”Håll i, håll ut och håll avstånd”! Ensam ensamhet. Isolera dig och var undvikande. Träffa ingen och umgås endast med dem i din familj!

Katten väckte mig halv fem I morse.
Hon nosade och sniffade över hela mitt ansikte. ”Kom igång nu! Upp med dig! Mat”!
När jag inte slängde benen över sängkanten, beslutade hon sig för att lägga sig ner jämte mig, ovanpå täcket, och kicka igång sin ”utombordare”. Ett njutbart ljud!
Sedan låg vi där och hade det bra, innan vi båda somnade om en stund.

Det ser ut att bli en vacker dag! Det måste jag ta tillvara på! Ljuset! Jag ser ljuset genom fönstret i vardagsrummet! Äntligen! Efterlängtat!

Kaffe. Frukostyoga och ny serverad kattmat. Det blev tonfisk. Hon gillar det, mitt älskade Monster!
Morgonnyheter och mer mys, med en varm kattmage. Mjuk och varm.

Nyheterna ger en känsla av ett tyngdtäcke. Tunga nyheter och aktualiteter. Tyngd i samhällsinformationen.
”Håll i, håll ut och håll avstånd”!
Ensam ensamhet. Isolera dig och var undvikande. Träffa ingen och umgås endast med dem i din familj!
Min familj är lika med katten och jag. Det finns en stor tacksamhet i att ha husdjur, under dessa tider av virusspridning, Covid19 och Corona. Man blir mindre ensam!
Egentligen skiljer sig inte mitt liv så värst mycket åt, just nu, under rådande omständigheter, från det liv jag vanligtvis lever. Jag är ensam, lever ensam och uppskattar, oftast, min enskildhet, men det börjar bli lite väl mycket.
Jag tror att jag påverkas mest av andras ensamhet faktiskt, än av min egen. Den där ensamheten som nyheterna sprider som gödsel! Ensamma äldre. Ensamma sjuka. Ensamma ensamstående… Att dö ensam.
Jag berörs nog mer av andras rädslor och oro, än av min egen. Rädslorna människor känner på bussen, tunnelbanan och på Ica, och människors oro för far- och morföräldrar och sjuka anhöriga. Den där oron som vi dagligen tar del av, via nyhetssändningar och sociala medier.
Jag har ju ändå mina rutiner och jag har mina dagliga göranden, som ett statiskt schema, och jag följer mina dagliga rutiner av ren bekvämlighet och, märkligt nog, trygghet. Jag har alltid uppskattat rutiner.
Jag är väldigt rutinbunden och planerande och jag tycker om det! Det har väl med någon diagnos att göra kan jag tro? Det finns förklaringar! Det finns orsak och verkan! Men oavsett detta så funderar jag över dem som på så kort tid, har fått ställa om sina liv på så många sätt och fått lov att bygga om sin tillvaro och sin vardag på ett nästan livsomvälvande vis! Det måste bli svårt och problematiskt, för många!
Många blir ensamma och många är de som inte träffar någon alls under en dag.
Arbeta hemifrån! Undvik middagar och fester! Umgås inte med någon utanför familjen. Handla din mat ensam, utan sällskap, om möjligt, och besök inte gym, simhallar eller ditt lokala bibliotek! Undvik kollektivtrafiken och kan du, ställ in läkar- och tandläkarbesök! En fika med vänner? Nej!
Det är tungt. Betungande. Nedtryckande. Ja’, som ett tyngdtäcke över hela tillvaron!
Och till detta kan vi lägga till novembervädret, som varit regnigt, blåsigt och mörkt och, inte att förglömma, ett julfirande som inte blir som tidigare års julhelger. Det är märkligt. Bara väldigt konstigt…
Och även om man kanske inte tror, som i mitt fall tänker jag, som är van och uppskattar min ensamhet, att man inte färgas så mycket av allt det som kavlas ut i tevemedierna och via internet och sociala medier, så är man nog mer av en absorberande tvättsvamp, än vad man kanske skulle kunna tro.
I min ensamhet, blir känslan av ensamheten mer påtaglig och mer handfast, än hur jag annars upplever den. Det blir påträngande. Mer svärta. Mörker.
Jag har ändå lite tur, för jag har alltid mina rutiner och mina planerande dagar att hålla fast vid och jag är trots allt van vid ensamhet och självisolering, jag trivs ju med det, men det blir en mer kännbar svärta över vardagsbruset. Medmänniskor har det svårt. Många kan inte förända och acceptera hur det är just nu. De flesta vill ha mer liv!
Livet. Leva. Levande och att leva…

