Jamen’, Hej Måndag…
Hej hopp! Här har ni mig; tomtenissen i Svedmyra, med rapportångest, från sin lite slitna tvårummare, med kalla och dragiga golv…
Raggsockor + pläd = ett måste på morgonen!
Hur kallt får det egentligen vara!?
Jo… såhär…
Jag letar Tacksamhet lite överallt och varje dag! Det har blivit rutin och utan undantag!
Låt mig förklara…
Och Nej! Det här blir inte heller ett kort och smidigt inlägg!
Sorry… Åk med bara!
Varje kväll har jag ”egensamtal”, innan jag ska sova, där jag bland annat uppmärksammar sådant som jag upplevt tacksamhet och glädje i, under dagen som passerat…
Ibland skriver jag ner dem, när jag och mitt älskade Monster och Elände (katten) sitter i soffan, på kvällen, framför teven.
Tacksamhetslista… eller Tacksamhetsdagbok!
Men… allt som oftast har jag samtal med mig själv och går igenom vad som varit viktigt och vad som varit bra och positivt, under dagen…
Ja, jag pratar med mig själv! Rapporterar om vardagen och dess innehåll och uppmärksammar sådant som jag upplevt glädjefyllt och bra, under dagen som susat förbi!
En passus i texten…
Oss emellan…
En lite udda tanke och en lite märklig känsla och företeelse kanske…
Egentligen tror jag att någon eller något faktiskt lyssnar på mina tankegångar och egensamtal på kvällen! Ja, det skulle kanske kunna vara någon Gud, jag är agnostiker, men man vet ju faktiskt aldrig, eller så skulle det kunna vara ”mina döingar” som lyssnar och hör mig, eller kanske rentav mitt spöke i köket…
Ja, jag vet inte!?
Hör Universum mig när jag talar?
Finns det en Gud?
I vilket fall som helst, så för jag en monolog och tror, helt ärligt, att någon eller något hör och uppmärksammar mina små egensamtal…
Vadå? Det finns människor som tror på kristaller och stenars helande krafter, så vadå…
För att återgå till det jag egentligen vill få sagt…
Jag fick i uppgift, för många herrans år sedan, av min dåvarande alkohol- och drogterapeut, att gå igenom dagen, skriva tacksamhetslista och försöka hitta glädjeämnen i tillvaron, när jag själv var nynykter och deprimerad.
För övrigt har idén om tacksamhetslista även kommit på förslag i samtalsterapi och från diakonen i kyrkan…
Och Ja, jag besöker kyrkan emellanåt!
Ja, jag är fortfarande agnostiker, men man vet ju faktiskt aldrig!
Nåväl…
Det är ett bra sätt att påminna sig själv om det lilla i livet och tillvaron, och att ständigt vara uppmärksam på det som många tar för givet.
Man blir, efter en tid, inkännande, lyhörd och tacksam, för tillvarons alla små, små, detaljer…
Å’ jag letar Tacksamhet överallt!
Tänker ofta att; ”det här kan jag påminna mig själv om ikväll, i mina ”egensamtal”, innan jag ska sova”!
Ibland är det mindre saker som dyker upp under mina kvällsmonologer. Ja, som Tacksamheten över tystnaden och tryggheten i kvarteret där jag bor, att jag haft mat att äta, eller att jag funnit Tacksamhet i att kunna ta ett varmt bad och dessutom ha rena och nytvättade badlakan att torka mig med! Det är nämligen inte alla förunnat att kunna ha det; rena och nytvättade handdukar…
Ibland är det större händelser och saker som min tacksamhet gror i…
Som i morse till exempel, när jag skulle beställa mediciner från Apoteket och blev jäligt nedslagen av kostnaderna för dem och kände att: ”Fn vad surt, att behöva lägga så mycket pengar på mediciner för att kunna vara på banan och hänga med i livets villervalla! Jag vill göra annat för mina stackars korvören”…
Men när jag såg de egentliga kostnaderna för mina mediciner, så kom jag på: ”Det här är ett ämne för min tacksamhetslista ikväll när jag ska sova”!
