Betraktelser och funderingar, i ett härligt virrvarr, på julafton, i ett livskaos och ett förvirrat tänkande… Dagen före julafton, träffade jag psykologen.

Betraktelser och funderingar, i ett härligt virrvarr, på julafton, i ett livskaos och ett förvirrat tänkande…

Dagen före julafton, träffade jag psykologen.
Vi pratade om livet och döden. Vi samtalade om mina livsgrubblerier och om ensamhet.
Härliga samtalsämnen i glädjens och samhörighetens helg. Men dock…
Det bor tyngd i mina tankar. Det svåra och oförklarliga, gör mig sällskap i mina grubblerier.
”Kan du bara låta det vara så, utan att vilja förändra dig själv och kanske finna acceptans? Kan du vara mindre dömande av dig själv? Snällare!? – Sådan här är jag, och det är okej”!

Jag tog en långpromenad till Södermalm, tidigt på morgonen, där psykiatrins mottagning finns. Det tar nästan en timme. Det blir alltid en powerwalk. Friskt. Skönt. Musik i öronen. Och… Jag får vara ifred. Undviker kollektivtrafiken, oavsett världskaos och tillstånd i tillvaron.
Motion och kondition. Det är bra för mig!

Det är tur att jag trivs i ensamheten och tillsammans med mig själv, för julafton är viktig för så många och för människors gemenskap och tillhörighet. Det saknar betydelse för mig! Jag firar inte Jul. Det är okej!

På vägen hem, gick jag förbi Systembolaget på Folkungagatan som ligger på Södermalm i Stockholm. En lång kö, ringlade sig runt kvarteret. Tacksamhet infann sig hos mig; Tack för att jag är nykter och inte behöver stressa över spriten, pengarna och hur jag ska få alkoholen att räcka till över helgen! Ständigt jaga och leta och finna mer och mer och mer…
På juldagen har jag varit nykter i sju år. Var tog tiden vägen? Det känns fortfarande som igår, när jag för sista gången landade, trasig och förstörd, på Maria Beroendemottagning och avgiftning. Vidrigt. Vedervärdigt. Smutsigt och mängder med skam… Skammen finns fortfarande kvar…

Jag handlade lite mat, på vägen hem. Passade på under förmiddagen, innan klockan hunnit bli eftermiddag. Det är minst med kunder innan lunch.
Behövde grönsaker, lite frukt och mat till katten.
Tittade på människorna runt omkring mig. Stressade, lite irriterade, överfyllda kundvagnar och, redan på förmiddagen, långa köer till kassorna.
Personalen kontrollerade att kunderna höll avstånd och bjöd, för dem som önskade, på handsprit och våtservetter.
Det är en speciell och annorlunda tid vi lever i. Det är bara konstigt och förvirrande.
Jag har upplevt ett nytt fenomen i och med virus och Covid19: Äldre människors ”uppsökande verksamhet” för att få möjlighet att avreagera sig och få utlopp för ilska och frustration! Äldre människor, oftast arga äldre kvinnor, som dyker upp som gubben i lådan och skäller ut en, för att man inte håller avstånd vid fruktavdelningen, även om man med säkerhet vet att man inte besvärat någon och varit noga med att invänta sin tur och haft koll på avstånd och säkerhet. De dyker upp, plötsligt och överraskande, bakom ryggen på en, börjar skälla och gapa om avstånd, hänsynstagande och respekt och det man själv vet, med säkerhet, är att de inte var där när man började plocka med frukten och grönsakerna. Igår sa jag ifrån. Blev själv arg och sa till kvinnan, som var så vansinnigt arg, att hon fick besinna sig, ta det lugnt och att det fanns gott om utrymme både bakom henne och på båda hennes sidor! ”Du får vänta på din tur! Du behöver inte alls ha bråttom och stressa på oss andra! Håll avstånd själv”! Hon muttrade något och drog sig undan och väntade på sin tur.
Människor börjar bli trötta och arga. Somliga behöver få ur sig ilska och raseri och passar på när de handlar på Ica.
Själv blir jag bara trött! Lämna mig ifred!

Jag blir själv i jul. Inte ensam, men själv. Ja, och katten förstås. Jag firar inte jul, som sagt. Det blir mina vanliga invanda rutiner. Jag ska träna lite, ta någon långpromenad och vila. Äta lite nötter dock, men det blir inte mer än så… Ser på någon film och lite teve.
Det blir bra! Skönt! Behöver inte stressa och jag behöver bara ta hand om mig själv och katten. Lugn och ro, och bara jag…

Var rädd om dig, därute i julstöket och livsbruset, jag gör mitt bästa från min lilla vrå av Vintergatan / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s