Jag romantiserar. Tänker ofta i termerna lyrik, poesi och dikt. Ofta blir det till floskler och plattityder.

20200806_081037Tidigt under morgonen försöker jag skriva. Letar i mitt sinne efter ord och meningar, som på något sätt ska kunna återge färgerna i min tillvaro och morgon, men känner en märklig tröghet och tomhet.
Samtidigt som jag vill berätta om livets bakgator och trånga gränder, så vill jag också färglägga livskaoset i kulörta och starkare färger. Vara positiv. Vara trygg och glädjande. Mjuk, genomtänkt och följsam.

Genom mitt vardagsrumsfönster ser jag molnen fara förbi över himlen. Tussar av vit bomull, seglar genom det vackra sommarblå. Det ser ut som om björken, precis utanför fönstret, vars grenar stretar uppåt mot himlen, försöker fånga dem när de glider förbi.
Jag romantiserar. Tänker ofta i termerna lyrik, poesi och dikt. Ofta blir det till floskler och plattityder. Hjärta och smärta. Kärleken är röd och himlen är blå… Blodröda hjärtan, söndriga själar och livets trasighet… Fortsätt läsa