Grubblerier och några tanketrådar, tidigt på morgonen, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra…

Grubblerier och några tanketrådar, tidigt på morgonen, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra…

Vaknade tidigt! Halv fem ungefär.
Dock var det inget mjukt och varmt Monster och Elände som väckte mig så dags, Monster och Elände är alltid skrivet med stor kärlek och värme bör tilläggas, utan farbror vaknade alldeles självmant och kände sig utvilad och glad!
Livet känns fint!
Det känns fortfarande bra, tillvaron…
I alla fulla fall… Medelålders män och farbröder är i regel morgonpigga idioter, som kräver en stor mugg kaffe och nyhetsmorgon för att kicka igång dagen… Det är exakt så härligt intorkat tråkigt som det låter! Medelålders män är rätt mysiga och coola ändå! Man vet var man har dem!
Nåväl…

Mina vardagsrumsfönster…
Ja, vad ska jag säga? Nope! Nej! De är fortfarande inte putsade!
Sen, kanske…
I morgon..?
Nästa vecka möjligen…
Undrens tid är ännu inte förbi…
”Plötsligt så händer det”…

Sak och person.
Att se skillnad på SAK och PERSON, det kan vara väldigt svårt och knepigt.

”Jag uppskattar dig! Jag tycker väldigt mycket om din personlighet och dig som person, men i sak, i den här specifika sakfrågan, känner jag att du är en riktig sk*tstövel faktiskt”!

Jag funderar mycket över det här. För jag tycker nog att…Vid en viss mognad och med en större livserfarenhet, så borde man ha vett nog att kunna skilja på sak och person… Man borde kunna skilja dessa två åt…
Men… Tar det inte lite udden av ”jag-uppskattar-dig-så-mycket-känslan”, när ens åsikter i olika spörsmål skiljer sig milsvida åt?
Blir det inte lite av ett sänke i relationen, när åsikterna ligger brett isär och på vitt olika ytterkanter i tillvaron och livet?
Lite grus i maskineriet? Lite gnissel..?

Jag behöver absolut inte gå in i detalj kring det här, inte just nu, för du kommer att förstå klurigheten kring mina grubblerier, när jag tillägger att det snart, om ett par veckor bara, är val i Sverige och någon i min direkta närhet och i mitt  innersta livsutrymme, någon som betyder väldigt mycket för mig, väljer att lägga sin politiska position och sin medborgliga röst långt ut till höger, emedan jag själv ligger mer i mittenfåran, en aningen till vänster, och med det kraschar alla samtal kring politiska åsikter och värderingar.
Jag försöker naturligtvis att påverka, utifrån mina värderingar och åsikter, min gode vän, eftersom jag anser att min syn på tillvaron och mina medmänniskor är mer korrekt… emedan min härliga och fina vän i sin tur, vill övertyga mig om att jag har fel, är ute och cyklar och kommit fullständigt vilse; är naiv, lite korkad och rent av aningslös inför framtiden.
Tilläggas bör att samma person vägrade notoriskt att vaccinera sig, under den värsta perioden av Pandemin… På med foliehatten! En liten passage i texten bara…
”Jag uppskattar dig! Jag tycker väldigt mycket om din personlighet och dig som person, men i sak, i den här specifika sakfrågan, känner jag att du är en riktig sk*tstövel faktiskt”!

Vi blir undvikande i politiska samtal. Det är liksom ingen idé! Jag är envis på min kant och min älskvärda vän är tjurskallig på sin kant… Att hinna tänka; ”jag kan ha fel”, finns inte på den politiska kartan! Det blir inget öppet samtal och inget inkännande och inlyssnande! Vi har båda kört fullständigt fast i våra politiska diken…
Fast… jag har den starka åsikten att min gode vän kört ner, djupt, i en illaluktande dynghög och inte i ett dike! (Idiot!)

Jag grubblar vidare. Lär inte komma fram till en bra lösning och en vettig ståndpunkt i den här känsloröran…
Det är absolut inte läge för att avpollettera min gode vän! Nej! Absolut inte! Jag får helt enkelt acceptera meningsskiljaktigheterna och bara vänligt hacka i mig att vi har olika åsikter och lämna det vid det…
Att se skillnad på SAK och PERSON!
(Fast jag tycker, innerst inne, att min älskvärda vän har FEL åsikter och är en liten sk*tstövel faktiskt! Så det så!)

