Nä’ men…
God morgon…
Reflektioner och funderingar, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra…
Mina vardagsrumsfönster behöver fortfarande putsas…
Asså’…
Om man skriver 500 gram, istället för ett halvt kilo, 0,5 kg, så upplever jag att 500 gram låter mindre!
Det SER mindre ut också, i skriven form… Jo, det låter väl mindre också, när man säger det högt!
500 gram.
0,5 kg, eller ett halvt kilo…
Jag väljer naturligtvis det förstnämnda; femhundra gram! Det känns bättre för mitt samvete också!
Intentionen var naturligtvis att hushålla lite med godsakerna, men icke!
När mitt slumrande SockerMonster väl vaknat till liv, gick det inte att hejda!
Så… 500 gram blåbär var i runda svängar det jag lyckades trycka i mig igår kväll, framför teven! Jag menar bokstavligen; trycka i mig!
Detta inmundigades med Turkisk Yoghurt och diverse nötter och torrostade frön…
En sjujä*la Blåbärsfrossa, med andra ord! Överåt naturligtvis!
Å’ när jag satt där i min vita fina soffa, överjäst av Blåbär och nötter, började jag nynna på Mors Lilla Olle…
”Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå”…
Fråga mig inte varför! Min hjärna arbetar på ytterst märkliga sätt emellanåt!
En fantastisk och lite magisk Blåbärsafton, med andra ord…
Magen stod i alla väderstreck! Ungefär som på Julafton, när man överätit av all julmaten, men ändå funderar över om man ändå inte ska ta en liten repris på julmaten… Frosseri och Lättja!
Från det ena till det andra…
Spöket i Köket besökte mig i natt!
Stod i dörröppningen till sovrummet och bara… stod där! Glodde! Tyst och tom…
En svart gestalt!
Stirrade på mig, tror jag? Jag kan inte säkert veta om hon stirrade på mig, för hon visar sig som en svart stor skugga, i dörröppningen, men KÄNSLAN upplevdes som iakttagande och blängande.
Hon dömde nog mig, för mitt Blåbärsfrosseri: ”Avskyvärt! Otäckt mycket gott, på en å’ samma kväll”!
Jag nästan hörde henne stå och pricka av fyra av de sju dödssynderna: Girighet; Vällust; Frosseri; Lättja…
Det kallas för Sömnparalys, har de berättats för mig… Att se saker, som inte finns, i gränslandet mellan sömn och vaket tillstånd! (Länk nedan, OM du mot förmodan är nyfiken kring begreppet Sömnparalys!)
Jag blir inte rädd! Spöket i Köket ger mig bara en lugn och rofylld känsla i magen! Dock inte i natt, för jag är övertygad om att hon dömde mig för min Blåbärsfest: ”Otäcka lättjefyllda karl”!
Ibland doftar det nybakade kanelbullar i lägenheten, under natten!
Kanelbullar med bränt pärlsocker!
Det KAN vara Spöket i Köket som bakar bullar… Det KAN också vara någon granne som bakar mitt i natten, för att sömnen inte riktigt vill göra intåg under kvällen…
Ha en skön Söndag! Jag gör mitt bästa, från min vrå av världen…
”Gud signe dig”, som Emils mamma Alma, i Lönneberga, ofta sa till Emil, när han gjort någe’ hyss…
Jag har varit en stygg och olydig pojke! Blåbärsfrossa på det där sättet! Jag borde verkligen veta hut!
”Förgrömmade unge!”
Väl mött och på återläsande / Arthur
(Bilderna är hämtade från Google).
Länk, Sömnparalys, för den vetgirige: https://www.google.com/amp/s/www.learningtosleep.se/artiklar/vad-ar-somnparalys-och-vem-drabbas-av-det%3fhs_amp=true
Vardagliga Anteckningar... 