Andas in. Andas ut.
Jag vet, nästan precis på dagen, klockslaget, när min depression började ebba ut!
Jag kunde nästan känna det, fysiskt!
Jag kände det i kroppen, som om de själsliga tingen föll på plats, i sina egna hemmahörande håligheter och plötsligt befann de sig hemma igen!
Välkommen hem!
Andas in. Andas ut.
Jag tror att du som upplevt riktigt svåra perioder av fullständig nedstämdhet, vet vad jag pratar om… När det vänder! När känslan av liv börjar att krypa rastlöst i kroppen igen, men på ett bra, bekvämt och hemtrevligt vis!
Jag upplevde det som dominobrickor! Dominobrickor utplacerade i en lång rad, som faller i en rask kedjereaktion, när man vidrör den sista brickan i raden… brickorna faller samman… Det klickande ljudet! Det är upplevelsen för mig! Det är känslan; det välbekanta klickande ljudet…
Klick, klick, klick… Bitarna föll på plats!
Som om sinnet slutligen hittade hem!
Sinnesro.
Andas in. Andas ut.
Känslan är som att öppna upp fönstren på vid gavel; släppa in ljuset, den friska luften och känna vinden… känna luften mot ansiktet, huden, runt halsen…
Friskt. Välgörande. Befriande!
Befriad! Andas in. Andas ut.
Känslan är som att, en sommarmorgon, ligga kvar i sängen, med öppna fönster, och lyssna till koltrasten sjunga utanför i träden…
Lyssna till suset i trädens grenar.
Koltrasten fick sällskap, av en skogsduva.
Nyanser och färger och former och ljud och ljus och…
Det blir plötsligt skarpare, tillvaron, och hela livet börjar återfå kanter, linjer och struktur…
Det bor inga monster under sängen på natten! Ingen som skrapar mot sängbotten, med kala kalla fingrar…
De riktigt mörka skuggorna i sovrummets mest dolda vrår, har skingras något…
Andas in. Andas ut.
Ångesten river inte runt i bröstet, försöker inte inta hjärtats självklara plats och utrymme i halsgropen…
Tyst! Tystnad! Kriget är över!
Och plötsligt…
Jag tror,
att jag faktiskt
vill vara vid liv!
Andas in. Andas ut.
På återläsande och väl mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 