En skrivelse till psykiatrin och vårdcentralen, tänkte jag bjuda på… dock skriven i affekt! Det beskriver frustrationen och ilskan jag bebos av… Vem kan och vill hjälpa?

”Hej igen!
Blev grubblande angående fysioterapeut och arbetsterapeut? Det blev fler och mer frågetecken känner jag. Som sagt, jag förstår inte var du vill komma med det?

Ofta känner jag att ansvaret ligger hos mig, att vara tydlig och begriplig när jag talar och berättar vad jag behöver hjälp med. Jag kan bli väldigt svävande, när jag försöker framföra mitt ärende/problematik!
Dock, i mitt fall, i skrivande stund, så känns det som om du inte riktigt har lyssnat till mig. Blir tveksam och frågande!
Men, jag kan ha fel! Jag lever med ADD och tappar lätt fokus, trasslar till det när jag pratar och upplevs ofta som ”hel, ren, frisk och fullt fungerande”! Skenet bedrar ibland! Livet är trassligt för mig!

Nå väl… Det jag berättade för dig var att jag önskade att kunna börja arbeta i framtiden och att mitt första steg och initiativ var/är att få hjälp med ”sysselsättning” via socialpsykiatri och Farsta stadsdelsförvaltning. Jag behöver ”komma igång” någonstans och tillsammans med människor som befinner sig i liknande situation som jag själv.
Jag vet att du nämnde fysioterapeut och arbetsterapeut för min räkning, när vi sågs, och att det kanske kunde vara en bra lösning för mig. Jag tänkte inte mer på det då, då du har alla fakta kring mitt ”tillstånd” och mina svårigheter och utgick ifrån att det inte ligger i den närmaste framtiden. Jag lever ju dessutom på sjukersättning och det känner jag torde säga en del om min tillvaro?

Det jag försöker, med alla medel, är att försöka få hjälp med min nedstämdhet och ständigt återkommande depressioner. Jag drar i alla trådar och försöker att hitta lösningar! Jag berättade för dig om träning, motion, kost och att jag försöker vara med på livståget och hur min ork tar slut. Jag är väldigt medveten och påläst, kring kost och hälsa, och jag vet att det är avgörande för psykets tillstånd.
Är tanken med arbetsterapeut och fysioterapeut att få ytterligare kunskaper och att få bukt med mina känslor och depressioner, tänker du?
Jag förklarade också för dig att jag inte orkar, ofta faller ner i depressioner och har svårt att hantera vardagen! Mitt liv består av en ständiga pauser och vila! Jag planerar mina dagar och får lov att bokstavligen ta en sak i taget och ta det lugnt! Det viktigaste först: Mat, träning, motion och vila! Inget tycks vara mig behjälpligt!
Dock är jag bra på att vara aktiv, få vardagen att snurra på, oavsett hur jag mår! Jag har faktiskt aldrig varit passiv i mitt psykiskt dåliga mående och jag har förmodligen Mindfullness att tacka för det! Jag är bra på att låta otäcka och obehagliga tankar snurra på i bakgrunden och ändå slänga benen över sängkanten!
Så… Jag förstår att du vill hjälpa, men upplever att du börjar i fel enda och i fel ordning! Men jag kan ha fel.

Jag känner också att jag faller mellan stolarna när det kommer till remiss, ACT och psykiatrin!
Jag vet att samarbete mellan psykiatrin och vårdcentralen är relativt nytt och att det psykiatrin inte kan bistå med, får man trassla sig igenom med läkare på vårdcentralen.
Rosenlunds Affektiva Mottagning och psykiatri har inte ACT och de skriver inte remiss för det! Därför blev jag tvungen att vända mig till dig och er på vårdcentralen. Och som vanligt, som jag upplever det, så måste jag gå ett varv till innan jag kan få ny och adekvat hjälp! Psykiatrin hjälper ju inte heller till med efterforskningar och provtagningar, om det skulle vara några problem med hormon- vitamin- och/eller mineralbrist, som skulle kunna vara orsaken till psykiskt dåligt mående.

En passus: Jag vill tillägga att: Du vet väl om att testosteronbrist är en av huvudorsakerna till medelålders mäns depressioner och nedstämdhet? Det läkare alltid tycks fastna vid är huruvida sexualiteten fungerar eller ej, men just testosteron är av yttersta betydelse för det psykiska måendet.
Jag kände att jag ville och behövde påpeka detta!

