Jag skriver om ett tidigare liv i missbruk, HBTQ, ADD, Kronisk Depression och Psykisk Ohälsa. Jag skriver om kärleken och livet. Att leva och överleva… Välkommen!
Att sitta med yttranden, skrivelser och synpunkter, gentemot psykiatrin och Patientnämnden, är som att stånga sig blodig mot en betongvägg, gång efter annan, och hoppas att det ska göra mindre ont nästa gång… Ren idioti alltså!
Jag har full förståelse för dem som inte orkar driva sina ärenden framåt, för det är som att tala med en vägg, i korrespondensen, med ovannämnda instanser! Dessutom blir det frustrerande, irriterande och rentav maktlöst, när absolut ingen vill lyssna, utan bara kommer med bortförklaringar och ständigt skyller på någon annan i ledet…
Tänkte ge upp, faktiskt! ”Jag skter i det! Jag bryr mig inte längre! Strunt samma”! Men jag kom att tänka på, att det kommer fler och många andra patienter efter mig, som kanske inte kommer att orka med att ta det här kriget, så… Jag sover på saken! Andas, lugnt och försiktigt, försöker att ta det vackert och så tar jag nya tag i morgon! ”På’t bara! Kriga på som f*n! Ge dig inte”! Någon gång måste det ju få fäste hos någon av alla dem som arbetar med patienter inom vården och psykiatrin! Patienter, som är detsamma som människor och medmänniskor, ett begrepp som tycks ha kommit bort på vägen genom vård- och omsorgsplanering, patientsäkerhetsarbete och vårdreformer!
Var rädd om dig, därute i Cyberrymden och Vintergatan… Jag ska göra mitt bästa, från min vrå av världen…
Några grubblerier och funderingar, från ett soffhörn, i en liten sliten tvårummare, i Svedmyra…
Ska ut på joggingrunda, nu på morgonen! Det finns en ”mysighetsfaktor” i att gubbjogga i höstmörkret. Gillar det faktiskt! Glöm inte reflexerna bara! Det har dessutom regnat, så luften är klar och ren! Dock hinner det att ljusna, innan jag hunnit igenom mina tankegångar och funderingar… Skriver som jag tänker ibland! Trassligt! Ibland blir det sjögång mellan meningarna och raderna!
Lånade en symaskin och lagade bland annat jeans, häromdagen! Fick en mindre attack av min medelålderskris, när jag var färdig med byxorna och tänkte att valet av tyg, att laga byxorna med, var lite väl mycket kanske..? Patetiskt med zebrarandigt på medelålders män! Tänkte osökt på lönnfeta gubbar i för trånga T-shirts, med tryck på bröstet, ett emblem av favoritlaget i fotboll, och med kraftiga guldlänkar runt halsen… Lite rödbrusiga i nunan… gillar det inte! Det går utför nu… Ja’, det gör det! Jaha, tänkte jag, nu är jag slutligen här, vid målet av medelåldern, och gubbsjukan, och zebrarandigt tyg, och önskan om ungdom och vitalitet! Gubbjä*el! Fast… Just den här medelålders mannen är inte särskilt lönnfet… Inte heller rödbrusig i fejset! Rätt charmig faktiskt och med ett hyggligt och trevligt utseende!
Såg häromdagen, på Ica, att Gevalia minskat sina kaffeförpackningar med ytterligare 25gram! Samma pris! Mindre kaffe! Irriterande! Fast, jag uppskattar andra kaffemärken, så Gevalia får behålla sitt kaffe ändå… Grönkål har blivit nästan 9:- dyrare, på några veckor och Selleri… Glöm det bara! Mina älskade tomater! F*n! Har laddat ner appen ” Matpriskollen”! Jagar mat över hela stan… Hittade polska tomater på MatDax! Extrapris! Frågan är: Vad exakt är de besprutade med!? Orkar inte riktigt…
Psykologen och jag är inte såta vänner just nu! Jag inbillade mig att vi ingick i samma team: Jag + psykologen, mot psykiatrin och dess etablissemang! Ibland har man fel! Ibland blir det mindre bra… Herr Psykologen ifrågasatte nödvändigheten av en ny utredning för mig, för att tydliggöra och synliggöra mina ”mindre” svårigheter i tillvaron. ”Det kostar på! Det kostar pengar! Det kostar mycket pengar… Nödvändigheten för dig att veta huruvida du lever med Högfungerande Autism..? Du kanske bara ska finna acceptans?” En explosion! Rasande ilska! Jag fick svårt att hålla mig fokuserad, lugn och sansad… tappade mitt cool, fullständigt! För… Jag har förklarat flera gånger att jag är en svart och vit person och att jag inte uppskattar att leva i gråzoner och att jag behöver veta! Jag vill veta! Svart på vitt! Tydligt! Jag måste få ha det med mig, genom resterande tid av mitt liv! Jag behöver förklaringar och jag vill kunna förklara för andra… Jag vill veta att jag gör rätt, får rätt verktyg och att jag kan söka upp nya konstruktiva lösningar för att fungera och hitta balans och olika tillvägagångssätt för att hantera mig själv, min omgivning och i relationerna med andra människor! Jag måste veta! Jag begriper ju varför mina kärleksrelationer aldrig fungerat och varför jag trivs bäst själv och ensam… ”Det kostar på! Det kostar pengar”… F**k you! Dra åt he**ete, gubbj*vel, sa jag naturligtvis inte! Tänkte det mest förstås, eftersom jag är en ytterst vänlig och väluppfostrad människa och man! Efter några turer och ordväxlingar, i hetta och glödande argumentation, så beslutade han, Herr Psykologen, att jag får min utredning! Suck! Så onödigt! Energiläckage till tusen! Jag står nu i kö för en ny utredning och för att äntligen kunna reda ut saker och ting som inte riktigt fungerar för mig… Men det sista han klämde ur sig, naturligtvis, var; ”Kostnaden och nödvändigheten”… ja’, så att jag riktigt ska förstå hur kostsamt och dyrt det blir för psykiatrin att bekosta mig en ny utredning… Ett år! Jag kommer att få vänta ett drygt år…
Du… ta hand om dig, därute i cyberrymden och Vintergatan… Ha en fortsatt fin helg! Var riktigt rädd om dig, för man vet aldrig när döden kommer och hälsar på…
Vardagliga Anteckningar... 