt! Varför ska det vara så tungt och svårt, att läsa och lyssna till andras själstrassel och psykiska ohälsa?
Vi får inte glömma att, det förr eller senare, kan drabba dig själv eller någon i din direkta närhet…

Var rädd om dig, därute i cyberspace och vardagsbruset, jag gör mitt bästa från min vrå av världen!
Väl mött / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)