Ett litet sammelsurium av ord, meningar och texter, sparade anteckningar, sammanfogade till ett lite virrigt blogginlägg… Välkommen…

Köks-Yoga

Ett litet sammelsurium av ord, meningar och texter, sparade anteckningar, sammanfogade till ett lite virrigt blogginlägg…
Välkommen…

Jag har haft  dagar av vila. Sovit mycket och bara vilat mig. Det stressar mig. Det finns ständigt att göra och ordna med hemma. Jag är noga med ordning och reda. Jag trivs bäst när det är rent, schysst och trivsamt omkring mig… Just nu: Det hopar sig av markservice att ta itu med!
Jag orkar inte…
Ibland ger det ångest.
Jag lever med OCD…

Ibland känns det som om jag ska gå sönder.
Spricka! Gå i bitar!
Det svider och vrider i bröstet, snörs om, och luften tar slut.
Gråtmild, känslosam, vemodig och bara..: Jag faller i bitar! Jag går sönder! F*n! Jag håller inte samman längre!
Var är mitt sammanhang?
Var hör jag hemma?
Det svider, inifrån och ut…

Jag kan bli oerhört stressad och nedslagen av att livet snurrar på, i hög hastighet, och jag själv är inte delaktig… För jag är orkeslös, trött och viljelös… och ändå, jag anstränger mig ständigt!
Blir det för mycket?
Med acceptans av livets svårigheter, ger man upp då?
Acceptans = Uppgivenhet..?

Jag blir så jä*la irriterad och frustrerad!
Jag blir trött! Jä*ligt trött!
Alla mina försök till ett bättre mående går i stå!
Frustrationen späs på ytterligare, när jag upplever att läkare och sjukvården inte lyssnar!
Hur kommer det sig att skulden alltid förläggs på mig, som patient, när sjukvården inte kommer vidare i mitt tillfrisknande?
Hur kommer det sig att det alltid är jag som inte är tydlig och inte tydligt framför det jag behöver hjälp med!?
Varje läkare, inklusive psykologer och samtalsterapeuter, som jag mött genom åren, har sagt till mig: ”Du måste vara tydlig! Du måste vara begriplig och berätta vad du vill och behöver”!
Och det här fenomenet sker varje gång som  någonting ”går fel” inom vården och jag tycker och känner att jag är glasklar och tydlig! Jag är vältalig och kan formulera mig! Jag är en ganska smart kille, och ändå: ”DU är inte tydlig”!
Det är som om skulden ska skjutas över på mig och att det är jag som gör fel, säger fel saker och inte är tillräckligt tydlig! Sjukvården gör inte fel!
Läkare och sjukvårdspersonal felar inte, tycks det, för det är patienten, eller jag i det här fallet, som inte är begriplig och uttrycker mig väl!
Och det märkliga är att alla, jag menar verkligen alla, läkare uttrycker sig på samma sätt: ”DU är inte tydlig”!
Jag frågar mig, cynisk som jag är, om det ingår i läkarutbildningen att skuldbelägga patienten, skjuta över allt ansvar på vårdtagaren, när sjukvården brister i att vara behjälpliga, inlyssnande och tillmötesgående. ”DU, är inte tydlig”!
Jag frågar mig i min tur: Varför är inte sjukvårdspersonalen mer inkännande och närvarande i samtalen med patienten?
Och, återigen, varför är det jag som patient som måste vara ”på”, kräva hjälp och dessutom göra min obekväm och gnällig, när ingenting fungerar!?
Jag upplever att jag befinner mig i en loop, där ingenting tycks fungera och där jag ständigt blir skuldbelagd för att jag inte är tydlig och glasklar!

”Är det här en fasad”, frågar läkaren mig och gestikulerar med handen framför mig! ”Är det bara teater och skådespel”?
Jag svarar: ”Men självklart är det det! På något sätt måste jag ju känna mig som en människa och vara levande och vid liv! Jag och många andra som lever med psykisk ohälsa, låtsats som om allt är bra, för någonstans vill vi ju vara människor! Vara med i livsbruset och dessutom, hör och häpna, så skäms vi! Att spela teater och måla upp en fasad har mycket med samhällsstrukturerna att göra, stigmatiseringen av psykisk ohälsa! Jag vill fortfarande känna mig fin, vara respektabel, även om själen är jä*ligt tilltrasslad och kantstött! Även om jag mår riktigt dåligt, så vill jag känna mig fin och göra mitt bästa av mitt yttre! Så som svar på din fråga: Ja, det är en fasad”!

