Bitter beska och smaken av Timjan…

Det är vackert, med kärleken.
Det kan även vara skavande söndrande och kramande obehagligt.
Ett slag i magen! En örfil! Öronbedövande!
Ibland väljer livet andra vägar och nya mål…
Jag är bevandrad i känslan!
Jag kan den!

Kärleken kan vara himlastormande och lycksaligt berusande… Som en jordbävning och ett jordskalv.
Tappar fotfästet för ett ögonblick! Svävar iväg och slarvar fullständigt bort sina rimliga tankar och sitt logiska tänkande, i vågen av förälskelsens olika nyanser!
Härligt! Kärleksfullt. Gränslöst! Fullständigt golvad!
Kanske till och med maktlöst!

Svävar ut på rosa moln, bland skimrande regnbågar, Enhörningar och skära Elefanter…
Fullständigt vilse i sagornas snårskog, där prinsar och prinsessor vandrar vilse, men i ett glädjerus återfinner varandra: Jag och du! Du och jag!
Kärlek, kärleken och att älska…
Det märkliga detta gör med en människa…
Livsförändrande, omtumlande och omdanande… Mot evigheten och den blånande horisonten, för vi är två.

Men så…
En obehaglig rädsla av tomhet…
Lämna mig inte! Stanna kvar! Gå inte!
Fasan, skräcken, och när verkligheten knackar på och kliver in…
Att överleva.
Vara en överlevare…
När två, återigen, blir till ett!
När livet valde annat!

Dukar middag för två, men endast en middagsgäst är närvarande.
Bitter beska och smaken av Timjan…
Jag kan känslan.
Den bor även hos mig.
Jag ser dig!

Jag ser dig!

/ Arthur