Grubblade lite…
Tänkte till lite grann och åkte med i mina tanketrådar…

Häng med, om du vill!
Det är många uttryck och många meningar, tankebanor och ord, att glida igenom… Ja, som vanligt; härligt utsvävande och lite mysigt charmigt förvirrande!
Då så! Då ska man då summera året som gått!
Addera det som varit bra, lägga det till måbra- och pluskontot!
Begrunda det som varit mindre bra, subtrahera det, och sedan ta sig en titt på det som varit fullständigt ur spår och uppåt väggarna.
Så här 365 dagar senare: Vem minns? Varför just på Nyårsdagen? Jag har ett mindre bra minne numer!
Egentligen är detta någonting jag gör varje dag: Självinvetering. Checkar av det som jag finner tacksamhet i och bollar runt det som på något sätt känts mindre bra och sådant som jag upplevt som grus i maskineriet…
Somligt dröjer kvar hos en, naglar sig fast, emedan andra saker rinner av en, som en klick smör i en stekpanna.
Jag uppskattar inte orden ”karaktärsfel” eller ”karaktärsbrist”, för det känns förbannat negativt, utan jag föredrar att försöka vända på det och tänka: ”Det här behöver jag se över och begrunda! Vad kan jag göra om och göra annorlunda? Finns det någon sanning i det som andra medmänniskor vill förmedla till mig och finns det någonting bra att lära sig! Vad är mindre bra”!?
För att inte tappa bort det som vänner och bekanta vill få sagt, så gör jag noteringar lite överallt. Jag har nämligen ett mindre bra minne numer… Det finns små meningar lite varstans i min almanacka och under ”anteckningar” i min mobil!
Dock finns det saker, skeenden och händelser, som kör fast, djupt hos mig, och som sannerligen inte behöver någon större notis och anteckning! De blir som en färgglad jäkla post-it lapp i sinnet! Dröjer kvar! Ältas och idisslas i det oändliga!
Hursomhelst…
Det jag vill få sagt, efter mycket om och men, är att jag uppskattar när min omgivning påpekar saker och ting, i min personlighet, som kan upplevas som mindre bra egenskaper, sådant som faktiskt är mindre bra hos mig! Ja, som min envishet och tjurskallighet! Det KAN vara av godo, faktiskt, men det kan också leda till trångsynthet och långsinthet… Mindre bra!
Jag ser det inte som personliga påhopp och kritik, snarare tvärtom faktiskt!
Ja, jo, såvida det inte är helt taget ur luften, uppåt väggarna och rent befängt förstås. Somliga saker kan ju faktiskt vara rena oriktigheter, emedan andra ”karaktärsdrag” faktiskt behöver tittas närmare på!
Dessutom beror det ju på hur människor uttrycker sig tänker jag!
Somliga människor har en otrevlig förmåga att slänga sig med riktiga bajskakor, utan att tänka till: ”Jag är bara brutalt ärlig! Jag säger precis som det är”!
Nej, du är inte ärlig och brutalt sanningsenlig! Det blir bara elakt och plumt! Det finns liksom inget konstruktivt och bra med att häva ur sig saker om andra människors utseende eller anletsdrag till exempel, och lämna det vid det, för någon annan att ta hand om! Det blir absolut inget kreativt och skapande av att tala om för en människa; ”Du ser numer ut som en svältande Gasell, mager och tanig, och varför allt detta skrammel i öronen”!?
Vad, exakt, är av godo i det!? Hur och på vilket sätt, tjänar det mig, att du upplever mitt yttre på det viset!?
Och JA! Det har dessvärre fastnat hos mig, den där anmärkningen kring hur jag väljer att se ut… Bara… jä*ligt onödigt!
I vilket fall…
Det finns väldigt mycket bättre och schysstare sätt att uttrycka sig på och påpeka missprydande karaktärsdrag, hos någon annan, utan att kladda runt i någons utseende! Det är bara rent otrevligt! Tänk till kring hur du uttrycker dig!
Somliga människor är bara väldigt oaktsamma och ogenomtänkta, när de uttrycker sig.
Klantiga! Otrevliga! Bortkomna!
Nåväl…
Jag vill och försöker vara villig till förändring! Jag vill framåt och uppåt!
Jag är villig att lyssna, vara medveten och tillgänglig, för vad min omgivning ser hos mig, men som jag själv inte kan se tydligt.
Jag upplever det svårt att se på sig själv ur ett helikopterperspektiv och med objektivet. Man blir liksom hemmablind…
Dessutom… Somliga karaktärsdrag vill man ju inte veta av, utan, ibland, försöker man att åsidosätta och blunda inför dem!