Det blir förvirrande att be om hjälp, stöd och nya vägar att undersöka, för att livet ska bli stadigare, smidigare och behagligare…
Att prova sig fram… Många trådar att dra i!
Verkligen försöka och vara öppen för nya idéer…
Provar igen. Försöker på nytt. Gör om, gör annorlunda och försöker en gång till…

”Du… Har du provat att:
Dricka Vetegräs, eller Spirulina?
Eller försökt med Björkasak, Potatisavkok och Röbetsjuice, det har jag läst ska fungera!
Du… Drick grönt te, vitt te, svart te eller prova Riobos vet ja’!
Hörru’… Käka veganskt, ta bort socker, kolhydrater och all stärkelserik mat!
Eller prova bara frukt… Eller bara proteinrik mat! Mycket kött blir det…
Undvik laktos och gluten och strunta i all frukt! Det är inflammatoriskt!
Ät LCHF eller varför inte Keto!
Men du… Medelhavskost kanske kan vara något för dig!? Olivolja är bra!
Kokosfett löser allt!
Fast Paleokost, redig stenålder, ger goda resultat på psykisk ohälsa! Det har jag läst!
Sluta med kaffe, läsk och drick inte te med koffein! Drick inte fruktjuice, för mycket socker, men har du provar virvlat vatten eller vatten med helande kristaller och salt!?
Träna ordentligt! Motionera mer! Yoga är bra och meditera gärna! Mer styrketräning och frisk luft! Testa Powerwalks och försök att affirmera positiva ord, meningar och fraser! Skriv tacksamhetsdagbok och se till att sova mycket, få ordentlig återhämtning och vila…
Mindfullness är bra och prova gärna frigörande dans! Att dansa lossar på blockeringarna i kroppen!
Beröringsmassage, och healing, är bra och prova gärna på djupandning eller frigörande andning! DET gör susen för förvirrade själar…
Aromaterapi och aromamassage…
Du… Du äter väl Vitaminer och Mineraler!? Fiskleverolja och D-vitaminer gör susen för psyket och passa på att slänga in ett gäng B-vitaminer medan du håller på!
Prova smoothies med vitlök, ingefära, spenat och grönkål! Det är grejer det!
Rosenrot, Ginseng och Ashwagandha…
L-Arginin, proteinpulver och mer C-vitamin!
Vattenfasta, Smoothie-fasta eller Te-fasta!
Testosterontillskott och mer och fler antioxidanter och drick mycket vatten, det spolar ur det mesta!
Och syrad mat, Probiotika, är bra! Tarmfloran och bakterier, det får du inte glömma! Du blir liksom det du äter! Så… Tranbär, yoghurt, Psyllisskal och… Fermentera mera!
Prova äppelcidervinäger och kör mer elektrolyter”!

Tappa aldrig sugen…

Eller..:
”Du… Jag tror att du tränar för mycket!
Fan vad du käkar konstigt! Hjärnan behöver socker och kolhydrater!
Ät mer kött! Ingen överlever på grönsaker!
Du anstränger dig för mycket! Tagga ner och vila mer! Du tänker för mycket och du måste meditera mer…
Har du verkligen försökt, verkligen försökt, med medicinering? Det finns många sköna härliga färger och former och mönster”…

Jag blir bara oerhört trött och väldigt mycket mer förvirrad…
Lugn och ro och en sak i taget!
Det viktigaste först!
”Du går väl fortfarande på tolvstegsmöten!? Glöm inte bort att ta hand om drogfriheten”!

Det kommer aldrig att löna sig att vara en skitstövel! Det kommer alltid i fatt en, skitstövligheten!
Andas, ta det lugnt och luta dig tillbaka…
Högre och större makter, än du själv, kommer att återställa ordningen!
Det är en universell lag…

Tack för din uppmärksamhet och väl mött /Arthur
På återläsande…

(Foto: Arthur)

Jag lever med kronisk värk i kroppen. Det är psykosomatisk värk. Det sitter i mitt huvud, i psyket… Det finns egentligen inte…

En passus till dagens blogginlägg och text…
Inlägget och texten skrevs ursprungligen under gårdagen! Det var en riktigt svår och j*vlig dag!
Idag dock, var jag någorlunda på banan igen… På’t igen! Livet, träningen och alla försök att finna självbot och livsenergi!

//

Jag lever med kronisk värk i kroppen.
Det är psykosomatisk värk.
Det sitter i mitt huvud, i psyket, och har egentligen inte några handfasta belägg för sin existens.
Det finns egentligen inte…

Psykosomatiska sjukdomar kan delvis, eller till fullo, ha sin förklaring i psykisk ohälsa.
Det går alltså inte att mäta, ta prover, röntga leder och skelett, för att reda ut vad det exakt är som orsakar värken i kroppen.
Det sitter i min mentala hälsa. I huvudet.
Förr sa man ”inbillningssjuk”.

