Somliga av oss lever ”ur hand i mun”, det vill säga att de pengar som kommer in på kontot, försvinner ut från kontot, under samma månad.

”Det finns en spricka i allt, det är så ljuset kommer in”…

Det där med att leva på en stram budget, att få det, oftast, att gå runt i tillvaron med det lilla som finns att tillgå i plånboken, är tamejtusan en bedrift!
Jag tänker på de pensionärer som lever på nästan ingenting, vi känner ju alla till dem, och jag tänker på dem som försöker att få sjukersättning och sjukpenning att räcka till…
Själv tillhör jag den sistnämnda kategorin…

Betänk nu:
Jag krystar inte ur mig någon kladdig klagosång eller klagodikt, för jag lever i ett land med en någorlunda fungerande välfärd och där jag, och många med mig, får hjälp med att få vardagen att fungera och gå runt, men dock…

En liten passus…
Lite i förbifarten…
Jag kan ju aldrig hålla mig till sak och snabbt komma i mål med mina texter!
Nåväl…

Jag läste någonstans om en Moderat politiker, angående sparande och pengar, som föreslog att de som har mindre pengar i plånboken, som har svårt att få pengarna att räcka till hela månaden, alltid kan börja sitt sparande i början av månaden då det finns pengar kvar på kontot..?
Alltid något? En utmärkt idé!?
Hur han nu tänkte där, är för mig en gåta…

Ja’, det där blev en liten passage och parentes, i mina försök att komma vidare i mitt inlägg… förmodligen fullständigt onödigt?
Hopplöst!

I alla fulla fall…
Åter till den röda tråden…
Somliga av oss lever ”ur hand i mun”, det vill säga att de pengar som kommer in på kontot, försvinner ut från kontot, under samma månad. Det blir liksom ingenting över! Det går inte att spara och lägga undan någonting… Det går runt, exakt på kronan! Det går faktiskt! Det fungerar!
MEN det fungerar bara så länge som ekonomin rullar på som vanligt, för händer det något, oförutsedda utgifter, så är sårbarheten stor! Det sk*ter sig ganska fort ibland och det stressar!
Det bor en oro i kroppen, att någon tand ska gå sönder, att glasögonen ska falla i bitar eller att katten ska bli akut sjuk, för om något oförutsett händer, så faller hela privatekonomin samman!

Och det handlar hela tiden om att prioritera och tänka till: ”Behöver jag det här? Är det verkligen viktigt? Måste jag ha den här? Kan jag leva utan det där?”
Det blir ju ingenting ”utöver det vanliga”, så att säga.
Det blir sällan några ”onödiga” inköp, som en ny doft, ett frisörbesök, en lunch tillsammans med en god vän eller ett par nya skor…
Och det ÄR okej! Det gör inte så mycket! Man vänjer sig! Det handlar numer alltid om: Det viktigaste först!
Dessutom har de små, för andra obetydliga överraskningarna, blivit till stora glädjerus!

För övrigt finns det, i alla fall hos mig, en viss stolthet och värdighet kvar: Kan själv!
Det är genant och det är besvärande, att lida brist…
Jag ber sällan om hjälp, men det händer naturligtvis, och det känns ofta obekvämt när någon vill bjuda på en fika, ett biobesök eller en middag… Jag tackar hellre nej, av ren hederskänsla, än låter någon bjuda mig på en kaffe på stan. Dumt kanske, men jag vill gärna få behålla någon typ av självaktning. Jag vill få behålla lite av min värdighet ändå!
Det sistnämnda gäller nog de flesta i min situation…

Vad vill jag ha sagt?
Vad är det jag vill förmedla?
Har jag, igen, tappat fokus och den röda tråden? Är jag vilse i mina meningar och ord?
Lite kanske…

Vad vill jag sätta ord på?
Jo! Det ordnar sig alltid! Det blir bra!
Somliga ting kommer in i ens tillvaro, bara man väntar lite!
Oavsett om man verkligen känner sig som en ensam människa, en öde ö, bland andra, så ordnar det sig.
Även om man ibland känner att livet faktiskt pissar på en, så kommer små magiska ögonblick och oväntade händelser, som för att tala om att livet har mer att bjuda på än vad vi egentligen har en aning om!
Små, små, guldkorn och ljusglimtar av ren glädje, rullar in i livet ibland, när man minst anar det! Glädje som andra människor bjuder på!
Ge aldrig upp!
När man har pyspunka på själen och livet känns trassligt och mest obekvämt, då kommer små tecken och märkligheter in i livet, som för att berätta att det mesta faktiskt faller på plats och det blir bra…
Det är de små tingen i livet, som gör det!
Det små händelserna i livet, är oftast det som man bör uppmärksamma och känna tacksamhet inför!

