Jag skriver om ett tidigare liv i missbruk, HBTQ, ADD, Kronisk Depression och Psykisk Ohälsa. Jag skriver om kärleken och livet. Att leva och överleva… Välkommen!
Denna tidiga morgon, när nyheten om dig, når mig, i min vrå av Vintergatan.
Jag är förkrossad. Jag går sönder… Mitt hjärta, mitt bröst, mitt sinne! Det sliter sönder…
Ett märkligt vakuum. Hör någon, mina andetag? Tyst, tyst, så tyst…
Var det du som besökte mig, under natten? Stod vid min sänggavel och beskådade mig? Betraktade mig, med blå klara ögon? Ungdomsårens klara vackra blå… Var det du som andades i mitt öra: Det blir bra nu… Nu är det över… Din vänskap och min? Vad blev vi av..?
Döden, döden, döden… Självvald och definitiv! Slut! Punkt. Över!
Frågetecken ligger på kö, som långa pärlband… Små kvarglömda torra smulor, efter frukost, inga svar… Torka. Fullständigt…
Som att kopiera en skriven text i Word, trycka på delete, och så… bara borta!* Tomt.. Som att radera skrivna ord, på vita sträva pappersark… mala ner de komponerade orden, i en dokumentförstörare… Ett helt liv bara borta! Utraderad! Vita blinkande skärmar och tomma pappersark.
Jag är förkrossad. Jag går sönder… Mitt hjärta, mitt bröst, mitt sinne! Det sliter sönder…
Om hundra år; vem minns ett liv, ett helt liv, som inte orkade levas färdigt?
Jag vill vråla högt, yla, skrika ut genom mina vidöppna fönster, bort över hustaken och långt ut över sommaren, trädtopparna, ängarna och fälten.. Helvete! Jävlar! Skit! Fan! Fan! Fan!
Denna tidiga morgon, när nyheten om dig… När sorgen griper tag i mig… Skakar om mig! Brutalt och skoningslöst! Sorgens svärta, gräver med svarta, smala, tunna, giriga fingrar, djupt in och långt ner, i hela mitt jag…
Jag är förkrossad. Jag går sönder… Mitt hjärta, mitt bröst, mitt sinne! Det sliter sönder… //
Grubblerier och funderingar, från en sliten tvårummare i Svedmyra, Stockholm…
Mina vardagsrumsfönster behöver putsas och få lite kärlek…
Jag mår bra! Fint, på något sätt! Jag håller samman! Jag håller ihop! Tacksam! Oerhört tacksam! Återkommer i detta spörsmål vid ett senare tillfälle… Jag är en f**king prins just nu!
Tacksamhet. Tacksam. Glädje… Och den sköna känslan: Någon därute tänker på mig…
Vi måste ständigt påminna oss om de små sakerna i tillvaron, som är bra och fina, tänker jag. Vi glömmer oss! Ångar på! Missar livsdetaljerna i tillvaron. Det fina, det lilla, de kärleksfulla detaljerna! Livsnyanser och hederlig uppskattning! Det är mycket vi tar förgivet och som bara passerar utan att vi noterar det!
Jag är ganska bra på att notera vad som är, vad som finns och vad som ges mig, utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket… Medveten närvaro! Jag har en härlig förmåga att tacka för tillvarons små detaljer! Även om jag är ensam, bara jag, så undslipper ett tack mig… Jag tackar för att jag har en lånad och fin cykel att susa omkring på… Jag tackar för pengarna på mitt konto… Jag kläcker ur mig ett tack, när någon nära och härlig vän, sänder ett meddelande eller sms med ett kort: Jag tänker på dig! Jag tackar alltid för maten, även om jag själv har tillagat den! Säger tack, när jag tagit mig en joggingtur och tränat! Tackar mig själv för orken, lusten och för att jag lyckades genomföra det! Säger tack när jag kan och får dricka kallt vatten ur vattenkranen… Varför ta det enklaste saker för givna!? Jag har tur, ur ett större livsperspektiv, som har mat att äta och orken till rörelse och motion… De är inte alla som har det… Somliga människor har inte tillgång till rent och bra vatten! Jag kan till och med bada i mitt! Tacksam!
