~Är du pojke eller flicka~

”Är du pojke eller flicka”, frågar de vuxna mig.
”Är du kille eller tjej”, frågar pojkarna i skolan.
”Jag vet inte”, svarar jag, för det gör jag ju inte! Jag har ingen aning faktiskt!
Vad är vad, egentligen, utöver det som råkat hamna på utsidan hos pojkarna?

Man kan Hoppa Hage om man vill. På rasten. Med flickorna.
Vill man, kan man Hoppa Hopprep eller Twist tillsammans tjejerna.
Man kan leka med flickorna i skolan, även om man är pojke, trots att de vuxna tycker att det inte riktigt är som det ska vara.
”Här har du en brandbil! Lek med den istället! Jävla unge”, säger pappa, röd i ansiktet av ilska och genans!
Denna skam…

Och man kan vara bra på att måla och sjunga i skolan. Nästan bäst faktiskt! Och man kan vara bäst i syslöjden och sy kläder så att symaskinsnålen glöder, emedan matematiken, gymnastiken och tekniken inte fungerar alls!
Det blir tårar av sådant! Det blir mycket gråt, för att man inte förstår!
”Pojkar ska inte gråta”!
”Jag ska ge dig en anledning att lipa”, påpekar farsan, ”passa dig”!
Man blir snabbt dumförklarad och ”inte riktigt navlad”…
”Tur att du är lite söt, för smart är du ju inte”, sa läraren till mig.
”Det blir inte mycket av dig inte”… samma lärare.
Men, man finner glädjen igen, på rasten, tillsammans med flickorna och Hoppar Hopprep, Twist eller Hage och man får alltid vara med i leken.
Man finner tillbaka till skrattet!
Man är en del av någonting, även om man är udda, dum i huvudet och pojke!

Och så kan man måla sin cykel rosa. Grisskär. Med blå blommor, på skärmarna. Brorsan hjälper till förstås! Brorsan fixar färg och pensel!
”Det passar dig bättre med en rosa cykel”, säger brorsan, och det är inget konstigt med det! Inte alls!
Pappa blir vansinnig, man åker på en dagsedel så att det sjunger i öronen och skallen! Och det är inte ”Den blomster tid nu kommer”, som spelas upp mellan öronen! Åh, nej! Ett brummande och surrande basljud, ekar i huvudet, en ren och klar baston, hemmahörande i ett ingenmansland av musikskatter…
”Här har du en brandbil! Lek med den istället! Förbannade unge”, gormar farsan.
Och fastän pappa är kokande röd i ansiktet av ilska och förlägenhet, så cyklar man iväg på sin rosa cykel och bara är… Lycka! Fullständig glädje!
Jag och min rosa cykel…

Som barn vet man inte alltid vad som är vad och hur konventionerna bör se ut, man har liksom ingen riktig koll på läget! Man vill bara få vara som man är och leka, springa, skratta och Hoppa Hopprep och sjunga högt och ljudligt, i kyrkans barnkör!
Vägledningen genom de vuxnas trånga genusperspektiv, når inte fram! Man lyssnar inte! Vill inte höra hur pojkar bör vara och hur flickornas sinnelag är formade på ett annat sätt; lugn och fin. Mer ljuv och vän, på något vis.
Pojkarna däremot; högljudda, bullriga och mer ”gå på”… Sådan är inte jag! Vill inte! Nej!
Så, vem blir jag, i alla samhällets konventioner och sociala koder?
Måste man verkligen veta skillnaden på små pojkar och flickor? Eller kan barn bara få vara barn och leka och springa lite som de vill? Gör det något? Egentligen?

”Här har du en brandbil! Lek med den istället! Jäkla unge”, vrålar pappa och delar ut ytterligare en dagsedel…

Vad lärdomen i de där dagsedlarna var, har jag aldrig lyckats med att lista ut! Varför!?
Ett brummande och surrande basljud, ekade i huvudet, efter varje dagsedel! En ren och klar baston…
Jag sjunger ju inte ens i bas! Jag har en hörselnedsättning på höger öra. Var det månne lärdomen av att ”inte vara som alla de andra pojkarna”?

