Eftertänksamhet. Reflektioner. Tankar i ett härligt virrvarr, en förmiddag i Augusti.

Eftertänksamhet. Reflektioner. Tankar i ett härligt virrvarr, en förmiddag i Augusti.

Det blåser i björken, utanför mitt fönster. Genom min öppna balkongdörr, susar och brusar det lite, som från ett vattendrag, och löven håller ett hårt grepp om grenarna, ännu lite till. Känslan av höst, kryper tätt intill kroppen och huden. Det är lite sommar kvar, jag vet, men höstens antågande går inte att förbise. Det är på gång. Ligger och lurar utanför min vrå av världen. I morse när jag vaknade, tidigt, tidigt, var sommarljuset i sovrummet borta. Inga skuggor och inget guldgult ljus, som lekte tafatt över taket. Saknad. Tomhet.

Joggade igår. Gav mig ut under förmiddagen. Skrapade ihop fem kilometer. Det var skönt. Älskar att röra på kroppen! Det blev ett mindre krig. Krigade mig fram! Det ska ge mig energi, klartänkthet och skingra min oro och mitt svårmod. Få igång hjärnan. Reboot. Det gjorde inte det. Det uteblev. Men, jag gör ändå! Jag ger mig inte! Det måste gå! Det måste… På’t bara!

Grannarna äter frukost på gården. I mitt kvarter har de boende, kvinnorna naturligtvis, gått samman och skapat en oas på den gemensamma gården. Planterat växter, blommor i regnbågens alla färger och stora mängder av grönsaker. De har ordnat med utemöbler i trä, ljuslyktor och plädar för alla att njuta av. På kvällarna dricker de vin, äter grillad mat och skrattar så att de ekar över hela gatan. Det smittar av sig på mig, som hör dem, genom mina öppna fönster. Jag blir varm i magen, av att höra dem. Jag blir gladare och känner genuin ömhet och hjärtlighet, för dem. Jag deltar inte. Jag orkar inte. Mina energier måste sparas på. Jag prioriterar och väljer bort. Jag har annat att spendera min ork och min kraft på. Och ja, de har bjudit in mig till sina mat och vinkvällar, men jag har tackat nej! Jag dricker inte vin. Jag äter inte kött. Jag är nykter alkoholist. Vegetarian. Och… Jag orkar inte umgås. Energidränage.

Det är tyngd i tillvaron. Som att släpa runt på en stor jutesäck, fylld med grå småsten. Tyngd. En börda. Ett lågtryck över min vrå av världen. Det bor maktlöshet och olust i det. Det finns olust och en aning antipati, i livskaoset och livströtthetens tyngd…

Synonymerna till ”tung/tyngd”, tror jag att de flesta kan rapa upp… Jag fann ytterligare några, ett stycke längre ned på sidan, som gav en lite mer konstruktiv och tilltalande ”fighting spirit”; Betydelsefull, inflytelserik, viktig, mäktig… Tar till mig det!
”Det är ett jä*la tungt liv, just nu! Otympligt och tungt bara”! Jag byter ut ”tungt” till ”betydelsefullt”! Det känns genast bättre!

Det måste gå. Det måste… På’t bara! Nu älskar vi skiten ur den här dagen, oavsett!

Ta hand om dig, därute i livskaoset och cyberrymden, så gör jag mitt bästa från min vrå av världen! På återläsande och väl mött / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s