Reflektioner och eftertänksamma tankar, i en härlig oordning!

Reflektioner och eftertänksamma tankar, i en härlig oordning!

”Solen står högt över fälten
Vinden går lojt genom säden
Värmen vilar och väntar
Det susar och söver i träden”…
~Lundell~

Raderna av kärlek och tvåsamhet, har susat i mitt huvud sedan tidig morgon. Det händer ganska ofta, att dagen börjar med en melodi och några textrader. Det börjar som en liten krusning, en lågmäld viskning, i bakhuvudet och växer till sig till en fullskalig melodi. I min version av Lundells ”Kärleken förde oss samman”, är det Anna-Lotta Larsson som sjunger, inte Herr Lundell.
Jag gillar egentligen inte Lundell. En mansgris. Självgod. Nedlåtande. Men somliga texter har han fått till med bravur. Det tillskriver jag honom. Man får lära sig att, ibland, se skillnad på sak och person. Fast… somliga saker och personer blir till ett och detsamma. En klump. Ett enda stycke obehaglig känsla och otäck individ. Inga namn. Inte idag.
Herr Lundell och jag har en sak gemensamt; Missbruket! Men, emedan jag har tagit tagit itu med mitt, så är han kvar i sitt..?

Mitt älskade Monster, katten, har kräkts under natten. På soffan. En vit soffa. Nytvättad. Det gick en djup suck genom hela mig. Tvätta igen. Det gör inget! Men… naturligtvis vaknar oro hos mig! Jag är en känslig och oroande människa, så det blir genast en gnagande ängslan hos mig! Och JA! Jag VET! Katter spyr lite nu och då, utan större anledning, jag vet det med mitt sunda förnuft, men hjärtat hänger inte med i intellektets resonemang! Så jag blir orolig och hoppas att det ”bara” var en tillfällighet. Min älskade följeslagare och kompis! Vill inte att hon ska må dåligt! Djur ska bara få ha det bra och bäst!

Tog en promenad igår. Drack mitt kaffe på en bänk. Det är lite av en storm inombords, men jag jobbar hårt med att bara vara i stunden och låta allt det tråkiga och trista gnaga på. Jag brukar ha med mig lite småsaker att pyssla med, när det stormiga blir för stormigt. Något att plocka med, känna på, titta på och låta fingrarna leka med, så att jag som människa stannar kvar i nuet, i stormens lugna öga, så att inte det negativa tar över. Det fungerar ganska bra… Det är att vara i en medveten närvaro, medan livskaoset dundrar på! Notera det, men leva ändå!
Jag uppskattar den förmågan hos mig! Det tog lite tid, men det är ovärderligt och jag applicerar det på nästan allt jag gör!

Var rädd om dig, därute i världsordningen och Vintergatan… Jag gör mitt bästa, från min vrå i sommaren…

Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bild; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s