”Genom mitt köksfönster,
bortanför och ovanför hustaken,
genom och förbi, trädens grenar,
skiner solen…
Det blir en vacker dag,
här i tryggheten”…
/ Arthur
Varje morgon lägger hos sig tillrätta i mitt knä, och medan jag spelar lugn och skön meditativ musik, så använder jag mig av Monstret, min katt och ständiga följeslagare, för att ”landa” och komma in i ett ”här och nu” och i en ”Medveten närvaro”!
Jag smeker hennes varma mage, känner efter och ”känner in”.
Smeker benen, känner leder, ligament och muskler. Masserar och känner efter…
Fortsätter över huvudet; öronen, käkarna, nosen, pannan… Hur känns hon? Vad känns? Värme, mjukhet och… är hon kall?
Tassarna får jag massera lite försiktigt, de är oerhört mjuka och smidiga, men hon uppskattar det inte riktigt, hon har dock blivit mer och mer tillåtande!
Och medan jag finner min medvetna närvaro, spinner Monstret som ett tröskverk och vi båda får en riktigt bra start på dagen…
Låt mig tillägga att ”Monstret” alltid är skrivet med stor kärlek och värme!
Det har blivit en rutin.
Nästan varje morgon, bör jag tillägga, så kickar vi i gång dagen på det här sättet!
Det har gått så långt att hon, Monstret, blir gnällig, påstridig, rastlös och slår stora lovar kring mig i köket, tidigt på morgonen, medan kaffet puttrar färdigt; ”kom igen nu! Bli färdig någon gång”!
Jag kliver upp väldigt tidigt på morgonen, är en morgonpigg farbror, och som en skugga dyker hon upp i köket och börjar ögonblickligen gnälla, jama och pipa, innan jag är redo att sätta mig tillrätta i soffan!
Hon låter så pass mycket och högt, att jag oroas för att grannarna faktiskt ska störas av henne!
Huset är gammalt och det är löjligt lyhört i kåken, kan jag tillägga!
Och ibland, jag erkänner det också, kan det bli oerhört irriterande och enerverande att lyssna på henne! Ja’ du vet; tidiga morgnar och så har man ännu inte riktigt vaknat till liv!
Men… tålamod, tålamod och bara låta det vara… Bra övning det också! Lugn och fin!
Andas! Ta det lugnt! En sak i taget!
Det är medveten närvaro, det också!
Så… även denna morgon satt vi i soffan tillsammans! Jag övade Mindfullness och hon, mitt älskade Monster och Elände, njöt och var mest som en slapp och slö geléklump!
Underbara djur! Vilken hjälp och räddning!
Tänker ofta på vilken tur jag har, med tacksamhet, som får ha ett husdjur, en tillåtande katt, som är i så stort behov av kärlek och omtanke!
Plattityder, kan kanske tyckas, men hon bjuder verkligen in till medvetenhet, inkännande och kärlek, och jag behöver det! Jag behöver en medveten närvaro, ett ankare i tillvaron, för att inte åka iväg i mina påfrestande tanketrådar och grubblerier…
Ha en fin dag! Ta hand om dig…
Jag, ja’ eller vi kanske, gör vårt bästa från vårt hörn i världen!
På återläsande…
/ Arthur
Vardagliga Anteckningar... 