En läsare uppmärksammade mig, på en två år gammal text…
Ibland blir jag förvånad….
Återpublicerar den, då min skrivlust torkat samman…
Väl mött / Arthur
Härom dagen…
Jag tog en promenad.
En långpromenad och lyssnade på musik.
Musik som lyfter mig och gör mig glad. Just nu är det mycket spansk lättillgänglig pop. Jag längtar till Spanien och Mallorca.
Solen sken och det var frisk luft. Hög klar luft.
Jag ville så gärna komma åt den där känslan av härlighet, underbart och ”fantastiskt att få uppleva den här dagen”. Den infann sig aldrig. Jag når inte fram till den där känslan av att tillvaron är ganska okej ändå.
Jag drack mitt kaffe med balkongdörren öppen. Lite kyligt. Raggsockar på fötterna och pläd på benen.
Jag längtade efter sällskap, någon att tala med, och en varm famn. Några tröstande ord. Katten gjorde mig sällskap.
Tilliten till mig själv.
Att jag duger och att det jag gör och det jag är, är fullt dugligt och förbannat bra. Det saknas. Ständigt tvivlande på det jag gör, den jag…
Visa originalinlägg 1 242 fler ord
Vardagliga Anteckningar... 
Jag har äntligen tagit mig tid att läsa hela originalinlägget. Det gör mig ont att läsa det, du skriver så träffsäkert, rakt in i hjärtat. Har tyvärr upplevt liknande, och jag vet att det sätter spår. Många gånger är det säkert så, att vuxna (men även barn) säger ogenomtänkta saker, ibland kanske det är medvetet, men det gör sprickor i oss sårbara och sköra själar. Varm kram!
GillaGillad av 2 personer
Tack, tusen tack, för din kommentar och för att du tog dig tid att skriva några rader… ♥️
GillaGillad av 2 personer