Det är märkligt hur fort man glömmer somliga skeenden i livet. Förmodligen gömmer man undan en del livsepisoder, för att de gör så jä*la ont…

IMG_20200715_080709_081Att vakna på morgonen, höra fåglarna sjunga genom det öppna sovrumsfönstret, kicka igång kaffebryggaren och mötas av katten i vardagsrummet. Det är väl det som är livet? Det njutbara! Numer har jag en ytterdörr att stänga om mig. Jag äger allt jag behöver, inte mer eller mindre, och jag har ett vackert hem!

Det är märkligt hur fort man glömmer somliga skeenden i livet. Förmodligen gömmer man undan en del livsepisoder, för att de gör så jä*la ont, när man börjar peta i dem. Nederlag och felsteg. Det riktigt grisiga och lortiga. Det man också glömmer bort, många gånger, är hur man överlevde, tog tag i saker och ting och reste sig på nytt.
Jag glömmer bort hur bra det har gått för mig! Jag glömmer bort att påminna mig själv om hur det faktiskt såg ut i mitt liv, för åtta år sedan. Slutet på missbruket. När jag fullständigt gav upp och andra fick ta över och hjälpa mig att styra upp mitt liv! Man glömmer lätt och man börjar ta saker och ting för givet igen. Förfärligt, jag vet!
Det är då, av olika anledningar, som påminnelser om hur illa det faktiskt var, kommer i ens väg på olika sätt! Som om en högre makt vill påminna en om hur hårt man arbetat sig igenom misär, konsekvenser och psykiskt dåligt mående.
Det dyker upp lite överallt och på olika sätt och skapar tacksamhet, för jag har numer allt jag behöver och jag har en alldeles egen dörr att stänga om mig.

20200705_180556Påminnelsen i morse, var den där unga mannen, som gång efter annan, sover på kvarterets gemensamma uteplats. Han har sovit där i några nätter. Jag funderar över vem han är, varför han sover på gården? Hur blev det så illa? Jag har facit och jag vet! Jag kan ana mig till hur och varför! Jag har ju varit där. Jag har förmodligen varit den typen av missbrukare, som andra funderat över; Hur f*n blev det så illa? När gick det överstyr? Det knyter sig i magen! Det gör jä*ligt ont i kroppen! Påminnelser.

Själv kan jag numer se på nyheterna på morgonen, njuta av min ensamhet, mitt kaffe och i sällskap av katten.
Jag är en överlevare! Det har gått förbannat bra för mig!
Jag måste påminna mig själv om det, ibland, att jag numer har ett fungerande liv och att jag lever!
Jag lever! Jag är en överlevare!

Ta hand om dig, därute i vida världen och cyberspace, jag gör så gott jag kan, från min vrå av världen!
Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s