I min kropp, i mitt inre, emellertid, råder kaos och oordning. Förvirring. Ostadighet…

”Känslorna naglar sig fast,
klöser sig inåt,
genomborrar mig,
tar över.
Myteri!
Intellektet kapitulerar,
ger upp och slutar andas…
Mitt förnuft, samarbetar inte,
med kroppens enfärgade
inneboende känslokaos!
Är jag förlorad”?

Fortfarande, under morgonen, är mina fönster öppna. Lite kyligare. Lite svalare.
De tunna vita bomullsgardinerna i mitt sovrumsfönster, rör sig lite, när hösten börjar andas därute i världen, utanför mina fönster. Innanför mina vita väggar, i min vrå av Vintergatan, råder lugn och ro. Det är tyst och stilla. Atmosfären omkring mig, består av ostördhet och andakt.
I min kropp, i mitt inre, emellertid, råder kaos och oordning. Förvirring. Ostadighet. Sorg.
Jag saknar livet och lusten! Trött…
Mitt förnuft, mitt intellekt och min intelligens, samarbetar inte med mina känslor.
Jag intellektualiserar, jag vet och jag har facit på hur jag ska arbeta för att nå ett stadigt och stabilt mående, och jag har förnuftet med mig när jag krigar på, men känslan är inte med i båten!
Det spretar och drar åt olika håll och jag får inte ihop det! Som ett pussel, vars delar tillhör olika lådor, de har hamnat i fel kartonger… det går inte att sammanföra delarna, hur mycket man än försöker och anstränger sig.
Jag gör alla rätt! Jag kammar hem stora A, enligt bokens alla regler, i alla mina försök att ta hand om mig och mitt mindre bra mående! Helt ärligt, så borde jag f*nimej få medalj i självomhändertagande och egenvård!
Jag motionerar, tränar och gör min yoga!
Jag äter sunt, bra och schysst och jag tar promenader och mediterar emellanåt…
Jag vilar och ser till att få ordentligt med återhämtning och jag prioriterar bort allt det som skapar energidränage och hjärntrötthet och jag väljer sådant som ska ge mig njutning och lusta.
Psykologen; ”Att söka livslockelser, njutbarheter, är av yttersta vikt”!
Men nej! Resultatlöst! Fullständigt meningslöst!
Men, jag fortsätter ändå… för tänk om alla mina ansträngningar, bär frukt i morgon? Tänk om lönen, för allt mitt hårda arbete, kommer i morgon? Tänk om…
Jag är inte en man som ger upp, även om uppgivenheten susar i mitt huvud…
Jag är Envisheten och ”Tänk om i morgon”…
Maktlösheten, har inte ett hemmahörande hos mig!

Det här är inte jakten på lyckan!
Det här är strävan undan meningslösheten och vemodet…
Om jag bara kan få lite mening och lusta i tillvaron, så ska jag förbli nöjd och tillfreds! Jag begär inte mycket!
Jag vill vara levande och njutbar!

Ta hand om dig, därute i vida världen och cyberrymden… Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bild; Arthur)