Jag vet inte varför, men låten ”Gamla älskade barn” av Barbro Hörberg, har under en längre tid gått på repeat i mitt huvud… Jag tänker att det förmodligen är mitt sinne och mitt sköra, smarta, minne, som vill på mig om: Glöm inte bort hur det var! Glöm inte bort vem du var… Tappa aldrig bort dina minnesbilder av lukterna, unkenheten, lorten, smutsen och ensamheten… Men kanske, framförallt, ekar texten i mitt huvud för att påminna mig om; Var stolt över det du åstadkommit!
”Där på en bänk
har en gammal solstråle just somnat in.
Vinden smeker hans kind
som ingen har rört vid på länge, länge.
Gamla älskade barn,
vad drömde din mamma om när du blev till?
Gamla älskade barn, gamla älskade barn.
Vilken dag upphör ett barn med att vara barn?
Vilken dag slutar barnens vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt till trygghet och tröst och förlåt?
Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen och stor och får själv ta hand om sin gråt?
Där på en bänk
har en försupen solstråle just somnat in.
Vinden smeker hans kind
som ingen har rört vid på länge, länge”.
~Barbro Hörberg~
Väl mött och på återläsande / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 