Psykiatrin erbjuder ingenting annat än insikterna att: ”Du ÄR dum i huvudet” och: ”Jag tror vi har en till diagnos att servera”, men de har sällan några konstruktiva lösningar och förslag till förändring och förbättringar! Det får man leta efter själv…

”Ryck upp dig, för f*n”!

Att bo i mörkret, vara uppslukad av nedstämdheten och totalt vilsen i sin egen tillvaro… Det är oerhört skrämmande och tärande plågsamt…
Ibland står jag fanimej inte ut!

Under en längre tid har jag kämpat och försökt att hålla mig levande och bara ta itu med det som måste göras och fixas med… tappade lusten och nöjet i att skriva, därav min långa tystnad! Dock är jag på gång igen, på väg, liksom…
Jag ska försöka att inte röra till min text.
Jag ska försöka att hålla ordning på alla tanketrådar och grubblerier och ord och meningar och… Ja, inte dra iväg åt olika håll! Jag lovar inget, men jag ska försöka!
Förvirrad. Trasslig. ”All over the place”!

Ständigt återkommande…
Du säger: ”Ta dig i kragen! Ryck upp dig! Du behöver attitydförändring! Jag tror faktiskt att du vill vara deprimerad”…
Jag replikerar: ”Slänger du en icke simkunnig människa över bord, när du seglar över haven, och vrålar; simma din jävel”!?

Psykisk Ohälsa.
Att lära sig förstå och begripa, hur det fungerar och hur det verkligen ser ut!
Människokroppen är ytterst komplicerad, invecklad och dessutom smart fungerande!
När man tänker på kroppens kapacitet och genomtänkta funktioner, så blir känslan hisnande! In i minsta detalj, är kroppen oerhört finurlig och väl genomtänkt!
Det som många gånger får en att köra fast och hamna i återvändsgränder, är faktiskt bristen på vård och omsorg från psykiatrin! De har ingenting mer att erbjuda än piller och medicinering och samtal…

Jag har kletat runt i min psykiska ohälsa och mina ”psykiska svårigheter” i över sex år nu! Och det jag kan konstatera är att: Där psykiatrins uppfinningsrikedom med tabletter och piller tar slut, där upphör även vården från psykiatrin.
Allting utöver konventionell psykiatrisk vård, det vill säga färgglada små piller och psykologsamtal, får man ensam ta hand om! Det finns väldigt mycket mer att önska av sjukvården och det finns väldigt mycket att bli arg, förbannad och frustrerad över…
Jag har flera gånger kommit med bra, schyssta och konstruktiva lösningar och idéer kring hur det skulle kunna se ut inom psykiatrin, men deras åtgärder och förklaringar är att de inte ”sysslar med den typen utav vård och behandlingsformer” och att man faktiskt kan vända sig till olika frivilligorganisationer för att få vidare hjälp! Psykiatrin frånsäger sig allt ansvar och alla innovativa idéer, såvida det inte handlar om tabletter och piller!
Och ja, jag har flertalet gånger försökt att få gehör för bristerna och dumheterna som psykiatrin arbetar med, via patientnämnden och IVO, men det har visat sig att det är att kasta pärlor till svin!
Ingen lyssnar! Ingen hör!
Konstaterade för en tid sedan att patientnämnden är mer för syns skull och för att patienterna ska TRO att de har något som helst inflytande i vården och psykiatrin. Så är inte fallet! Det är som att pissa i motvind eller tala inför döva öron!
Nåväl…

Psykiatrin har dessutom en obehaglig förmåga att använda diagnoser och ens sinnesstämningar emot en! De har en störande tendens att hitta nya ”psykiska störningar” och tillståndsbedömningar på ens person och jag frågar mig: Till vilken nytta!? Varför? Det är ju inte direkt så pass välordnat och välorganiserat att det finns hjälp att få!? Psykiatrins replik: ”Det kan vara bra att veta vilka diagnoser du har, för att kunna lära känna dig själv och för att kunna komma tillrätta i tillvaron tillsammans med andra människor”.
Eller: ”Det är inte konstigt att du reagerar som du gör, med dina diagnoser! Det blir svårt att hitta bra lösningar för dig just nu”!
Och fler verktyg i verktygslådan har de inte att erbjuda! Ja, jo, möjligen ett piller…
De ställer diagnoser och konstaterar ”psykisk ohälsa”, men de har inga som helst konstruktiva lösningar på hur situationen ska hanteras!
För… det går liksom inte att applicera hur mycket skit som helst på en och samma människa!
Det går inte, det fungerar bara inte, att riva runt i en ensam människas dynghögar för att hitta fler och mer etiketter att anbringa och tillämpa på en och samma person!
Tyngden i själen blir tillslut nästintill outhärdlig!