En passus till alla mina kära Besserwisser och *Lesserwisserbekanta därute i cyberrymden, som ALLTID måste åsiktsbajsa och påpeka ”felaktigheter” i mina tankegångar: Jag VET att det BARA finns nio grundläggande känsloyttringar och att; ”jag-uppskattar-dig-så-mycket-känslan”, knappast är en psykologisk benämning av en känsla och en affekt, men… Kom igen! Jag försöker bara att beskriva och detaljmåla en känsloyttring och ett känsloläge som inte är helt lätt att beskriva!
Så… Nu har jag garderat mig från åsktsmaskinerna och ni kan pissa på någon annans tanketrådar och grubblerier… De här är mina funderingar så: F**k you!

God morgon på er!
Nu ska just den här åsiktsfarbrorn ut på en joggingrunda och träna lite styrketräning vid utegymmet, i en härlig park, mellan träden och invänta solen och njuta av sommarens sista varma och fina dagar…

Var riktigt rädd om dig själv, å’ det även om du väljer att lägga dina politiska positioner till höger i det politiska minfältet!

Väl möttochpååterläsande / Arthur… ♥️

*En person som är mindre vetande men som trots detta förklarar ett fenomen för någon som vet mer. (Mansplsinig kallas visst detta för!)

Några tanketrådar och grubblerier, från en badhandduk, någonstans i Stockholms söderförorter…

Några tanketrådar och grubblerier, från en badhandduk, någonstans i Stockholms söderförorter…

Tanken idag var fullständig vila och att befinna mig i ett ”bara-vara-mode”…
Kroppen ville lite annorlunda och jag kom iväg på en joggingrunda tidigare i morse!
Inget utegym och ingen styrketräning dock!
Kroppen, musklerna och hela mitt jag, behöver absolut vila, för att undvika överansträngning och för att inte bli fullständigt utmattad. Någon ordning får det faktiskt vara på tränandet, i alla fall för medelålders gubbjä*lar!!
Men! Rumpa, lår och vader, fick sig en härlig ”genomkörare”, i min gamla ”Gubbrövs-tränar-trappa”! Bra för ländryggen också!
”Hej du! Gamle vän”…

Precis vid trappan, finns en bänk uppställd.
En sån där bänk, du vet; vanlig tråkig träbänk, utplacerad av staden och betald för kommunala skattepengar. Torr, grå, väderbiten och farligt brandfarlig, efter sommarens torra dagar… Ja, en sån’!
På den bänken, precis där jag skulle träna min slappa gubbröv, satt min dagliga påminnelse och imaginära framtidsvision; En uteliggare och väldigt medtagen missbrukare!
En sorg!
Någons son och någons älskade barn!

OM jag inte hade nyktrat till, bestämt mig för livet och därmed blivit hel, ren och nykter för snart nio år sedan, så hade den där vilsna själen kunnat vara jag!
Det hade med lätthet, kunnat vara jag!
Jag hade kunnat…
Ingen hade frågat efter mig! Ingen hade undrat…
Och med papperspåsar, Ikea-kassar och en mindre kartong med prylar, hade han samlat samman resterna av ett liv, runt omkring sig på bänken, och det var uppenbart inte mycket liv kvar att samla på…

Han kan ha varit i min ålder. Något äldre kanske! Missbruk och hemlöshet gör ”åldersbedömningen” väldigt svår…
Kargt, strävt och fårat ansikte.
Rödmosig och svullna pluffsiga anletsdrag.
Förstörd. Trasig. I trasor…
En gång i tiden, förmodligen, var han en stor, stark och attraktiv man och människa!
Vem älskade honom då?
Vem är han älskad och saknad av… Nu?
Det är med stor sorg och förtvivlan, som jag inser att ett helt liv, när som helst, kommer att slockna och den skavande frågan är alltid: Vem kommer att sakna en missbrukare!? Vem kommer att fråga efter just honom…
Är han fortfarande älskad!?

För somliga av er kommer avrundningen och målgången av mina tankegångar och funderingar, att väcka avsmaka och obehag…
Några andra av er vet precis och exakt, vad jag menar och vad jag talar om…
Jag har dagliga påminnelser, i form och i skepnad av andra människor.
Människor i fortsatt missbruk!
Dessa trasiga människor och vilsna själar, är min ständiga påminnelse om vem jag var, var jag kommer ifrån, vad jag har upplevt och vem jag har varit!
Dessa krossade människoliv och förvirrade själar, är en ständig påminnelse om hur långt jag kommit, var jag befinner mig i livet, att jag är en överlevare och hur enormt tacksam jag är, för min ytterdörr och min varma härliga säng!