Brorsan målar brandbilen rosa. Grisskär. Några blå blommor även på den. Den blir riktigt snygg faktiskt! Min brandbil! Påminner mer om mig!
”Det passar dig mycket bättre”, konstaterar han, brorsa, ”en rosa bil, till min lillebror”.
Inget konstigt med det!
Inte alls…
Det är precis som det ska vara, egentligen…
Med en rosa brandbil på pakethållaren, på min rosa cykel, med klara blå blommor på skärmarna, cyklar jag sedan iväg!
Inget konstigt med det!
Inte alls…
Inte egentligen…

~Arthur~

Är du fortfarande rökare? Idiot!

God morgon… 04.30
Uppe med tuppen! Eller mer; uppe med katten, i mitt fall!
Morgonen i svart och vitt…
Mest vitt, om man tänker på vädret just nu…
Svart kaffe dock!
Svart och vitt…
Tycker att bilder i svartvitt är snyggt.
Mer naket. Avskalat.
Rått, på något vis.

Funderade lite…
Grubblade…
Några tanketrådar, från en lite sliten tvårummare i Svedmyra…

Förra veckan blev en vecka av återhämtning. Mycket vila och mycket soffan och mängder av att inte träna alls…
Jag + kuddar + pläden + dålig teve + mitt älskade Monster och Elände…
Faktum är att det känns i psyket, att jag inte tränat… Jag upplever mig själv som ”trögare” fysiskt och mer trött och energilös.
Tafflig och såsig, på något sätt!
Men, jag behöver ta en paus och vila kroppen. Vila sinnet faktiskt och lugna ner stressen och stressnivåerna i huvudets maskineri. Ja, du vet; kemi, elektroniska laddningar, autonoma nervsystemet och hela det där förvirrande mentala tjafset. Det är lite komplicerat. Det är lite svårförklarat… Eller, JAG finner det knepigt att förklara!
Stress. Stressen.
Mental stress och psykisk ohälsa…
Hej va’ det går…

Det snöar ordentligt.
Det har åskat i natt!
Ytterst märklig företeelse…
Jag sover som en kratta! Kroppen värker och det blir svårt att hitta en bekväm sovställning.
Det går över! Det passerar…
”Även detta kommer att passera”.

Psykosomatisk värk.
Ibland är känslan att kroppen värker sönder, inifrån och ut! Som inneboende tunna skruvmejslar, som sakta, sakta, letar sig ut från kroppens inre mitten… Skruvar sig långsamt utåt! Vrider sakta och metodiskt runt och trycker på…
Det gör ont. Löjligt ont!
Kroppen ömmar, på något sätt!
Botemedel? Träning, motion och kost! Bra mat är A och O i sammanhanget…
Antiinflammatorisk kost och ren mat!
Raffinerat socker, är som att mata sin kropp med värkammunition!
Ge f*n i sockret!

Och det handlar om balans!
Det handlar om att vara måttfull och inte ”göra för mycket”!
Jag är mindre bra på det: Balans! Men, jag tränar på det också…
Meditation. Mindfullness. Yoga.
Att andas… Ja, återhämtning och livspaus!

Nåväl och i alla fulla fall…
Avviker och snurrar ut i tankarnas Universum…

Spirometriundersökning, förra veckan.
Checka av lungorna.
Kolla av kapacitet, kraft och volym…
Nedslående!
Om, jag skriver OM, jag hade befunnit mig i en depression eller i ett mer nedstämt läge, så hade jag blivit ordentligt nedslagen och uppgivet ledsen. Förmodligen hade jag lagt mig på golvet, i vardagsrummet, stirrat i taket, räknat sprickorna, känt mig liten och maktlös och därutöver bannat mig själv, igen, för att jag varit rökare och för allt annat sk*t som jag dragit i mig, genom näsan, för så många år sedan…
Men… Jag befinner mig på en bra plats i livet och tillvaron just nu.
Jag mår bra! Jag är bra… Jag är okej!
Jag kan hantera det…
Det är liksom ingen idé att vara taskig mot sig själv! Vad, exakt, tjänar det till?
Varför, varför, varför..?
Att ständigt sparka på sig själv och ifrågasätta varför man gjort knepiga livsval, är fullständigt meningslöst och leder absolut ingen vart…
En nyvunnen vän har påpekat: ”Du har faktiskt slutat att röka! Du gör något åt situationen! Du tar hand om dig”!
Det finns tacksamhet i det!
Men visst, i ärlighetens namn, det skaver och river lite av ånger och skuld: ”Detta har jag gjort mot mig själv! Det här har jag gjort mot min kropp och jag har själv förorsakat det här! Skulden är bara min”!
Men nu tar vi det härifrån, ser över nya möjligheter och nya mediciner och fortsätter att konditionsträna och vara rädd om sig, på bästa sätt…
Det sistnämnda har jag blivit väldigt bra på; att ta hand om mig själv, på bästa sätt!

