Jag fyller år idag.Femtiotvå. Det gör inte så mycket…Hurra, hurra, hurra, för mig…

Några tanketrådar och grubblerier, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra…

Surt, sa räven…
Bittert, sa gubbjä*eln, och bet i det sura äpplet…

05.00
Katten väckte mig! Matskålen var tom! Jag glömde visst att fylla på den, innan jag gick till sängs igår kväll…
Husse är en liten prins och slarver! Bättring anmodas!
Nåväl…

Jag fyller år idag.
Femtiotvå. Det gör inte så mycket…
Hurra, hurra, hurra, för mig…
Mitt morgonkaffe smakade extra gott, denna tidiga morgon…

Jag fyllde Femtio under Pandemin och var dessutom ”sjuk”, så det blev inte så mycket av med firande då, faktiskt…
En nyvunnen god vän ville bjuda på födelsedagslunch, på ”Hermans Veganska Restaurang”, på Fjällgatan, Södermalm, när jag nådde milstolpen Femtio…
Det blev aldrig av då, för två år sedan…
Ja’, som sagt: Pandemin och jag själv var inte alls på banan…
Psykisk ohälsa, om jag ska vara helt ärlig, oblyg och frank, satte P för det mesta…
Men… idag, nu så’, två år senare…
Vi ska ses, äta födelsedagslunch och njuta av utsikten över Stockholm, Gröna Lund, Djurgården, delar av Blasieholmen och gamla stan, från Fjällgatan.
Vi ska bara umgås och prata djupsinnigheter, lättsamheter och ytligheter… Jag ser fram emot det…
Det gör mig riktigt glad!
Jag uppskattar verkligen tillvaron!
Jag är på en bra plats i livet!

Surt, sa räven…
Bittert, sa gubbjä*eln, och bet i det sura äpplet…

Man bör inte kladda runt i gammalt groll och i besk bitterhet…
Man bör inte heller låta andra människors åsikter och tankar om ens person, ligga kvar i tankarna och skava på, nöta ner självkänslan, för det blir en oerhörd tyngd och förbittring av sånt’… Ja’, såvida det inte är konstruktiva åsikter förstås och någonting att faktiskt ta till vara på, för att åstadkomma en positiv förändring hos sig själv…. Det händer ju det också…
”Jag är villig till förändring”!
”Jag vill vara en bättre version av mig själv, idag, än vad jag var igår”…
Vi ska framåt, uppåt och utåt!

Nåväl och i alla fulla fall…
Jag måste nog slänga in en liten ”brasklapp”, innan mina fortsatta tankegångar…
En liten försiktighetsåtgärd och reservation: Jag tänker inte ”hänga ut någon” och jag vill inte heller slänga några illaluktande ”bajskakor” på nån’…
Men… indirekt, så är det faktiskt det jag kommer att göra…
En illaluktande dynghög, till ”bajskaka”!
Ber om ursäkt för det!

Surt, sa räven…
Bittert, sa gubbjä*eln, och bet i det sura äpplet…

Vi är tio syskon. Tio…
Jo, jag har räknat oss, å’ sist jag gjorde en sammanställning av min ”familj”, var vi fortfarande tio…
När jag fyllde Femtio var det en av dem som hörde av sig till mig. EN!
Det säger en del om min popularitet i min familj.
Jag är oerhört uppskattad och innerligt omtyckt…

Det gäller att inte fastna i beska och bitterhet…
Det gäller att inte samla på sig ilska och sorg… Att inte fastna i ältande och svårmodiga tankeloopar!
Det handlar alltid om att komma vidare, hitta nya perspektiv och se nyktert på livet och tillvaron… Det måste ju vara så, annars blir man ju fullständigt uppslukad av martyrskap och egocentri: Stackars mig!

Å’ man väljer inte sina föräldrar.
Man får inte heller välja sina syskon.
Man har inte heller möjlighet att göra om, göra annorlunda och göra mer riktigt, i relation till sin omgivning…
Det som är gjort är ju gjort, å’ går inte att göra om!
Men… Man kan välja bort och sortera ut det som är mindre bra!
Man kan välja att göra annorlunda och välja bra saker och bra människor att omsluta sig med.
Man kan välja att skära bort det och dem, som river och skrapar sönder själen och utifrån det, göra det bästa av situationen, livet och dess innehåll…
Man har alltid möjlighet att själv göra sina val och välja dem och det som känns bekvämt, nära och följsamt, och därmed också själv välja sin egen familjekonstellation…
Det är vad jag har gjort! Pysslat och pusslat ihop min egen familj, och den familjekonstellationen blev ytterst liten, men ack så naggande god och fylld av värme, kärlek och guldkorn!
Jag är omtyckt och uppskattad! Jag är en schysst och bra människa, i deras ögon…

Surt, sa räven…
Bittert, sa gubbjä*eln, och bet i det sura äpplet…

Å’ ja… Det ser bittert ut, det gör det..!
De skrivna orden och meningarna andas av oförrätter och förödmjukelse! Det är glasklart och klockrent! Jag är inte dum!
Ingen där ute i livskaoset, är så korkad så att de inte kan se och läsa det mellan raderna…
Men jag försöker att inte släpa runt på den där ryggsäcken! Jag behöver inte det där… Det är ju liksom överstökat och förbi! Det är som det är…
Jag fyllde Femtio…
En av dem, hörde av sig…
Märk nu väl; detta är ur min synvinkel och ur mitt perspektiv! Frågar du mina härliga syskon och min fina familj, serveras du en helt annan sanning och ett helt annat perspektiv! Allt är beroende på var man befann sig och var man befinner sig i livets villervalla! Alla har sin egen sanning!
Men jag behöver inte…
Man kan och man får välja bort!
Jag gör hela tiden val och har möjlighet att välja det som är bra för mig…
Jag måste ju kunna se på livet och tillvaron, med ”nyputsade glasögon” och nya perspektiv, annars blir jag ju en hatisk, bitter och sur gubbjäel… Ja’, eller ännu mer av den sura sorten, å’ vem fn vill det!?

Apropå nyputsad: Å’ nej! Mina Vardagsrumsfönster är fortfarande inte putsade och har inte fått den kärlek de förtjänar… Det känns som om det blir av till våren istället!?

En passage och passus, innan ett rungande avslut på mina tankegångar och funderingar…
När min man dog, för snart sexton år sedan, var det ingen i min familj som deltog i minnesstunden över honom…
Ingen av dem var närvarande…
Vi är tio syskon. Tio…
Senast jag räknade efter, var vi fortfarande tio… Fem fingrar på varje hand, ger tio fingrar.
Men jag kan ha fel naturligtvis, för jag har ingen kontakt med dem…
Och detta, min vän, deras absoluta frånvaro, är ett sjuj*vla skavsår och en bitter beska, som jag fortfarande plåstrar om och ser över…
Dock är ju även detta överstökat och förbi! Det är som det är…
Det är väl det som är livet!

Ett stort grattis till mig, på min födelsedag… Hurra, hurra, hurra…

Ha en fin och bra dag, därute i vardagsbruset och livskaoset… Jag gör mitt bästa från min vrå av Vintergatan och Cyberrymden…

På återläsande och väl mött / Arthur

Annons