// Dina ord och andetag,
lämnade spår över min hud.
De dansade fram,
som krävande hunger
och en aldrig sinande ork.
Det blev till minnesbilder
och punktskrift,
spår att läsa och tyda,
för någon annan,
någon annanstans,
i en annan tid.
På eftermiddagen,
dukade jag middag för två,
i den vrålande ekande tystnaden.
Dansade mellan hopp och förtvivlan.
Det sliter mig i stycken… //
~Arthur ~
(Foto; Arthur)
Vardagliga Anteckningar... 