Men, blodprovstagningar och hälsoundersökningar får man ordna själv och via vårdcentralen. Det blir jag, som patient, som får trassla, vara tydlig och glasklar i mina ärenden och det är jag som, när jag känner mig missförstådd, får jobba vidare för att nå ett bättre mående!
Det blir frustrerande och rörigt och energidränerande.
Som så många gånger: ”man måste vara någorlunda fungerande och frisk, för att kunna vara sjuk”!
Jag bad om hjälp för att gå ordning på tillvaron och mitt mående och upplever att vi drar i fel trådar. Men jag kan ha fel. Kanske är just arbetsterapeut och fysioterapeut en lösning?

Någonting ytterligare som blivit en tankeloop hos mig är cdt-testet som du behövde. (Anmärkning: Ett cdt-test görs för att kontrollera pågående missbruk och eventuella återfall.) Egentligen ska det inte störa mig så värst mycket, jag är van att bli misstänkliggjord och misstrodd, jag har genomlevt hela registret av kontroller och övervakning, så det borde inte vara en stor sak, men jag känner och vet att de där proverna aldrig skulle behöva tas, om det inte vore för att det framgår i mina journalanteckningar att jag har ett tidigare missbruk. Det blir irriterande att, efter snart åtta år, behöva genomgå det igen och igen och igen…
Som jag påpekat så ofta, både inom psykiatrin och primärvården; mitt tidigare missbruk är inte, och har aldrig varit, problemet! Det är livet som är problemet och min ständigt svajiga psykiska ohälsa!
Jag har levt med kronisk depression i över sex år och frustrationen ligger i att ingen tycks kunna eller vilja hjälpa till! Det är jag som får krångla, be om hjälp och komma på nya konstruktiva idéer och dessutom göra mig ”besvärlig och obekväm”! Och när jag väl gör det, föreslår nya tankebanor, så faller jag mellan alla regelverk.
Jag får ta ett varv till med psykiatrin, läkaren och psykologen! Grubblar fortfarande om det ändå inte finns någon mer medicinering att tillgå!?
Jag vill att du och ni förstår min frustration: Jag har levt med kronisk depression och nedstämdhet i över sex år nu och det är väldigt svårt och frustrerande att inte få stadigvarande och adekvat hjälp! Det är hela tiden jag som patient som ska vara initiativtagande och påstridig. Det bollas runt för mycket! Jag frågar mig hur många som egentligen hade stått ut i min situation?

I alla fulla fall…
Jag ber om hjälp, försöker att hitta nya vägar att gå och jag ber om hjälp för att få ordning på livet och det enda jag lyckas med, uppenbarligen, är att trassla till det ytterligare. Blir uppgiven och handfallen och känner att det hela kan vara och att jag fortsätter på egen hand, som alltid.
Själv är väl bäste dräng, antar jag?

Ha en fin kommande vecka!”

Tack för din uppmärksamhet och väl mött / Arthur (Foto och bild: Arthur)


2 tankar på “En skrivelse till psykiatrin och vårdcentralen, tänkte jag bjuda på… dock skriven i affekt! Det beskriver frustrationen och ilskan jag bebos av… Vem kan och vill hjälpa?

  1. Du skriver att det är skrivet i affekt, men jag tycker du uttrycker dig vänligt och professionellt! Vad fick du för svar?

    Ja du, det är inte lätt när andra gör det svårt för en! Har bearbetat mycket hat och ilska pga hur andra människor bemött och behandlat mig, bl a de inom psykiatrin. Och jag inser att det inte är mitt fel hur andra agerar och beter sig; det finns otroligt många skadade, sjuka och störda människor därute, även om de till synes är normala och har jobb!

    Kram ❣️

    Gillad av 3 personer

    • Tusen tack för din kommentar! Verkligen!
      Jag var så jä*la arg när jag skrev det, men skrev om och snyggade till texten/skrivelsen! Tyckte nog ändrå att det blev vasst och lite väl beskt, så tack för att du konfirmerar att det var okej ändå! Kändes lite bra…
      Jag har, fortfarande, inte fått någon respons, vare sig från vårdcentralen eller psykiatrin! Lite cynisk som jag blivit: Hade nog inte förväntat mig det heller!
      Tack och bock!
      Ta hand om dig!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s