Somliga saker vill man ju bara inte veta av och kännas vid!
Själv tycker man förmodligen att man är en schysst och hyvens människa, men så finns det alltid saker att förbättra och, kanske, förnya… snygga till liksom!
Jag behöver till exempel arbeta på min fördomsfullhet! Jo, det är dessvärre sant! Jag är riktigt duktig på att döma och fördöma andra människor tyvärr! Men, jag vet om det och vill verkligen bättra mig! Dessutom vet jag att det inte finns en enda fördomsfri människa därute i vida världen, utan alla, mer eller mindre, dömer och lämnar omdömen om sina medmänniskor!
Ta dig en fundering kring det! Du är förmodligen inte så fördomsfri som du tror!
För att återgå till det jag egentligen vill få sagt…
När någon påpekar någonting i ens person, så är det alltid bra att ta sig tid till eftertanke och fundera över vad som stämmer och vad som är rena oriktigheter, innan man exploderar i affekt! Jag är bra på att bli till en explosion, innan jag hunnit med att tänka till… Jag åker liksom bara med i mina känsloyttringar och känslostormar! De hinner att ansätta mig, per automatik, innan jag själv ens hinner med att andas och tänka till! Men, jag vill och försöker vara insiktsfull och medveten!
Jag vill ha ett öppet sinnelag och vara tillgänglig för nya åsikter och tankar…
Det är faktiskt av godo, tänker jag, att någon berättar sådant som man själv inte tydligt ser!
För att tydliggöra: Jag tänker att de gånger någon påpekar något i ens person, som är uppenbart mindre bra, och man upplever en urladdning av känslor, så är det förmodligen närmare en sanning än en felaktighet.
Är du med på tåget?
Känsloyttringarna skvallrar om huruvida det ligger en sanning i det som påpekas, eller om det är rena oriktigheter och dumheter! Blir du upprörd och förbannad, så har någon förmodligen tryckt på en känslig karaktärsknapp…
Låt mig nu understryka att jag inte skriver ”felaktigheter i min personlighet” eller ”fel i min karaktär”! Jag försöker inte, på något sätt, skriver ner mig själv i negativa ordalag!
Jag är inte ”fel” någonstans, men däremot finns det alltid saker och ting hos mig själv som alltid behöver poleras, förbättras och förfinas!
Jag vill försöka att förklara vad jag menar med ”mindre bra personlighetsdrag”. Det är inte dåligt eller fel på något sätt, men mindre bra och kanske rentav en negativitet. Det kanske går att bara titta närmare på det…
En passage i texten: Plötsligt inser jag att jag är övertydlig och överförklarar och kör på i någon typ av ”mansplaining”, när du förmodligen förstår precis var jag vill landa med allt detta ordbajseri…
Dock…
Det kan vara bra att ta ett steg tillbaka, låta somliga tankar och känslor få marinera lite och sedan känna efter om det kan finnas någon sanning i det som förmedlats.
Jag kan stapla upp flera saker i min personlighet som jag verkligen behöver tänka till kring och faktiskt försöka att avgränsa eller helt göra mig av med!
Men… Jag tänker inte börja rada upp dem nu, för då blir vi kvar här till nyårsafton 2023!
Vem orkar…
Nåväl och i alla fulla fall…
Mitt 2023 ska få bli ett år av självomhändertagna och jag ska fortsätta på inslagen väg och se till att jag mår bra och jag tänker ta hand om mig själv på bästa sätt!
Det finns en tanke hos mig…
Det finns någonting som liknar en liten längtan…
Tänk om…
Jag ska börja undersöka möjligheterna, för mig, att kanske börja studera igen, men jag behöver ta reda på vad som gäller, vad som är möjligt och hur jag, med diverse diagnoser, ska gå tillväga… Det är en hel del att grotta i, känner jag; regler, lagar, förhållningssätt och; vad är möjligt för mig? Vad orkar jag? Hur mycket mäktar jag med? Kommer jag att hålla hela vägen!?
Det tycks mig som om ingen riktigt har koll och kontroll på läget och vad som faktiskt är möjligt och då… då får jag göra mitt eget detektivarbete! Det är många myndigheter och instanser att checka av och de flesta har faktiskt ingen som helst koll på saker och ting!
Du… Gott Nytt År!
Ta god hand om dig, därute i Vintergatan och Universum, jag gör mitt bästa från min vrå av världen…
väl mött och på återläsande / Arthur