//
Orden föll till marken,
gick på grund,
mellan oss.
Tystnaden åt upp allt syre,
i luftigheten,
mellan våra ord och rader,
av meningar…
Vår kontaktyta var orden.
Tystnaden återstod.
Ett tryckande vakuum.
Du bröt sönder mina ord,
delade dem i små obetydliga delar.
De föll överallt,
som pärlor
och korn av silver.
Och jag…
jag lyssnade inte längre…
//
Väl mött och på återläsande… / Arthur
(Foto/Bild; Arthur)
Vardagliga Anteckningar... 