Vi; jag och psykologen och, det nya tillskottet i min jakt på en bättre mående, fysioterapeuten, petar och rotar runt i mina dynghögar och söker svar, förklaringar och insikter kring; ”varför jag blivit som jag blivit” och; ”varför tillvaron är som den är”!
”Varför fungerar inte jag som människa? Varför är livet så svårhanterligt och ibland frustrerande sorgligt”?
Det blir mer och mer och för mig att kladda runt i och det blir fullständigt maktlöst och oövervinnerligt…

Och… Men… Egentligen…
Det skulle lika gärna bara kunna vara!
Jag skulle kunna ånga på och skita i allt faktiskt! Risken med det är att jag tar återfall och börjar att supa igen…
Jag skulle kunna vara jävligt ansvarslös och likgiltig inför livet och mig själv: ”Ta mig som jag är, eller inte alls! Jag är en utmärkt människa oavsett! Gillar du inte mig, så är det inte mitt problem”!
Jag skulle kunna vara jävligt nonchalant och ignorerande och bara fortsätta att spotta i motvind… ”This is me! Fuck you”!
Jag skulle lika gärna bara kunna rycka på axlarna och säga: ”Jo, men’ sån’ här är jag och det går inte att förändra och det spelar ingen större roll! Det är som det är”…
Men jag vill inte!
Jag är villig till förändring!
Jag accepterar inte att mitt liv blivit till det här! Jag behöver veta! Jag vill ha svar!
Jag ser mig faktiskt som en problemlösare och försöker alltid hitta lösningar på mina ”problem”! Jag vill i alla fall tro att jag är sådan! Jag säger sällan nej till nya idéer och förslag! Det KAN vara lösningen på några av mina svårigheter!
”Stirra dig inte blind på problemet! Försök att hitta svar och lösningar”!
Jag vill vara en medveten och insiktsfull människa!

I alla fulla fall…
Ju mer jag och mina ”medarbetare”, pratar, letar, söker och försöker att hitta svar, lösningar och förklaringar, så dyker det ständigt upp mer och fler trådar att dra i!
Det dyker hela tiden upp nya och fler illaluktande dynghögar att skotta igenom och vända på!
Jag blir olyckligt frustrerad!
Jag blir jävligt arg och nedslagen!
Ständigt kommer det nya saker och nya medvetenheter att ta itu med…
Och det är där kroppens kapacitet och komplexitet kommer in! För vi som människor är oerhört duktiga på att anpassa oss, att åka med i strömmen och försöka att vara en byggsten i livet och samhället, precis ”som alla andra”, emedan det egentligen är så att några av oss har betydligt större känslighet inför livet än andra, är oerhört sårbara och sköra, och ändå..: Vi åker med i livsbruset! Vi anstränger oss och vi krigar på och vi kämpar, vill passa in… Tills en dag då det inte fungerar längre och då står vi där som frågetecken och undrar: Va’ fan hände!? Och då är det dags att börja leta förklaringar, diagnoser och svar på varför man är så knepig och dum i huvudet som man är…
Hela kroppen, fysiskt och psykiskt, blir i total obalans och i uppror! Kroppen slår bakut och kan inte längre samarbeta med psyket! Kroppen och hjärnan drar åt olika håll, vill olika saker; ”det har ju fungerat förr”, men plötsligt fungerar ingenting alls och det blir ett märkligt kaos att reda upp…
Det handlar om kemi, det autonoma nervsystemet, energier i hjärnan och om psykosomatisk värk i kroppen, bland annat…
Och ju fler trådar man drar i och ju fler förklaringar som man försöker att leva med, desto rörigare blir det och med det måste man hitta lösningar och försöka att bringa ordning på oredan man orsakat…
Och då…
Psykiatrin erbjuder ingenting annat än insikterna att: ”Du ÄR dum i huvudet” och: ”Jag tror vi har en till diagnos att servera”, men de har sällan några konstruktiva lösningar och förslag till förändring och förbättringar! Det får man leta efter själv… Stödet från psykiatrin är ett jävla skämt och jag ska ensam, numera med flera år tillryggalagda, försöka att hitta rätt på en osynlig karta över psyket och fysiken, utan kompass och vägledning, och det skapar än mer förvirring…

Jag frågar efter Mindfullness, via Psykiatrin.
Jag ber om beröringsmassage, jag efterlyser dietist och fysioterapeut… Men nej!
Jag ber om en ordentlig och utredande hälsoundersökning, för det kan ju vara så att mina depressioner beror på obalans bland hormonerna eller vitamin och mineralbrist… Men nej! ”Vårdcentralen”!
Jag frågar efter avslappningsövningar och meditation och blir hänvisad till appar, Spotify och internet! ”Det finns många bra appar numer”…
Jag frågar efter stödgrupp och gruppsamtal, för att någonstans finna igenkänning och gemensamma beröringspunkter hos andra människor i min situation! ”Det finns många bra frivilligorganisationer där ute i samhället! Prova det”!
Jag har frågat efter introduktion till styrketräning och konditionsträning, mer vägledning så att det blir bra och korrekt, men icke! ”Det får man bekosta själv”!
Föreläsningar kring sina egna diagnoser och att få möjlighet att lyssna till dem som lyckats med att få ordning på sina kantstötta byggstenar av liv… Nej! ”Det finns självhjälpsböcker och organiserade föreläsningar! Kolla upp Mia Törnblom eller Kjell Enhager! Du blir vad du tänker, vet du”…

Så här är jag nu…
I en stor hög av dynga och kompost, och vet inte hur jag ska göra och vad jag ska ta vägen härnäst… Vad gör jag nu!? Hur kommer jag, ensam, vidare!? Jag letar synålar i högar av ren skit och förflutna misstag!

Jag kommer naturligtvis att vidareutveckla det här, skriva mer kring detta spörsmål, för det är väldigt mycket mer att berätta och förklara, men jag upplever att det blir hyllmeter av ord, meningar och fraser för dig att komma igenom, så jag får lov att begränsa mig…
Just nu är jag mest förvirrad, kantstött och oerhört trött…

Väl mött och på återläsande / Arthur

#psykiatrin #patientnämnden #Rosenlundsaffektivamottagning #sjukvård #ivo #psykiskohälsa #diagnoser #