Skriver tacksamhetslista varje kväll. Fem saker som givit mig glädje och som jag är tacksam över. Jag har gjort det i flera år! Även under mina svåraste depressioner, har jag krystat ur mig bra saker som varit och skett under dagen. Ständigt återkommande för mig? Min säng! Att jag har en alldeles egen dörr att stänga om mig! Mitt älskade Monster och Elände! (Alltid skrivet med stor kärlek och värme!) Mina parkettgolv, som knarrar så mysigt och hemtrevligt, när jag går på dem… (Jag fullkomligen älskar mina golv!) Rent vatten i kranarna…
Jag vill vara närvarande. Jag vill vara medveten och ha perspektiv på livet! Jag vill vara en insiktsfull och inkännande människa… Jag tycker om att vara en schysst och reko människa och man!
Häromdagen kom ett paket med posten till mig! Ett paket med, för mig, ren och skär lyx! Sådant jag inte riktigt handlar själv! De där njutbara detaljerna, som jag inte riktigt kostar på mig… Paketets innehåll? En tvål! En ren, naturlig och oförädlad kloss till tvål: Aleppotvål! Den doftar ljuvligt och rent! Inget artificiellt elände! Till det, eftersom jag älskar att ta varma bad för min ständigt värkande kropp: dusch- och badskum, med schyssta och bra ingredienser och inga märkliga kemikalier och tillsatser: Faith In Nature! Jag blev som ett barn! Lite gråtmild! (Äldre gubbjä*lar blir lätt tårögda med stigande ålder! Har ingen som helst aning om varför faktiskt..?) I denna försändelse finns tre saker för mig representerade: Tacksamhet för fina, bra och jordnära produkter! Glädjen över att någon därute tänker på bara mig och säger till sig själv: ”Det här skulle Janne uppskatta”! Och… Tack! Tack för lyxen och njutbarheten vid nästa tillfälle av ett varmt och skönt bad! Tack!
Från vem kom presenten och gåvan? Ingen nämnd och ingen glömd!
Funderar över om jag ska ta en joggingtur och sedan träna lite vid utegymmet och därefter avnjuta ett varmt och skönt bad… Det är nämligen inte alla som har förmånen att få göra det!
Undrar hur de gör i Ukraina, där vatten, el och gas saknas på de flesta håll? Hur ser det ut för dem i Afghanistan eller Jemen!? Flyktingförläggningar av tält… Hur länge sedan är det som de fick möjligheten till ett lyxigt skumbad och känna tacksamhet över det? Perspektiv. Livsperspektiv… Vi tar mycket för givet… Somligt passerar bara och vi glömmer bort att säga tack…
Ha en fortsatt fin dag och var riktigt rädd om dig själv… Jag gör mitt bästa från min vrå av Vintergatan…
Kaffe, svart, på balkongen, tidigt på morgonen… Tacksamhet! Glädje! Berusning, berusande… Välkommen tillbaka! Välkommen hit!
Fåglarna sjunger upp sig, i träden, precis här utanför. Toner, klanger och ljud, en serie toner, i ett tonförråd… Näktergalen. En varm katt, i mitt knä. En kattmage, att smeka.
Jag är levande, lever, leva, livet! Välkommen tillbaka! Välkommen hit!
Livet surrar precis överallt, runtomkring, nära och förbi… Blundar, lyssnar och känner in. Hör bussen, en bil, någon joggar förbi, mitt hus. Hör en hund, skälla, i närheten. Känner in basen, från en sen efterfest, precis här intill… Skratt, samtal och mer musik. Spår av ljud, klangfärger och toner… En uppsättning av klanger, brus, sus och sorl, där livet människor lever, har huvudrollen, som grundton. Det är liv som levs! God morgon på er…
Livet har klara nyanser, skarpa kanter, tydlig skärpa! Jag har glömt, hur fint det kan kännas, att vara levande! Känna pulsen, i kroppen, huvudet, öronen… Känna in. Känna av. Närvarande. Hjärtat, andningen. Andas in, andas ut…
Vardagliga Anteckningar... 