Befinner mig i ett ordlöst landskap!
Jag skriver och skriver och… det blir mest ord, meningar och kaosartade floskler, av bokstäver och meningar, på min skärm…
Ett sorgligt ingenting!
Innehållslöst, magert och intetsägande… Det är spaltmeter av tomma ord och platta plattityder.
Alla dessa ord! Bokstäver som dansar runt och runt…
Jag lämnar det! Det är som det är!
Jag befinner mig i ett ordlöst ingenmansland…
Det är fullständigt i sin ordning ändå!
~Skydda inte ditt jag~
// Låt den del av din verklighet
bli synlig,
som du gömmer för insyn,
som du tror
är tryggheten i ditt liv.
Öppna dina knutna händer,
befrukta jorden
med frön av ditt liv.
Vänta tomhänt
att sommaren skall komma,
betrakta din trädgård,
och bjud in
alla kringströvande människor.
Byt verkligheter med varandra;
skydda inte ditt jag,
så att du glömmer dig själv
och blir glömd av alla andra //.
/ Siv Arb
Jo, så här…
Jag skriver av mig varje morgon.
Ibland rinner orden och meningarna ur mig, med lätthet.
Ibland är det stopp i alla bokstävernas kanaler. Som en stor ordlös propp, som inte går att lösa upp.
Det har varit många proppar den sista tiden! Det sitter liksom fast, allt det jag vill skriva och få sagt, och det bor en hel del inom mig, som egentligen vill få komma ut och ta plats! Men, det går inte ens att krysta ur sig några enstaka stavelser och meningar av betydelse.
Så… Det får vara! Det är fullständigt okej ändå! Jag är fullständigt okej i alla fall!
Mitt alfabet befinner sig i vila och dvala!
Mina ord står på kö, men behöver återhämtning och stillhet…
Vokaler och konsonanter, staplas ovanpå varandra… Det är gott nog, just nu!
Oavsett…
Jag befinner mig på en bra plats i livet!
/ Arthur
Vardagliga Anteckningar... 