Jag förstår fortfarande inte varför heterosexuella människor tror att det är okej att fråga om min, och andra Hbtq-personers, sexualitet? Vad ger dem rätten?

Akvarellkurs. En gång i veckan.
Förmiddagar. Det passar mig bra!
Mest kvinnor förstås.
Ja’… och så jag.

”Är du bög”!?
Jag hörde precis vad hon frågade och jag fattar att hon är nyfiken och absolut måste veta…

Det är lite konstigt det där, människors behov av att sätta etiketter på en! Att stoppa in en i ett fack och i rätt ”personlighetslåda”! Människor måste veta, uppenbarligen, vem de har att göra med.
Bögfacket!
Böglådan!
Vem fan är du, som tar dig rätten?

Jag är en schysst människa.
Jag är snäll.
På gränsen till löjligt vänlig faktiskt.
Det mesta som människor vräker ur sig, ogenomtänkt och nedlåtande, låter jag bara passera. Jag ignorerar det… lägger ingen större energi på det.
Dumheter bemöts med tystnad. Oftast!

”Du! ÄR du bög? Hörde du vad jag frågade”?
Hon är inte, på något sätt, otrevlig! Inte alls! Mer nyfiken och i behov av att veta var hon har mig, skulle jag tro!?

Jag förstår fortfarande inte varför heterosexuella människor tror att det är okej att fråga om min, och andra Hbtq-personers, sexualitet?
Vad ger dem rätten?
Vem har sagt att det är okej att vara respektlös och fräck, i fråga om min och andras sexuella förehavanden..?

”Du”…

Jag är en snäll människa, det anser jag nog att jag är.
Fast… frågar du någon av mina tidigare partners, så har de förmodligen en helt annan uppfattning om min person… Men min egen uppfattning: Jag är snäll! Vänlig! Tillmötesgående och schysst!
Men… jag har sakta men säkert börjat förvandlas till en passivt aggressiv gubbjävel!
Jo, det är sant! Du vet; suckande, irriterat pustande och nästan cyniskt vänlig.
Den där typen som slår lite väl hårt i dörrar och köksskåp, för att markera sin ilska och beskhet, utan att verkligen behöva avslöja den!
Passivt aggressiv… typiskt! Jag erkänner det! Jag ska råda bot på det, för det är rent otrevligt!

Lugnt och sansat, med en vänlig ton, kanske med en aning av beska och syra i rösten svarade jag henne: ”Jag ska vara så vänlig jag bara kan, för jag hörde dig första gången! Du får förlåta mig, men jag tycker inte riktigt att det angår dig. Det angår nämligen ingen med vem, vilka eller hur, jag väljer att ha sex! Det definierar nämligen inte mig som människa och man! Det angår inte dig”…
Jag skulle naturligtvis ha önskat att tillägga; ”Fuck you, din dumma jävla kossa! Jag frågar inte dig om du föredrar att snaska på hallongrottor, eller om du vill slicka på salta pinnar”!
Jag sa naturligtvis inte det!
Jag är nämligen en schysst människa.
Jag är snäll.
På gränsen till löjligt vänlig faktiskt.
Socialt tränad.

Det serverades kaffe i köket.
Hon ville uppenbarligen ha en kopp kaffe.
Det var tur det. För henne…
Jag skakade av ilska…

En gubbjävels ilska…

/ Arthur
På återläsande och tack för din uppmärksamhet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s