Min dag består av en kort joggingtur och lite lättare träning vid mitt intilliggande utegym, såvida det inte är för mycket människor där förstås.
Jag ska handla lite grönsaker och frukt och jag planerar att dammsuga lite grann. Det blir mycket katthår just nu. Det flyger runt överallt i lägenheten. Jag kan, med all säkerhet, få ihop ytterligare en katt av allt hår!
Jag uppskattar att ha det fint, rent och snyggt omkring mig. Jag gillar ordning och reda. Det får mig att må bra! Jag trivs med det!
Kanske att jag sätter mig ner och målar lite?
Kanske att jag behöver vila, på soffan med katten, en stund? Jag lever med ett ständigt energiläckage! Mina energier räcker inte, en hel dag! Ständiga pauser och ofta vila. Trött, trött och slutkörd…
Kanske att jag kokar soppa på soppgrönsaker jag köpte för några dagar sedan, eller så parkerar jag min kropp i soffhörnet och ser en film…
Jag skulle vilja äta glass! Ja, tröstäta lite…
Jag har val och möjligheter, utanför mina schemalagda dagar. Jag kan, om jag vill, göra lite vad jag önskar och behöver! Jag är en rutinbunden människa, men det får finnas någon måtta ändå…

Ta hand om dig, därute i livskaoset och cyberspace, själv gör jag mitt bästa från min vrå av Vintergatan! Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto och bild; Arthur)

Dessvärre är det inte bara jag som blir stressad och orolig över grannarnas grälande och krigande. Monstret, min älskade huskatt och följeslagare, blir rädd, nervös och stressad.

Funderingar och grubblerier, en onsdag i november…

Det var lite sol igår. Den försvann ganska hastigt, bakom blygrå tunga moln.
Tog en kort joggingtur under gårdagen.
Andades frisk luft. Syre och djupandning.
Det var skönt och avstressande. Jag behöver det, det avstressande.
Vilade på soffan, tillsammans med katten, under kvällen.

Jag vill att livet ska ha ett bra och stabilt innehåll, med substans!
Jag vill ha smidighet och mjukhet.
Mediterar, tränar och äter bra kost!
Jag jagar inte lyckan längre, men jag söker förnöjsamhet och bärighet, i mitt varande.
Jag önskar sinnesro och sinneslugn.
Jag gör hela tiden aktiva val, väger saker och ting för och emot; Vad är viktigast?
Ibland får jag lov att förhandla med mig själv, köpslå och resonera, innan jag får saker och ting gjorda.
Vad får mig att må bättre? Vad kan få mig ur balans och vad behövs, just idag, för att inte tappa greppet om livet och mig själv?
Livet består av val att göra och jag gör dem hela tiden…
Dessutom räcker inte mina energier till, till allting som behöver göras eller måste ordnas med, så jag får alltid väga för och emot. Ställa det ena mot det andra… Träna eller dammsuga? Ta en joggingtur eller damma bokhyllorna?
Jag gör det jag behöver göra, för att må bra! Ja’, eller i alla fall bättre!

Grannarna grälar igen.
Det sker ganska ofta numer. Obehagligt.
Vill inte lyssna. Det gör mig oerhört obekväm.
Det är lyhört i huset!
Grälen hos dem, vägg i vägg, eskalerar snabbt och exploderar i ett crescendo av vrål, skrik och grova ord.
Helt ärligt, så blir jag bedrövad och stressad.
Jag är känslig och jag har hög ljudkänslighet.
För min sinnesro, behöver jag stillhet, lugn och ro.
Somliga ljud i vardagen gör nästan ont i kroppen. En del ljud fortplantar sig i kroppen, som ringar på vattnet, och stressar mig.
När grannarna grälar och bråkar, blir jag stressad och faktiskt lite rädd.
Jag hanterar inte ilska så bra. Jag hanterar inte skrik och vrål, så väl.
I alla relationer är det naturligtvis oundvikligt med diskussioner, tvister och oenigheter. Det hör väl till på något vis. Att ständigt vara eniga i en tvåsamhet är väl sällsynt, men att starta krig och fullständigt huvudlösa gräl, det förstår jag mig inte på! Det finns inget konstruktivt i det! Det ger ingenting alls!
Det blir bara fult, otäckt och med själsliga sår som sällan går att laga och reparera.
Dessvärre är det inte bara jag som blir stressad och orolig över grannarnas grälande och krigande. Monstret, min älskade huskatt och följeslagare, blir rädd, nervös och stressad. Hon blir så pass stressad, att hon har börjat att ”göra ifrån sig” på vardagsrumsmattorna.
Innan jag förstod varför hon ”gick på toaletten” på mina mattor, så gick jag nogsamt igenom alla tänkbara felaktigheter som jag eventuellt kan ha missat; Smutsig kattlåda? Hon kanske mår fysiskt dåligt? Är hon missnöje med kattlådans placering? Är det nånting som är nytt, främmande och annorlunda i lägenheten. Men nej! Allting är som det alltid har varit! Inget nytt! Och jag kan katter och jag kan djur! Jag vet hur katter är och hur de vill ha det! Jag är väldigt bra med djur!
Hon är som sin husse; rutinbunden, vill ha allting som det alltid har varit och uppskattar inte förändringar och plötsliga störande ”nyheter” i vardagen.
Hon är, precis som sin husse, dessutom ljudkänslig! Hon tycker ytterst illa om höga och plötsliga ljud. Hon blir stressad. Nervös. Orolig. Hon är lite räddhågsen. Hon gömmer sig under sängen, eller längst in, längst upp, i klädkammaren, om ljuden blir för höga och för påträngande!
Och ibland, tyvärr, sätter hon sig och uträttar sina behov på vardagsrummets mattor.
Jag blir naturligtvis inte arg! Jag kom ju på vad det är som gör att hon gör som hon gör! Det tog dock ett tag för mig att förstå varför, jag är inte alltid så snabbtänkt, men det finns ingen annan anledning, som jag ser det! Dessutom händer det alltid i samband med krigsutbrotten, hos grannarna vägg i vägg. Så, vad gör jag? Hur ska jag tänka?
Bör jag prata med dem? Ska jag säga som det är; ”Ni får gärna ha olika åsikter och tyckanden, men måste ni föra ett sådant oväsen och stressa resten av oss i huset som måste lyssna på er”?
Jag är tveksam! Jag tycker inte om konfrontationer! Jag gillar inte att ”gå på” människor och deras olägenheter. Det gör mig obekväm.
Jag frågar mig; Varför skrika, när man kan föra en vuxen, lugn och sansad, diskussion?
De leker familj därinne, vägg i vägg, men beter sig som två osnutna sk*tungar!
Bil, hund, två barn och en ”vuxenkonstellation” som inte alls tycks fungera.
Jag blir bara bedrövad, nedslagen och numer ganska irriterad; ”Ni stör mig och min tillvaro! Ni två stör mig och mitt lugn och ro! Ni rubbar mitt husdjurs trygghet och sinnesro”!
Jag får fundera kring hur jag ska lösa det hela. Jag får tänka igenom vad jag behöver göra, för att skapa stillhet och trygghet både hos mig och mitt älskade Monster!

