Lite poesi… ”Det sliter mig i stycken”…

// Dina ord och andetag,
lämnade spår över min hud.
De dansade fram,
som krävande hunger
och en aldrig sinande ork.
Det blev till minnesbilder
och punktskrift,
spår att läsa och tyda,
för någon annan,
någon annanstans,
i en annan tid.

På eftermiddagen,
dukade jag middag för två,
i den vrålande ekande tystnaden.
Dansade mellan hopp och förtvivlan.

Det sliter mig i stycken… //

~Arthur ~

(Foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s