Just idag ska jag vara vid liv, leva, ta min cykel och cykla för allt vad jag är värd, ut i sommaren och ut i livet!

Jag ska ta min cykel idag. Cykla ut i sommaren, för allt vad jag är värd och vila min kropp i solen, vid en brygga, och låta mig bländas av vattnets oformliga spegelyta.
Hela min kropp, ska få kyssas och smekas, av solens livgivande strålar och ljussken. Jag ska vara attraktiv, tilltalande och inbjudande trevlig. Levande!

Idag ska jag andas, djupa livgivande andetag, gråta lite i hemlighet, när ingen ser, för att jag behöver det! Jag behöver syret! Jag behöver frigöra gråten!
Det klöser och maler inombords. Det är för trångt att bo i den här kroppen. Jag är trångbodd! Jag behöver lösgöra utrymme, röja undan lite, städa och ge plats, till det riktigt bra sakerna!

Idag är färgerna blå!

Idag är färgerna blå!
Blåfärgad.
Havsblå.
Himmelsblå.
Isblå.
Medelhavsblå…
Eller bara… Sommarblå!

Ta hand om dig, därute i vida världen och cyberrymden, så gör jag mitt bästa från min vrå i världen!

På återläsande och väl mött / Arthur
(Bild; Arthur?

 

Det är märkligt hur fort man glömmer somliga skeenden i livet. Förmodligen gömmer man undan en del livsepisoder, för att de gör så jä*la ont…

Att vakna på morgonen, höra fåglarna sjunga genom det öppna sovrumsfönstret, kicka igång kaffebryggaren och mötas av katten i vardagsrummet. Det är väl det som är livet? Det njutbara! Numer har jag en ytterdörr att stänga om mig. Jag äger allt jag behöver, inte mer eller mindre, och jag har ett vackert hem!

Det är märkligt hur fort man glömmer somliga skeenden i livet. Förmodligen gömmer man undan en del livsepisoder, för att de gör så jä*la ont, när man börjar peta i dem. Nederlag och felsteg. Det riktigt grisiga och lortiga. Det man också glömmer bort, många gånger, är hur man överlevde, tog tag i saker och ting och reste sig på nytt.
Jag glömmer bort hur bra det har gått för mig! Jag glömmer bort att påminna mig själv om hur det faktiskt såg ut i mitt liv, för åtta år sedan. Slutet på missbruket. När jag fullständigt gav upp och andra fick ta över och hjälpa mig att styra upp mitt liv! Man glömmer lätt och man börjar ta saker och ting för givet igen. Förfärligt, jag vet!
Det är då, av olika anledningar, som påminnelser om hur illa det faktiskt var, kommer i ens väg på olika sätt! Som om en högre makt vill påminna en om hur hårt man arbetat sig igenom misär, konsekvenser och psykiskt dåligt mående.
Det dyker upp lite överallt och på olika sätt och skapar tacksamhet, för jag har numer allt jag behöver och jag har en alldeles egen dörr att stänga om mig.

Påminnelsen i morse, var den där unga mannen, som gång efter annan, sover på kvarterets gemensamma uteplats. Han har sovit där i några nätter. Jag funderar över vem han är, varför han sover på gården? Hur blev det så illa? Jag har facit och jag vet! Jag kan ana mig till hur och varför! Jag har ju varit där. Jag har förmodligen varit den typen av missbrukare, som andra funderat över; Hur f*n blev det så illa? När gick det överstyr? Det knyter sig i magen! Det gör jä*ligt ont i kroppen! Påminnelser.

Själv kan jag numer se på nyheterna på morgonen, njuta av min ensamhet, mitt kaffe och i sällskap av katten.
Jag är en överlevare! Det har gått förbannat bra för mig!
Jag måste påminna mig själv om det, ibland, att jag numer har ett fungerande liv och att jag lever!
Jag lever! Jag är en överlevare!

Ta hand om dig, därute i vida världen och cyberspace, jag gör så gott jag kan, från min vrå av världen!
Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)