För en tid sedan blev jag tillfrågad, av en av de större kvällstidningarnas söndagsbilaga, om jag ville vara delaktig i en serie av tidningsartiklar kring psykisk ohälsa…

För en tid sedan blev jag tillfrågad, av en av de större kvällstidningarnas söndagsbilaga, om jag ville vara delaktig i en serie av tidningsartiklar kring psykisk ohälsa.
De ville veta hur man lever med Dystymi, kronisk depression, och hur man hanterar sitt liv, andra människors oförstående och hur man handskas med situationen man befinner sig i.
Hur hanterar man vardagen och tillvaron? Hur mycket rädslor och omdömeslöshet finns det hos medmänniskor och i samhället?
De ville ha mer kunskap och insikt kring känslor, funderingar, skeenden och vad man gör, som människa, när man försöker att finna acceptans och leva sitt liv ändå, efter bästa förmåga, när man lever i ett ständigt missmod. Hur arbetar psykiatrin och fungerar psykiatrin? Fungerar det alls?

De skulle dels ha ren vetenskapliga fakta med i en artikel, ja’ om hjärnan, signalsubstanser och synapser, och sedan önskade de mer kännedom kring hur det är att leva i en ständig närvaro av nedstämdhet, trötthet och oro.
Jag ville fundera på saken, naturligtvis.
Jag ville höra mig för med en god vän, med erfarenheter kring journalistik, hur jag skulle göra.
Jag har varit med i något reportage tidigare, dock i ett annat spörsmål och det blev mindre bra, med felciteringar och vinklingar som inte stämde överens med det jag återberättade, men jag kände ändå att just detta med psykisk ohälsa var/är viktigt.
Det är viktigt ur ett manligt perspektiv! Männen i frågorna om psykisk ohälsa är för mig väldigt viktig, för det är något väldigt fel i diskussionen om mental hälsa och män!
Vi diskuterade fram och tillbaka, jag och min vän, och min vän förklarade ”tänket” kring nyhetsjakt och reportage i massmedia och att det ofta handlar om att fånga upp läsare och att journalister gång på gång vill ha någon typ av uppseendeväckande händelse! De vill ha ett ”wow”!
”Tänk dig för! Och om du tänker ”vara med på bussen”, så var noga med att det blir rätt och riktigt och bra för dig”!

Innan jag hunnit ”sova på saken” så hörde journalisten av sig och sa att hon önskade ett kvinnligt perspektiv på Dystymi, psykiska diagnoser och psykisk ohälsa.
Jag ”gick igång på det” och blev faktiskt både förvånad och gramse. Jag tänkte ögonblickligen att det skulle ha varit bra om någon, någon gång, kunde ge ett perspektiv på psykisk ohälsa ur männens synvinkel och perspektiv.
Det skulle vara bra, känner jag, om någon kunde sticka hål på stigmatiseringen kring männens tystnadskultur och påtvingade styrka och machonormer, kring känslor och mental hälsa. Män har en kuslig förmåga att tiga och istället ta itu med sitt dåliga mående på många olika destruktiva sätt, och i värsta fall tar de sitt liv.

Statistiken visar dessvärre att det är fler män än kvinnor som väljer att ta sina liv, för att de inte orkar med sina psykiska problem. Det säger en del om mäns oförmåga att be om hjälp och räddning, i ett psykiskt dåligt mående.
Män ska vara trygga, modiga och räddande riddare!
Kvinnor har alltid varit bättre på att prata om känslor, grubblerier och tankar, be om hjälp, emedan männen har haft sin ogenomträngliga rustning av styrka, vitalitet, mod och tapperhet.

Män ses allt som oftast som en räddare i nöden och någon som är i avsaknad av känslosamma känsloladdningar och rädslor. Män ska vara stora och starka! Samhällsstrukturerna dikterar att killar, män och pojkar, ska vara tystlåtna kring sitt mående och hur de egentligen mår därinne, innanför tystnaden, och de manliga attributen! Det är en svaghet att gråta och visa känslor.
Det gäller förmodligen den äldre generationen män, för i de yngre generationerna har de blivit bättre, inte alls bra, men bättre, på att prata och samtala om känslosamma spörsmål och psykisk sjukdom.

Statistiken, vilken jag själv inte tycker om att hänvisa till, skvallrar tydligt om problematiken kring hur män egentligen mår och hur de själva ser på manlighet och maskulinitet. Det är ett problem!
Jag tänker och känner att det måste pratas om, diskuteras och lyftas upp till ytan, för att göra det mer odramatiskt och för att männen ska få möjlighet att känna att det är okej att prata om känslor, djupa funderingar och mental hälsa. Hur fan mår män, egentligen!? Vad tänker och känner de om psykisk ohälsa? Svaghet? Misslyckade? Är det förnedrande? Ett nederlag?

Män framstår ofta som ett knippe stenhårda muskler, känslolösa och kyliga, på film och i kriminalserier och grabbar är fenomenala på att anamma machokulturen som jag tror är ”nedärvd” från tidigare generationer.
Kvinnor framstår ofta som sårbara och känslosamma, såvida de inte har någon märklig diagnos, och männen ska vara räddaren i nöden, på sin vita springare och i sin oigenomträngliga rustning.
Män ska vara trygghet, kaxighet och säkerhet…
”Känslor är för kvinnor och fjolliga män”!

Det känns som om det är dags för männen att få kliva ner från den vita springaren, ta av sig rustningen och bara få vara en människa med allt vad det innebär av känslor, psykiskt mående, oro och rädslor.
I detta måste även kvinnorna ta en del av sitt ansvar, eftersom många kvinnor upprätthåller och ”smörjer” männens samhällsvillkor och machokultur, och vi måste förstå att alla är bestående av ett brett känsloregister och att alla, var enda en av oss, kan falla och trilla ner i ett psykiskt dåligt mående.

Det blev ingen artikel.
Jag har inte heller läst eller sett något reportage kring psykisk sjukdom och psykisk ohälsa eller Dystymi. Det spelar inte någon roll kanske, men visst hade de varit av godo med en artikelserie om män, kvinnor, anhöriga, Dystymi och olika svårbemästrade diagnoser! Psykisk ohälsa sprider sig som en cancersvulst i samhället. Det är en pågående pandemi som vi måste ta itu med!
Fortfarande, oavsett kön, så är psykisk ohälsa svårt och problematiskt att prata om…
När ska vi våga..?

Ta hand om dig, därute i Vintergatan och Cyberspace! Jag gör alltid mitt bästa från min vrå av Universum…
Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto och bild: Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s