Låt mig poängtera att Monster alltid är skrivet med stor kärlek och värme…

Nåväl…
Ta hand om dig och de dina, därute i världskaoset och livsbruset, så gör jag mitt bästa från min lilla vrå av Vintergatan…

Väl mött och på återläsande / Arthur
(Bild och foto; Arthur)

Dagens väderlekspresentatör ler, ser in i kameran och levererar det han ska… Välskötta tänder. Välklädd. Han ser trevlig ut.

Måndag morgon. November. Novemberväder. Novembermörker och blygrått.
Dagens väderlekspresentatör ler, ser in i kameran och levererar det han ska… Välskötta tänder. Välklädd. Han ser trevlig ut. Det gör inte hans väderkartor.
Väderprognosen för dagen, innehåller ord och beskrivningar av ett novemberväder i en gråskala; Grått, dimmigt, disigt, regn, friska vindar och blåst.
Dimma och lite mer dis.
Grå, gråare och gråast.
Molnigt, mulet, duggregn och lite kuling.
Skurar, milt, lågtryck och lite mer dis och dimma. Ishalka, kan förekomma!
Klassiskt novembermörker. Ovanligt varmt och milt. Ett hundraårigt rekord är slaget!
Simsalabim!

Håll i, håll ut och håll avstånd!
Nu, när det ändå är så blytungt väder, en måndag i mitten på november, så slänger vi in dödliga virus och ökande press och tryck, på sjukvården och samhället. Stäng ner! Stäng av! Håll i er, för nu åker vi uppåt!
Det sprider sig. Det ökar. Kurvorna stiger.
Uppåt och mer, mer och fler.
Människor är trötta. Irriterade. Utmattade.
Jag, är trött och irriterad…
Ensam, ensamhet och självisolering.
Håll i, håll ut och håll avstånd!

Tänd ett ljus, i mörkret.
Svart kaffe och flimrande dallrande ljus, från teveskärmen.
God morgon!
Le lite mer, så känns allting så mycket bättre.
En pläd, över en frusen kropp.
Raggsockor på fötterna och en varm och mjuk kattmage, att smeka.
Lite mer kaffe.
Utanför fönstret; tjocka grå moln och regntunga skyar.
Det blåser i björken, utanför mina smutsiga vardagsrumsfönster.
Jag parkerar bland kuddar, filtar och raggsockor idag. Går ingenstans.
Tänker växa fast i soffan, ligga raklång och göra… absolut ingenting!

Håll i, håll ut och håll avstånd!
Håll avstånd till mörkret och andra människor! Marinera i ensamheten!
Håll avstånd till dysterhet och svårmod.
Tänd ett ljus, i mörkret och le lite mer, så känns allting så mycket bättre.

Ta hand om dig, därute i novemberdagen och vardagsbruset, själv gör jag mitt allra yttersta, från mitt hörn i soffan… / Arthur

(Foto och bild; Arthur)