Katten väckte mig halv fem I morse.
Hon nosade och sniffade över hela mitt ansikte. ”Kom igång nu! Upp med dig! Mat”!
När jag inte slängde benen över sängkanten, beslutade hon sig för att lägga sig ner jämte mig, ovanpå täcket, och kicka igång sin ”utombordare”. Ett njutbart ljud!
Sedan låg vi där och hade det bra, innan vi båda somnade om en stund.
Det ser ut att bli en vacker dag! Det måste jag ta tillvara på! Ljuset! Jag ser ljuset genom fönstret i vardagsrummet! Äntligen! Efterlängtat!
Kaffe. Frukostyoga och ny serverad kattmat. Det blev tonfisk. Hon gillar det, mitt älskade Monster!
Morgonnyheter och mer mys, med en varm kattmage. Mjuk och varm.
Nyheterna ger en känsla av ett tyngdtäcke. Tunga nyheter och aktualiteter. Tyngd i samhällsinformationen.
”Håll i, håll ut och håll avstånd”!
Ensam ensamhet. Isolera dig och var undvikande. Träffa ingen och umgås endast med dem i din familj!
Min familj är lika med katten och jag. Det finns en stor tacksamhet i att ha husdjur, under dessa tider av virusspridning, Covid19 och Corona. Man blir mindre ensam!
Egentligen skiljer sig inte mitt liv så värst mycket åt, just nu, under rådande omständigheter, från det liv jag vanligtvis lever. Jag är ensam, lever ensam och uppskattar, oftast, min enskildhet, men det börjar bli lite väl mycket.
Jag tror att jag påverkas mest av andras ensamhet faktiskt, än av min egen. Den där ensamheten som nyheterna sprider som gödsel! Ensamma äldre. Ensamma sjuka. Ensamma ensamstående… Att dö ensam.
Jag berörs nog mer av andras rädslor och oro, än av min egen. Rädslorna människor känner på bussen, tunnelbanan och på Ica, och människors oro för far- och morföräldrar och sjuka anhöriga. Den där oron som vi dagligen tar del av, via nyhetssändningar och sociala medier.
Jag har ju ändå mina rutiner och jag har mina dagliga göranden, som ett statiskt schema, och jag följer mina dagliga rutiner av ren bekvämlighet och, märkligt nog, trygghet. Jag har alltid uppskattat rutiner.
Jag är väldigt rutinbunden och planerande och jag tycker om det! Det har väl med någon diagnos att göra kan jag tro? Det finns förklaringar! Det finns orsak och verkan! Men oavsett detta så funderar jag över dem som på så kort tid, har fått ställa om sina liv på så många sätt och fått lov att bygga om sin tillvaro och sin vardag på ett nästan livsomvälvande vis! Det måste bli svårt och problematiskt, för många!
Många blir ensamma och många är de som inte träffar någon alls under en dag.
Arbeta hemifrån! Undvik middagar och fester! Umgås inte med någon utanför familjen. Handla din mat ensam, utan sällskap, om möjligt, och besök inte gym, simhallar eller ditt lokala bibliotek! Undvik kollektivtrafiken och kan du, ställ in läkar- och tandläkarbesök! En fika med vänner? Nej!
Det är tungt. Betungande. Nedtryckande. Ja’, som ett tyngdtäcke över hela tillvaron!
Och till detta kan vi lägga till novembervädret, som varit regnigt, blåsigt och mörkt och, inte att förglömma, ett julfirande som inte blir som tidigare års julhelger. Det är märkligt. Bara väldigt konstigt…
Och även om man kanske inte tror, som i mitt fall tänker jag, som är van och uppskattar min ensamhet, att man inte färgas så mycket av allt det som kavlas ut i tevemedierna och via internet och sociala medier, så är man nog mer av en absorberande tvättsvamp, än vad man kanske skulle kunna tro.
I min ensamhet, blir känslan av ensamheten mer påtaglig och mer handfast, än hur jag annars upplever den. Det blir påträngande. Mer svärta. Mörker.
Jag har ändå lite tur, för jag har alltid mina rutiner och mina planerande dagar att hålla fast vid och jag är trots allt van vid ensamhet och självisolering, jag trivs ju med det, men det blir en mer kännbar svärta över vardagsbruset. Medmänniskor har det svårt. Många kan inte förända och acceptera hur det är just nu. De flesta vill ha mer liv!
Livet. Leva. Levande och att leva…
Min dag består av en kort joggingtur och lite lättare träning vid mitt intilliggande utegym, såvida det inte är för mycket människor där förstås.
Jag ska handla lite grönsaker och frukt och jag planerar att dammsuga lite grann. Det blir mycket katthår just nu. Det flyger runt överallt i lägenheten. Jag kan, med all säkerhet, få ihop ytterligare en katt av allt hår!
Jag uppskattar att ha det fint, rent och snyggt omkring mig. Jag gillar ordning och reda. Det får mig att må bra! Jag trivs med det!
Kanske att jag sätter mig ner och målar lite?
Kanske att jag behöver vila, på soffan med katten, en stund? Jag lever med ett ständigt energiläckage! Mina energier räcker inte, en hel dag! Ständiga pauser och ofta vila. Trött, trött och slutkörd…
Kanske att jag kokar soppa på soppgrönsaker jag köpte för några dagar sedan, eller så parkerar jag min kropp i soffhörnet och ser en film…
Jag skulle vilja äta glass! Ja, tröstäta lite…
Jag har val och möjligheter, utanför mina schemalagda dagar. Jag kan, om jag vill, göra lite vad jag önskar och behöver! Jag är en rutinbunden människa, men det får finnas någon måtta ändå…
Ta hand om dig, därute i livskaoset och cyberspace, själv gör jag mitt bästa från min vrå av Vintergatan! Väl mött och på återläsande / Arthur
(Foto och bild; Arthur)
Vardagliga Anteckningar... 