Söndag. Fjärde Advent.
Det drar ihop sig mot jul.
Familjer och vänner ska träffas, fira jul, umgås, samsas och vara sitt allra bästa jag, under några timmar på julafton.
Ja, tills Farbror Åke tagit sig en snaps för mycket, till julmaten, och börjar med sitt gamla vanliga idisslande: ”Jag är ju inte rasist, men”… Det brukar ungefär ske när SVT släpper lös Karl-Bertil Jonsson, vid sjurycket.
Och var och en göra precis som den vill, naturligtvis! Ja, du vet; umgås med människor de egentligen inte tycker om, bjuda in Farbror Åke, fastän man vet… Ja, visa sig från sin allra bästa sida, vara påklistrat hygglig, omänskligt ”najs” och tramsa runt i någon märklig uppdiktad Walt Disney tillvaro, som ändå aldrig tycks kunna återskapa den där filmiska mysighetsfaktorn och trevlighetskänslan…
Man vill vara kärleksfull, inbjudande och kristligt god på något utomjordiskt vis… Alla ska få vara med och njuta, skratta och vara inkluderade…
Även Farbror Åke…För: ”Inte ska väl han vara ensam på självaste julafton, den lilla sk*tstöveln”!
Några av oss väljer att vara ensamma och umgås med oss själva! Jag, till exempel!
För några år sedan förfärades vänner och bekanta över det: ”Men, ska du vara ensam? På självaste julafton? Ska du bara vara… själv? Har du ingen… Ensam? Under julen”!?
Och många var de som bjöd in mig till jul-fika, julfrukost, jullunch och julbord!
”Inte ska väl du”…
De har slutat bjuda in mig och fråga om jag vill… Jag tackar ändå alltid nej och ser på Karl-Bertil Jonsson ensam, ja, vid sjurycket! Dock fullständigt nykter numer, sedan nio år tillbaka… till skillnad från smygrasisten Farbror Åke!
Notera nu: Det är självvald ensamhet! Jag trivs alldeles utmärkt med mig själv och min självvalda ensamhet!
För… jag orkar inte riktigt med att tramsa runt, vara Mr. Nice Guy och socialt extrovert! Jag har inte längre lusten att vara kärleksfull, inbjudande och kristligt god…
Det är inte det att jag blivit för gammal för att orka med, eller att jag inte vill vara falsk och inställsam! Det är inte ens bitterhet i det…
Det handlar nog snarare om att jag blir fullständigt energidränerad och slutkörd av det och att jag faktiskt inte vill. Jag har bara inte lust! Glädjen i det, fattas hos mig! Så: Nej tack!
Nu skulle jag ju kunna skriva att det blir ett falskt hyckleri, ren skenhelighet, ett fjantigt skådespel och att jag minsann inte tänker ställa upp på det!
Jag skulle dessutom kunna skriva, för att vara PK: Hela julafton, julhelgen och julfirandet är ett hysteriskt slöseri med pengar och en överkonsumtion, i jätteformat, av mat, prylar och onödiga bra-å-ha-saker!
Och jag skulle kunna skriva att hela julaftonsdravlet är en enda stor kommersiell jättefest och dessutom understryka slöseriet med pengar… ”Ni byter ju bara pengar med varandra”… Och allt detta, emedan människor svälter runt om i världen! Ja, lite sådär vänstervridet och ”Batiksnubbeinfluerat”, så skulle jag kunna runda av min text och mitt inlägg…
Men så är det ju inte…
Couldn’t care less, faktiskt…
För… När julafton väl kommer så är jag redan trött och övermätt på julmusik, jultomtar, tomtenissar och lufsande renar i snön!
Alla dessa ofrivilliga intryck som ansätter mig!
Och jag är själsligen proppmätt på Carolas jäla jul i Betlehem, människors upprördhet kring Alladinaskar, Lussekatter som inte smakar det minsta saffran och att vi minsann inte får en vit jul i år heller! ”Fn! Inte ens det kan vi få”!
När julafton väl kommer, känner jag mig fullständigt slutkörd av andra människors julstress och julhelts, för jag är ljud- och intryckskänslig, och jag behöver vila och få återhämtning och då är jag inte ens delaktig i julkaoset! Jag står utanför, men jag påverkas ändå!
Jag är bara trött, hjärntrött och vill få vara ifred och ensam!
Det är inte det minsta synd om mig!
Jag väljer ju själv!
Min julafton kommer att se ut som vilken annan dag som helst på året! Ja, kanske lite speciell och lite annorlunda ändå: Svart kaffe med kanel och vispgrädde kanske? Lite nötter och en varm kattmage att massera… En promenad till Skogskyrkogården, för att tända ljus för mina ”döingar” och någonting lite lyxigare att äta… Så lite extra blir det ju ändå!
”Det är ju faktiskt julafton”…
Hur som haver… i alla fulla fall…
Jag firar inte jul! Jag orkar inte riktigt… Jag bryr mig inte längre. Det är många år sedan jag firade jul!
Jag trivs alldeles utmärkt med min självvalda ensamhet. Dessutom slipper jag att umgås med människor jag inte uppskattar och jag behöver inte heller se på medan Farbror Åke fyllnar till och hur värden och värdinnan himlar irriterat med ögonen mot varandra, när Farbror Åke väl kickar igång sitt: ”Inte för att jag är rasist, men”…
Jag tillönskar dig en fin och härlig Fjärde Advent och hoppas att just du ser fram emot att få fira den ankommande julhelgen med glädje, kärlek och värme, tillsammans med dina nära och kära kring julbordet…
Glöm inte att bjuda in just din Farbror Åke, för gubbjäeln ska ju inte behöva fira jul alldeles ensam! Stackarn’… Den lilla sktstöveln…
Väl mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 