Tankebrus, en tidig morgon i Augusti. Det kändes trevligare att vakna i morse. Lättare. Mjukare.

Tankebrus, en tidig morgon i Augusti.

Det kändes trevligare att vakna i morse. Lättare. Mjukare.
Låg kvar i sängen, såg ut genom fönstret och kände efter. Blev gråtmild. En aningen orolig. Bestämde mig för att koka mitt kaffe och dricka det i sängen, under tystnad. Monstret, katten, gjorde mig sällskap och vi satt bara där, mellan kuddarna och täcket, och bara var lite mer levande.
Och medan katten fick massage över magen, så försökte jag att samla ihop mig själv och alla mina grubblerier. Det kändes okej. Lättare att andas.

Alla mina tankar rör sig som satelliter, kring mitt intellekt och förnuft.
Ett evigt brus.
Intellektet samarbetar inte med mina känslor.

En vän sa en gång att skrattet är inneboende hos gråten. Tycker att det är så vackert. Det kan ha varit tvärtom. Gråten, är inneboende hos skrattet?
Kom och tänka på, apropå inget alls, Lars Norén och ”Kaos är granne med Gud”!
Ordning och reda, är förmodligen bästa vän med virrvarr och förvirring? Kanske?

Jag försöker att beskriva hur det är att vara en människa som lever i ett märkligt gränsland till världen.
Jag försöker att förklara för min omgivning hur det ser ut, hur det känns och vad som händer, med en människa som ibland upplever maktlöshet och fullständig meningslöshet. Det är ganska komplex, svårbegripligt och innehållandes många olika delar och ingredienser! Allt är naturligtvis individuellt, ser olika ut, men mycket av det jag beskriver och berättar, finner andra i liknande situationer stort igenkännande i. Hur det än är, så är det många som inte förstår och inte riktigt får grepp om hur det är att vara nedstämd, deprimerad, och leva i fullständig känslomässig laglöshet.
Det är ett mindre krig!
Det är svårt för dem, som aldrig varit där, att förstå! Till dem vill jag förmedla; Har du inget konstruktivt och riktigt genomtänkt att förmedla, utöver vardagscitat och utdrag ur självhjälpsböcker och hejarop från dessa enerverande livscoacher, så kan du vara tyst! Täpp till kakhålet och återkom när du själv, om du har otur, landar i gränslandet mellan den verkliga världen och nedstämdhetens diffusa periferi.

Ta hand om dig, därute i livskaoset, så gör jag mitt bästa från min vrå av Vintergatan… Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto/Bild; Arthur)