”Det finns en spricka i allt, det är så ljuset kommer in”… / Leonard Cohen

Ibland får man faktiskt ta del av livsnjutningar och det är bara att med tacksamhet ta emot och tänka att detta är bara för mig och att någon, någonstans, som inte alltid kan förklaras, hör mig och lyssnar…
Ibland får man faktiskt svälja lite av sin stolthet och bara åka med, säga ja, och känna ren glädje!
Tack!

Ta hand om dig, därute i Vintergatan och cyberrymden, så gör jag mitt bästa från min vrå av världen…

Väl mött och på återläsande / Arthur
(Foto och bilder: Arthur)

2 tankar på “Somliga av oss lever ”ur hand i mun”, det vill säga att de pengar som kommer in på kontot, försvinner ut från kontot, under samma månad.

  1. Oops, upptäcker att jag ligger lite efter med att läsa inläggen. Men jag är glad över att du skriver och funderar här igen. Nu har jag lite läsning att ta itu med.

    Gillar uttrycket ”pyspunka på själen”, det ”smakar” lite mjukt.

    Ja, att det kan vara så svårt att be om hjälp ibland, vad nu än hjälpen kan handla om.
    Jag vet att jag själv har svårt att be om hjälp. När jag går till mig själv, så har jag nog aldrig tidigare reflekterat över om det handlar om självaktning. Men visst är det väl så att det stärker ens självkänsla att greja det man behöver ta sig igenom och lite som ett nederlag att behöva be om hjälp.
    Frågade en vän till mig häromdagen, som lever med pyspunka på själen, och som jag vet kämpar på med att hitta ork för att få ordning i sitt hem, om jag kunde hjälpa till att städa och plocka undan. Min vän tackade för en jättefin gest, men tyckte att det skulle kännas konstigt om jag gjorde det. Så det är inte alltid svårt att be om hjälp, utan även att ta emot den. Det är som du skriver att det kan kännas obekvämt när någon erbjuder sin hjälp, att det här borde jag försöka klara upp själv, att helt enkelt få behålla sin egen värdighet.

    Allt gott och var rädd om dig. 🌺

    Gillad av 1 person

    • Tusen tack för din kommentar och vänlighet! Tack 🍂🍁

      Ja, det där med att be om, ta emot, och få hjälp, är så svårt! Det kräver lite träning och det är oftast hjärnspöken som sätter igång att spöka i huvudet! Det ger lite skuldkänslor och det ger även den där känslan och önskan om att kunna ”betala tillbaka” och man hamnar i ”skuld” hos givaren.
      Fast egentligen är det bara att tacksamt ta emot, för jag gör ju samma sak, hjälper till och underlättar, för andra, dock i mindre skala, när jag kan och har möjlighet… Men min självkänsla, som är lite vilsen, tycker inte att det räknas! Dumt… Jag övar 👍😊

      För några år sedan, när jag blev riktigt sjuk i min depression, och hamnade på sjukhus i några veckor, hade jag en god vän som tog hand om katten och städade min lägenhet (ingen märkvärdig städning, inte alls, han dammsög lite och dammade av, men ändå…) och jag känner, efter ett par år nu, fortfarande en stor tacksamhetsskuld inför honom och det han gjorde för mig, och jag har svårt att handskas med det… Samma vän ville bjuda på födelsedagsmiddag för lite sedan och jag tackade nej…
      Som sagt, det är svårt och det finns en önskan om att klara sig själv och inte behöva be om hjälp och ”räddning”! Och dessutom är det alltid trevligare och enklare att få bjuda, hjälpa till och vara generös själv, än vad det är att ta emot andras välvilja!
      Jag tror dessutom att det är typiskt svenskt, om jag jämför med mina utlandsfödda vänner, där allt och alla hjälper till, utan knussel och krångel…

      Tack för att du tar dig tid och läser och följer med i min röra och mitt virrvarr av funderingar och tankar…
      Ta hand om dig! 🌹

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s