Är du fortfarande rökare?
Idiot!

Det är märkligt det där, hur gamla mindre bra livsval gör sig påmind, årtionden senare, i kroppen!
Som årsringarna i ett träd!
Det är som om de ligger lagrat inuti kroppen och bara väntar på att få komma upp till ytan, poppa upp och vråla: ”Hej på dig, gubbjäel! Här har du mig! Minns du att du varit rökare, att du supit som ett svin och dessutom dragit i dig diverse kemikalier? Minns du? Payback time!! Du kommer inte undan, sktstövel”!
Faktum är att de ”knasar” på fler ställen i kroppen, som en följd av mindre bra livsval! Men det är en helt annan historia och tanketråd! Om jag skulle jag följa de grubblerierna också, så blev vi sittande här till nyårsafton!
Vem orkar..?

Du…
Ha en fin start på veckan!
Själv ska jag faktiskt träna och ta hand om mig! Ser fram emot det, att få träna ordentligt!

Du vet väl om att det är farligt att röka? Man blir väldigt sjuk av det, om man har otur, och vem vet om just du kommer undan!?

Ge f*n i spriten! Du vet vem du är!
Upp på banan igen!

Och nej! Jag vill inte vara med på familjesammankomster!
Jag har, numer, en helt egen familjekonstellation, och jag har ifrånsagt mig allt samröre med min familj!
Låt mig påpeka och understryka: Det bor ingen som helst bitterhet i det! Ingen sorg och ingen saknad!
Mer: Befrielse! Lättnad! Sorglös!
Jag har valt, och ni tillhör inte mina val!

”Känn ingen sorg för mig Göteborg”…
Eller, det blir ju mer: ”Känn ingen sorg för mig Stockholm”..?
Trams…
Nu svär jag väl i kyrkan, men jag uppskattar verkligen inte Håkan Hellström! Klart överskattad! Mest hår och mindre bra sångröst..

Var väldigt rädd om dig, därute i vardagen och vinterkaoset, jag tänker göra mitt bästa från min vrå av Vintergatan…

Väl mött och på återläsande / Arthur

Jag tränar med mycket vila och återhämtning och passar på att göra enklare yoga-övningar mellan varje repetition.

Tränade styrketräning hemma och i köket! Min alldeles egna lilla träningslokal!
De tog mig ett par timmar. Jag har inte bråttom någonstans, vad jag vet…

Jag tränar med mycket vila och återhämtning och passar på att göra enklare yoga-övningar mellan varje repetition.
Det är viktigt, för mig, att vara Mindfull när jag tränar: Känna in, känna av, ta det lugnt och försiktigt, lyssna in kroppen och avsluta om det gör FÖR ont någonstans!
Tänker på andningen. Fokuserar. Sat-Nam… Jag lugnar ner hela ”systemet” innan jag tränar vidare!
Varvar ner, andas, och sen’… På’t igen!
Jag får inte stressa!

Å’ sen’ blev det traditionsenlig Frukostsmoothie, som varje jä*la förmiddag! 😆
Jo, jag tröttnar på det emellanåt, men det gör mig gott!
Märk väl; det GÖR gott! Det ÄR inte gott!
Innehållet denna förmiddag: Spenat, Grönkål, Vitlök, Groddar, Ingefära, Solrosfrön, Selleri, Proteinpulver och Gurkmeja!
Gurkmeja är nytt för veckan faktiskt…
Hälsofördelar med Gurkmeja: ”Används inom ayurvedisk medicin, för att stärka matsmältningen, rena kroppen och för ledernas hälsa. Gurkmeja har även antiinflammatoriska egenskaper”!
Ingen frukt och inget socker i mina Smoothies! Nej, nej! Allt är osötat, inklusive mitt proteinpulver!

Och nu, resterande tid av dagen..? Njuta av tystnaden, mitt lugn och ro, och sen’ ska hårtrimmern fram! Börjar bli lite långhårig och med det, tappar farbror sitt lite coola och kaxiga jag…

Min dag har börjat väldigt bra och positivt och trevligt och precis som jag vill ha den…

Ha en fortsatt fin dag, därute i snökaoset…

väl mött och på återläsande / Arthur