Låt mig förklara vad som hände i min lite trassligt trassliga skalle och hur jag plötsligt tappade irritationen över att behöva lägga så mycket pengar på farmaceutisk preparat…
Jag lever med migrän.
En lite udda variant som heter ”Hortons Klustermigrän”! Den skiljer sig en del från ”vanlig” migrän, eftersom den koncentrerar sig som en större tårtbit, från huvudet och ner över ena sidan av ansiktshalvan, förbi ena ögat och ner över näsan! Alltid samna sida och alltid samma ansiktshalva!
Smärtan är så outhärdlig och kraftfull, att det är fullständigt omöjligt att sitta still! Man blir rastlös och jag kan säga att jag genom åren vandrat mil genom lägenheten innan värken givit med sig och jag somnat av ren utmattning.
Det gör så vansinnigt ont, att man företar sig lite märkliga konstigheter, för att på något sätt undkomma smärtan och distrahera sig!
Hmmm… behöver kanske inte gå in på några detaljer just nu! Mitt inlägg och min rapportering blir löjligt lång ändå!
Vill du veta mer, finns Google att tillgå…
Nåväl och i vilket fall…
Värken har orsakat en viss muskelsvaghet över höger öga, som förmodligen bara jag ser, och dessutom en försvagning i näsans och ögats tårkanaler… Det rinner ständigt ur ögat och näsan…
I alla fulla fall…
Prislappen för åtta sprutor, sprutor jag måste ha hemma för att lindra värken, ligger på strax över åtta tusen kronor!!
ÅTTA TUSEN KRONOR!
OM jag hade bott i ett annat land och i en annan världsdel, så hade jag fått hosta upp alla dessa pengar själv, eller inte kunnat köpa dem alls!
Nu lever jag i Sverige, i ett land med förmåner och med en viss fungerande välfärd, vilket innebär att jag endast betalar runt femhundra kronor för mina sprutor! Visst, det är mycket pengar för oss som lider brist på dem, pengar alltså, men ändå… ÅTTA TUSEN!
Staten går alltså in och betalar, i stort sett, mina mediciner, så att jag kan hålla mig på benen och slippa ha migrän från helvetet!
DET, är tacksamhet!
DET, är någonting att påminna sig själv om att inte ta för givet… Vilken tur jag har ändå!
Jag funderade och grubblade över hur människor med medicinska behov, som är på flykt, hur de gör? Vad händer med människor som inte har möjligheten..?
Tänk att behöva viktiga mediciner och inte kunna…
Nåväl… Som vanligt blir en egentligen kort beskrivning och historia väldigt mycket längre än vad det var tänkt!
Jag har ju en härlig förmåga att sväva ut och brodera sönder en text… fast det är väl det som gör just mig lite mysigt charmig och speciell!?
Så… ikväll har jag redan samlat på mig en del tacksamheter inför mina egensamtal innan jag ska sova:
Jag är tacksam för tillgången av mediciner, till fullt rimliga kostnader! Jag är tacksam för att få bo och leva I Sverige och lilla Svedmyra, som fortfarande är trygghet och säkerhet och lugn och ro!
Jag är tacksam för att en god vän hjälper mig att ”mat-jaga” i dag och för att samma vän bistår med bil och hjälper mig att bära…
Jag är oerhört tacksam för mitt älskade Monster och Elände och för att jag har min härliga och varma säng att krypa ner i…
Jag är tacksam för att jag befinner mig på en bra plats i livet och för att jag fortfarande mår bra…
Ha en fin start på veckan…
Ta hand om dig därute i Universum och Cyberrymden… Jag gör mitt bästa, från min vrå av Vintergatan…
väl mött och på återläsande / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 