Nu stör inte det här mig, inte ett dugg, att det är psykosomatiskt, för jag tänker alltid holistiskt och att själen, kroppen och sinnena är ett och att kroppen är ett yttre instrument för vad som sker inombords och i kroppens alla sinnen!
Men… Det finns dagar då värken går över styr och luften går ur mig och det som återstår är vila, återhämtning och sömn.
Inga mediciner och inga smärtstillande preparat, det är ju liksom ingen idé, utan det blir en dag eller två i sängen eller soffan…

I skrivande stund sitter värken i nacken, runt halsen, axlarna, skuldrorna, ryggslutet och över höften. Jag orkar inte röra mig. Jag blir oerhört trött av det…
Jag råkar dessutom veta att just dessa ”punkter” på kroppen, enbart har med psykisk stress att göra!
Och detta i sin tur får mig naturligtvis att börja övertänka kring vad som orsakar just dessa jobbiga ”svackor” och vad som stressar, gör mig extra känslig, och vad som är orsaken… Jag kan inte förstå eller begripa vad som är orsak och verkan! Jag kan grubbla sönder skallen kring det här fenomenet!
”Har det hänt något speciellt? Har jag stressat? Har någon eller något stört min tillvaro och min ordning? Finns det något som oroar, utöver det vanliga”?
Jag blir ganska grottande och grubblande, men finner naturligtvis inga bra svar…
Det slutar med; Ja, ja… Det är som det är!

Nåväl… I alla fulla fall…
I vanliga fall ignorerar jag det, för om jag bara får röra lite på mig under morgontimmarna och bara jag får göra lite Yoga tidigt på morgonen, så är jag igång, ”fit for fight”, och det är fullständigt uthärdligt… Jag fungerar och jag är ”på”!
Men ibland, som idag, så är det som om kroppen vrålar NEJ och ger upp! Inte ens mitt mest disciplinerade och envisa jag, har något att komma med och det blir till att sjunka ihop, ge upp och bara ge efter…

Jag tänkte, som nästan varje morgon, ge mig ut på en kort joggingtur och avsluta morgonen med lite styrketräning vid mitt ute gym, men det gick inte! Inte ens med min tjurskallighet och mitt mest sura, griniga jag, kom jag iväg… Jag orkade bara inte!

Jag tränar och motionerar mycket. Nästan varje dag! Dels för att stävja depressioner och mota bort min nedstämdhet, men också för att jag lever med KOL och med den diagnosen är det motion och träning som gäller! Det är faktiskt den enda ”medicineringen” jag har att tillgå, både vad gäller min psykiska hälsa och mina tilltrasslade lungor.
Det är mer ”på’t bara” och genomför det, det måste göras, men sedan tycker jag ju också att det är ganska härligt och skönt att kunna vara i rörelse…

Jag tränar också för att undvika just värken och smärtorna i kroppen och för att jag liksom ”investerar” i mig själv och min kommande ålderdom! Jag har ju inte heller, fram till för snart åtta år sedan, varit en så schysst partner till mig själv, så jag gör det jag kan för att hålla mig ”på banan”!
Men, som sagt, idag var det ett blankt NEJ! Kroppen vill inte och jag… Jag godtar det och lägger mig ner och sover! För i morgon är det en ny dag, utan innehåll och planer och då kan jag köra igång igen! Jag utgår nämligen ifrån att det alltid blir bättre och att det fixar sig på vägen! Det är självklart att jag måste tro det, för annars är det ju ingen idé längre…
Och jag är inte en man som godtar uppgivenhet och nederlag! Kriga på bara! På’t igen! Nya försök och nya insatser i morgon…

Tack för din uppmärksamhet och på återläsande! Väl mött och ta hand om dig / Arthur

(Foto: Arthur)

// P.s. En kommentar kring inlägget!
Ibland är det så bra med andras objektivet och infallsvinklar, för själv kör man fast ibland!
Chattade med en god vän, om det här märkliga företeelserna att jag kraschar och blir fullständigt apatisk och bara ledsen och frustrerad…
Hon kommenterade mina tankar och grubblerier kring det hela och sa: ”Men du! Du springer runt, låtsas som om allting är bra, okej och fint… Du tränar och du ”håller på” och grubblar och funderar över livet och tänker och fixar och grejar och städar och tränar och fortsätter att låtsas som om allt är bra… Du! Det håller inte i längden! Det är ju fantastiskt att du har en kropp som säger ifrån”!
Hon har så rätt… Ibland är det så bra med andras objektivet och infallsvinklar…