”Du behöver inte ens tycka om dem! Det är okej! Det är samhällsstrukturerna som dikterar de där värderingarna och uppfattningarna”..!

20200703_124047Jag är prinsen över min egen tillvaro!
I min vrå av världen, bestämmer jag!

Träffade Psykologen tidigt i morse. Vi pratade om skuld, skam och samhällssamvetet.
Vi diskuterade tacksamhet, egenhändigt byggda förväntningar och nederlag. Samtalet landade även hos min familj, mina syskon och den ilska jag upplever. Floskler som; ”Jag kan förlåta, men jag glömmer inte” och ”Jag vänder andra kinden till”, nämndes och strandade mellan oss på golvet. Jag fullkomligen avskyr de där plattityderna!
Det smakar beskt i munnen av dem. Sur spya!

Psykologen bekräftade det jag redan vet, men som har så svårt att få fäste inom mig; Man behöver inte älska sin familj!
”Du behöver inte ens tycka om dem! Det är okej! Det är samhällsstrukturerna som dikterar de där värderingarna och uppfattningarna! Som en egen individ, måste du själv avgöra vem och vilka, i din omgivning, som tillhör det vi kallar för familj! Familjen är inte alltid de biologiska och genetiskt sammanbundna människorna! Bara du kan avgöra vem du anser ger dig mod, kärlek och styrka! De som dränerar och skuldbelägger, kan vi välja bort och förpassa till marginalerna av ditt liv”!
Det finns tröst i det!
Det finns lindring i att veta det, få det bekräftat!
Jag bestämmer i mitt liv!
”Du är prinsen över din egen tillvaro! Du bestämmer, inte de människor som tillför mindre bra energier”!

Jag grät en stund.
Gråter ofta hos psykologen. Där kan jag lägga bort skammen och pappas tuffa ord; ”Pojkar gråter inte! Jag ger dig en anledning att gråta”!
Jo, vi samtalade om honom också. Pappa. Ja’, eller vad jag nu ska kalla honom?

För att få lugn och ro, för att hitta stillheten, tog jag en långpromenad och lade mig i solen en stund. Bara jag, mitt starka kaffe och mitt skrivblock.
Det blev en fin eftermiddag.

20200703_123945Jag glömmer gärna somliga händelser, det är skönt för mig, men somliga skeenden förlåter jag inte! Jag är nämligen prinsen över min egen tillvaro!
I min vrå av världen, bestämmer jag!
Jag avgör vem och vilka som är välkomna till det, som vi omnämner som ”familj”!

Var rädd om dig, därute i vida världen och cyberrymden! Jag leker prinsen över min egen vrå av världen, och jag gör så gott jag kan.

Väl mött och på återläsande / Arthur
(Foto/Bild; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s