Andra människors elände, misär och lidande, påminner mig ständigt om vem jag hade kunnat vara, vem jag hade kunnat bli och var i livet jag hade befunnit mig, OM jag inte hade nyktrat till för snart nio år sedan…
Tack. Tacksam. Tacksamhet…

Ikväll, när jag ska sova, i min alldeles egna säng, med nybäddade rena lakan, ska jag tänka på honom och han ska få del av min bön och min kvällskontemplation och tacksamhetslista…
Jag kan inget göra.
Jag har ingen lösning… inför detta är jag fullständigt maktlös!

Det finns en oerhörd tacksamhet i att just jag blev en överlevare och med det, en hel, ren och schysst människa och man!
Jag lever…

På återläsande / Arthur

Reflektioner och tanketrådar, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra. Stockholm. Sweden. Europa och världen.

Tänkte bara…
Reflektioner och tanketrådar, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra. Stockholm. Sweden. Europa och världen. Betydligt mindre än en liten fluglort, i rymdens och kosmos enorma oändlighet.

Det regnar.
Balkongdörren står öppen, på vid gavel, och jag lyssnar till ljudet av regnet, mot balkongräcket och fönsterbläcket.
Det smattrar lite mysigt.
Solen tittar fram, emellanåt, mellan de grå molnen…
Det blir en bra dag!
Det doftar trevligt, sommar, av den våta asfalten.

Jag har en fullständigt oplanerad dag framför mig. Jag kan göra precis som jag vill och vad jag vill, med den här dagen!
Det finns naturligtvis några ”borden” som hänger över mig! Du vet; ta hand om sommardammiga golv och barr, småsten och lite grus, i hallen. Jag har prioriterat annat under sommaren: Cykelturer, stunder i solen, gubbjogging, motion och träning.
Däremellan har vila, återhämtning och mat, varit prioritet!
Mitt ordningsammaste jag, är lite lätt frustrerad, uppretad och gramse!
Jag borde…
Jag skulle kunna…
Jag måste ju nästan…
Men, så måste jag prioritera min tid och det jag verkligen vill göra, och då får mitt ordningsammaste jag skräna och väsnas bäst han vill!
En passage i texten: Mitt ordningsammaste jag har ett namn, en etikett och en fantastisk diagnos: OCD. Det är okej! Lite charmigt rent av? Jag är okej osvsett…
I alla fulla fall… Nåväl…
Sommaren är så löjligt kort! Det går så vansinnigt fort! Några få månader om året, med sol, fågelsång och de välgörande ljuset!
Det finns värdefullare saker att göra och prioritera, än sommardammiga golv!

Jag mår bättre än på flera år!
Jag är en liten prins, på mina 52 kvadratmeter i Svedmyra.
Min lite slitna tvårummare, med citrongula väggar i hallen och min härliga vita fina soffa i vardagsrummet, fylld med mjuka kuddar att vila huvudet emot…
Uppdatering: NÄ! Mina Vardagsrumsfönster är fortfarande inte putsade!
Jag har en ordentlig stor och varm pläd, i vitt och grått, att ha över benen, när tröttheten överraskande slår mig i skallen… Tröttheten som får mig att somna lite nu och då och lite här och lite där och överallt. Överraskande och plötsligt: NÄ! Trött! Sova en stund!
Mina ständiga följeslagare; Herr Utmattning och dennes släkting Tant Sömnighet.
I allt detta har jag dock börjat finna någon typ av acceptans och balans! Det tar tid, flera år faktiskt, men jag känner uppriktigt att jag är på väg emot någonting som känns som om det faktiskt kan bli bra ändå; livet!
Jag lever och känner att jag är en bra människa och man! Jag trivs rätt bra med mig själv… ”Jag är trygg och allting kommer att bli bra”!

Jag ska vila! Ge mig själv återhämtning!
Kanske en promenad? Kanske ett skönt bad? Kanske jag bara lyssnar på musik och dansar lite gubbsvajigt över mina knarrande parkettgolv?
Passus: Jag fullkomligen älskar mina gamla knarrande parkettgolv! Oroar mig lite över den annalkande renoveringen! Golven kommer inte att kunna räddas! Detta har redan konstaterats av hyresvärden! De är för skadade, nötta, tunna, trasiga och slitna… Ingen har gjort några större ansträngningar, för att bevara golven, sedan början av sjuttiotalet!
Vidare i texten…
Kanske att jag ser en film, masserar en varm kattmage, och kanske att jag går och handlar blåbär och hallon och njuter av dem med riktigt fet och krämig Turkisk Yoghurt?
Jag vet inte alls vad de här dagen ger, men det blir bra!
Det blir bra..
”Jag är trygg, och allting kommer att bli bra”…

Ha en fin fredag och ankommande helg!
Var riktigt rädd om dig!