Tänkte att jag skulle skriva något bra, något värdefullt och användbart. Jag vill berätta, beskriva och förklara…

Torsdag. Det blåser och regnar. Igen.
Det har fallit ett mörker över lägenheten. Känslan av höst. Det är för tidigt på året för det. En känsla bara…
God förmiddag…

Jag har fallit ner i djupet.
Det är tungt. Rått. Grovt, på något sätt…
Jag är oerhört trött på bergochdalbanan av mående. Alltid osäkert. Alltid en gnagande oro. Ständig mental stress.
Det återkommande; Svärtan.
Hela jag tappar luften, energierna och lusten. Själen är andfådd. Det pyser…
Psykologen; ”Som punktering på själen”.
Jag uppskattar min psykolog.

Trött och ordlös. Så, det blir inte mer än så här… Välkommen till ordförrådets tomhet och torka…

Det är torsdag. En veckodag i juli.
Vaknade okristligt tidigt, som vanligt. Känslan av att inte ha sovit alls, sköljde jag ner med mitt alltför starka kaffe.

Det är blå himmel och vackert väder. Sommar och ljust. Och som varje morgon, rutinbunden som jag är, dricker jag mitt kaffe, funderar över tillvaron och skriver lite grann. Det mesta hamnar i skrivbordslådan, får aldrig luft och bär aldrig iväg ut i dagsljuset. Det blir till meningar och ord, för bara mig att läsa och behålla. Ibland blir det inget skrivet alls. Kör fast. Har inget att skriva och berätta. Tömd och tom.
Idag är en sådan dag, när orden fattas mig och när jag känner att ordförrådet behöver en större inventering, för att jag ska kunna krama ur mig några stavelser och fraser.
Jag är lite trött på mig själv. Livsleda. Tröttheten äter på mig. Trött och ordlös.
Så, det blir inte mer än så här… Välkommen till ordförrådets tomhet och torka…

Ta hand om dig, därute i livet och vardagen, jag gör mitt bästa från min lilla vrå i världen… / Arthur

(Bild/foto; Arthur)

Vi spelade den där skivan i det oändliga. Om och om igen! Spåret ”För vi är två”, spelade vi sönder!

Tidigt i morse, med mitt morgonkaffe, trillade jag över en platta på Spotify, som har betytt så oerhört mycket för mig, men som jag inte lyssnat till på väldigt många år; Zemya Hamilton och ”Trollbunden”.
Det är ett brett album, ett sammelsurium av olika musikgenrer, med musik skriven av bland annat Eric Gadd, Peter LeMarc, Orup, Staffan Hellstrand och Barbro Hörberg.
Den plattan skakar om mig fullständigt, fortfarande, än idag!
Jag tror att den landade i skivbutikerna 1993.
Jag hörde den själv, första gången, under sommaren -94 eller om det var-95.
Detta var under en tid då HIV och AIDS plockade så många människor i bekantskapskretsens ytterkanter…
En skrämmande tid.
En tid med mycket sorger, oro och rädslor…

Jag träffade en underbar kille från Göteborg, den sommaren! Åkte som en förälskad dåre, mellan Stockholm och Göteborg! Det gjorde han också.
Det var en sådan där fullkomligt galen ungdomsförälskelse, där man blir fullständigt uppslukad av varann och aldrig får nog!
Längtade, väntade och ville bara ha mer och mer och…
Vi spelade den där skivan i det oändliga. Om och om igen!
Spåret ”För vi är två”, spelade vi sönder! Den gick på repeat, medan vi vilade i sängen, i hans lägenhet, drack för mycket rödvin och rökte sönder våra röster och kroppar.

Sena nätter. Passionerade kroppar och fingrar som sökte, smekte och letade efter dolda hemligheter…
För vi var två!

Han presenterade Karin Boye för mig, och Barbro Hörberg…
Han läste högt ur Karin Boyes ”Härdarna”, på golvet, i vardagsrummet.
Jag blev fullständigt golvad… av honom!

Jag kan fortfarande känna dofterna från den sommaren, se färgerna, känna doften av hans parfym, Kouros/Yves Saint Laurent och jag kan tydligt se hans djupt blå ögon och fylliga läppar…
När det visade sig att han var HIV positiv, valde han att bryta med mig… Jag förstod aldrig varför.
Fick ingen förklaring…
Som om jag skulle…
Men… vilket minne! Passionerat, eldigt och vanvettigt kärleksfyllt! Så härligt galet och fullständigt huvudlöst förälskade…

Han är död idag.
Han dog några år senare…

Zemya Hamilton dog 2015, i MS.

Jag blir omskakad, omtumlad och vimmelkantig, av musiken, minnena, tragiken kring hans förtidiga död och Zemya Hamiltons bortgång.
Hon hade mer att ge…
Det hade han också!

Ta hand om er, därute i cyberspace och vardagsbruset…
Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur! Bilden på ”Trollbunden” kommer från Google och bildsökning!)