Tankesnurr och trassliga tanketrådar, en dag i slutet på november. Det är ingen ordning på mina grubblerier…
Har ingen större lust just nu, med någonting faktiskt. Skriver inte mycket, träningen är pausad och det är mycket vila. Orkeslös och trött…
Min tid slösas bort framför teven och vila i soffan. Det har blivit väldigt mycket nötter, frukt och riktigt fet yoghurt. Tröstätande, benämns det som… Dock inget raffinerat socker och godispåsar! Alltid något!
Skyller på november och gråheten. Lägger skulden på novembermörkret och pågående pandemi. Det tröttar ut mig. Det tröttar ut mina medmänniskor. De flesta är irriterat uttråkade och trötta…
Idag ska jag dock försöka träna lite. Idag ska jag bege mig ut och få lite spring i benen och frisk luft! Jag har redan lagt på mig lite drygt två kilo runt midjan! Irriterande! Det är lika mycket som fyra femhundra gram smörpaket! Fyra! Och naturligtvis breder de där dryga två kilona ut sig över magen och ryggen. Lite av det, landar på sidorna av midjan. Det är ingen större fara, faktiskt inte, men det irriterar! Det gick så fort!
Det är märkligt det där med att bli äldre! Man lägger snabbt på sig några extra kilon, men det är stört omöjligt att bli av med dem lika snabbt! Det är som om kroppen vill lagra precis allt som man trycker i sig, bara för att det kanske kan behövas längre fram…
Nåväl… Idag ska jag försöka träna. Jag skriver försöka, för det är ganska mysigt att sitta i soffan tillsammans med katten och motivationen till ett bra träningspass saknas! Dålig teve, soffans mjuka vita kuddar, katten och en skål med nötter, lockar väldigt mycket mer just nu!
Frågeställningen som återstår i livets villervalla är; När går man från att vara kille, till att bli en farbror? När inträder gubbåldern?
Att acceptera det som är,
och inte fastna i det
som skulle kunna vara…
Önska sig resultat,
som aldrig kommer att bli,
och ständigt tänka:
Om jag bara hade…
Det är väl detta som man ska dra sina slutsatser i livet utav, finna insikterna: Att inte göra om samma misstag två gånger… Att acceptera nuet och inte ångra och älta! Det är som det är, med livet, och det får vara gott nog! En liten fundering jag har…
Det blev lite för mycket att fixa med, veckan som gick.
Jag behöver sprida ut och fördela mina göranden lite bättre. Jag brukar kunna planera min tid väl, men den här veckan blev det lite tryck i köordningen; tandläkaren, psykologen, läkarbesök och akupunktur. Det behövdes få gjort. Jag blir lätt stressad och därmed trött! Det blev lite rörigt och en hel del energidränage, men nu är det ordnat!
Det märkligaste den här veckan var ändå tandläkarbesöket! Lite kusligt och obehagligt faktiskt! Visir, munskydd, plast och plasthandskar. Handsprit, mer plastskydd och plexiglasskivor. Att tandläkaren överhuvudtaget kunde se vad han pysslande med, förstår jag inte riktigt, men undersökning gick bra och jag fick stora A i tandvård och munhygien! Fattas bara annat, sa jag, som jag håller på med tandtråd, mellanrumsborstar och tandstickor! Om jag hade, svarade tandläkaren, så skulle du få ett bokmärke av mig!
Konstigt att man fortfarande, som femtioårig farbror, blir löjligt glad och stolt, när man får beröm av tandläkaren!? Som ett litet barn, faktiskt! Jag hade med glädje och stolthet, tagit emot ett bokmärke!
Ta hand om dig därute i livets villervalla och livsbrus, jag tänker göra mitt bästa från min vrå av Vintergatan!
På återläsande och väl mött / Arthur
(Foto och bilder; Arthur)
Vardagliga Anteckningar... 