I hela mitt liv har jag sökt och letat. Jag har läst, utforskat, studerat, provat på, förkovrat mig lite till och läst ännu mer; Vad är meningen med att just jag lever?

Tankesnurr och trassliga tanketrådar, en dag närmare jul…
Det är ingen ordning på mina grubblerier…

Meningen med livet.
Ständigt grubblande över meningen med livet.
Jag har så länge jag kan minnas funderat över min egen existens i världen och universum. Varför är jag? Vem blir jag, i allt det stora enorma, som inte har ett slut? Finns Gud? Varför lever vi? Eller, varför finns jag? Till vilken nytta? Vad har mitt liv för betydelse i Universum och Vintergatan?
När jag var barn ombads jag att sluta grubbla och fundera över det där stora frågorna.
När jag var liten och sökte svaren på livets alla frågor, hade de vuxna inga svar och bad mig, vänligt men bestämt, att inte grubbla över livets vara eller inte.
Det gick ju sådär. Effekten blir ungefär som att be ett barn, som fått sin veckopeng och befinner sig i en godisbutik, att bara se på allt gott och inte handla och äta allt det goda söta.

I hela mitt liv har jag sökt och letat. Jag har läst, utforskat, studerat, provat på, förkovrat mig lite till och läst ännu mer; Vad är meningen med att just jag lever?
Det finns inga, för mig, tillfredsställande svar! För mig har det aldrig funnits någonting som fått mig att känna; Ah’, där har jag svaret!
Ständigt frågande och ständigt främmande inför livets mysterier.
Och grubblerierna kring livet, sammanvävt med diagnoser, har blivit grogrund för depressioner och nedstämdhet.
Jag blev som barn ”varnad” för det, att djuplodade grubblerier och funderingar kring det stora livet, skulle ge för mycket tyngd och svårmod i livet. Och… summa summarum; De hade rätt!

Med diagnoser som ADD och ospecificerad bipolär sjukdom och stegrande känslighet, nedkokat tillsammans med mitt livskaos, hittade jag alkoholen och allt vad det innebar med undflyende och lättnad för vilsenheten och den märkliga känslan av utanförskap… Det gick fort att gå ner sig i missbrukarträsket!
Det går fort att landa på livets botten, när man väljer att självmedicinera med sprit och andra droger!
Det är ingen lösning! Idiotiskt! Men många är vi som dessvärre funnit lättnad i drogernas försvinnande och bedövande egenskaper…
Nu har jag dock varit drogfri och nykter i sju år! Grattis till mig!

Vad vill jag ha sagt?
Vad vill jag med mina tankar? Förmodligen vill jag bjuda in till förståelse för hur komplext livet är för några av oss!?
Kanske att jag vill och behöver försvara mig inför dem som tror att det vet hur det är och tror sig ha en bra lösning på just mina depressioner och mitt svårmod… Du vet de där meningarna och formuleringarna som jag beskrivit tidigare: ”Ryck upp dig! Tänk annorlunda! Fundera inte så mycket! Ta dig i kragen! Tänk positivt och uppskattande! Var glad för allt det du har i livet! Kanske att du ska ändra din attityd och kanske att du ska omvärdera din tillvaro? Jag tror att du vill må dåligt och att du njuter av det och att du har blivit så van vid ditt eländiga liv, att du inte ser klart och tydligt”…

Det är enkelt att stå utanför min tillvaro och vara dömande. Jag känner att det är så enkelt att vara objektiv och betraktade, för andra utomstående människor, utan att egentligen veta hur det är och hur det verkligen ser ut…
Oavsett det sistnämnda, så kan nog ingen egentligen begripa hur det är och vad som händer med en grubblande och filosoferande människa. Har du inte varit nära depressioner och självmordstankar, så får du dessvärre tiga…

Jag har blivit undvikande…
Jag är mer avvaktande och tigande…
Jag upplever mig missförstådd och är oerhört trött på människors ”hobbykunskaper” när det kommer till bot och bättring av psykiskohälsa.
Jag blir illamående av självhjälpsböcker och livscoacher, som ”vet och har kunskap” om att allt egentligen bara handlar om inställningen och attityden till livet och tillvaron.
Jag är väldigt trött på att människor tror sig veta hur det är att leva med kronisk psykisk sjukdom, när det egentligen inte har en jä*la susning om vad som pågår.

Jag brottas med psykisk ohälsa.
Jag lever i ett ständigt livsbrus av självnegationer, kampvilja, oro, rådlöshet, ”på’t bara” och uppgivenhet.
Det är ett virrvarr av plus och minus. Det är en ständig dragkamp mellan två ytterligheter. I ena änden befinner sig döden, maktlösheten och ”jag vill inte mer”. I den andra ändan finns livet, lusten, nyfikenheten och ”det här måste bara gå”!
Att ge upp är inte ett alternativ!
När livet befinner sig på mitten av dessa ytterkanter, när jag balanserar mellan dem, som på mitten av en gungbräda, befinner jag mig i mitt ”normalläge” av nedstämdhet och ”jä*lar anamma”. Det har blivit acceptans och uthärdligt. Det fungerar.
I journalanteckningarna återkommer diagnosen Dystymi. Kronisk depression. Det är okej numer, acceptans har infunnit sig och det är uthärdligt. Jag fungerar någorlunda och min omgivning ”står ut med mig”. Jag är ”på banan” och mer lättillgänglig.
Ibland faller jag ner i svåra och djupa depressioner. Det är skrämmande. Outhärdligt. Svårt och tungt. Jag skriver om det också. Ibland. Det skrämmer. Det är inte en festival direkt, att bjuda in till.
Det blir ensamhet av sådant. Ofta självvald ensamhet och självisolering.
Och ytterligare ett ”problem” som uppstått genom åren, är vetskapen om att just jag tillhör den lilla lilla kategorin av människor som inte svarar på medicinering! Det stör mig! Det hade varit en befrielse om jag på vägen genom livet och svårmodet, hade kunnat medicinera som ett stöd och en krycka för att finna balans och klarsynthet, när jag försöker att tillgodose mig alla kunskaper och försök att finna bot och bättring…
Jag strävar framåt. Jag vill och jag provar nya vägar att gå, ständigt!
Jag är envis och att ge upp, finns inte hos mig…

Jag är rädd
att skuggorna
på mina vita väggar
i mina rum
är allt
som är.
Jag är rädd
för att ensamheten
är allt
som är kvar.

Väl mött och på återläsande / Arthur
(Foto och bild; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s